svärföräldrar som vill va föräldrar?!?

Ja men jag säger nej rätt ofta. Min man däremot tycker att det är självklart att killarna ska få åka dit & leka med hans föräldrar & knyta starka band under tiden som vi får tid till annat.

Ja, både och. Känns lättare för mig att känna efter just när de frågar än att lova innan...

Jag har varit i en sits som påminner ganska mycket av vad du beskriver. De ville väl (tror jag...) en det blev helt enkelt för mycket.

Det bästa du kan göra är nog att sätta dig först med pappan till barnen och berätta hur du känner, just som du har gjort här och be honom föra dina tankar vidare. Det handlar ju inte om att man bråkar utan om att det inte ska gå så långt att man börjar bråka. Vill han inte föra vidare får du så sätta dig ner med dina svärföräldrar och prata.

Jag tror det är det smidigaste sättet att komma ur en obekväm situation.

Åh, vad avundsjuk jag blir. Om du visste hur det var att ha det tvärtom...

Jag håller med din man! Det är väl toppen att kunna ägna sig åt varandra som man & kvinna och inte bara som föräldrar. Var glad för att svärföräldrarna gärna vill träffa sina barnbarn och tvärtom. 

Jag tycker inte att dom gör fel, men förstår dina känslor. Dessutom skulle jag nog ändå vara lite försiktig. Min mormor var likadan med min storebror - hon ordnade till och med ett eget rum åt honom i sin lägenhet. Det slutade med att min bror började sova där mer och mer och innan vi förstod vad som hänt så bodde han där. Han var väl mellan 6-8 år då tror jag och bodde där tills han flyttade hemifrån som vuxen :/

Allvaligt? Innan dina föräldrar förstod vad som hänt? De lät honom flytta när han var mellan 6-8 år gammal? 

Du får förlåta mig men i ert fall tror jag att det var större fel på dina föräldrar än på din mormor. Det låter ju extremt trögtänkt att dels inte förstå en sådan sak och dels inte göra något åt det. Hade dina föräldrar problem på något sätt? 6-8-åringar väljer ju inte själv var de ska bo och föräldrar står inte - om det inte är något fel - maktlösa och uppgivna vid sidan av och låter det ske. 

Jag tror verkligen inte att ts behöver frukta något i den stilen. 

Jag tänker att det är både bra och dåligt, du får ha lite koll. Jag har haft samma "problem" (kärt problem förvisso men ändå...).
Det som funkar bäst är att sätta gränser. Att även om alla "vet" att det är era barn så säg det då och då. Att nu är det så att vi som föräldrar har bestämt ditt eller datt och jag vill faktiskt att du/ni respekterar det.

Det är jätteskönt med barnvakter som mer än gärna ställer upp. Och bara vetskapen om att ens barn har andra människor i sina liv som älskar dem villkorslöst. Det är underbart, och inte negativt. Men vartefter i varje fall mina barn blivit äldre, så har det blivit jobbigt för dem med olika regler, särskilt som de vistats väldigt mycket hos sina farföräldrar. Det blir väldigt dubbelt.

Far-och morföräldrar får gärna skämma bort, ha egna rutiner mm. Bjuda på nån karamell fast det inte är lördag eller ge veckopeng. Det är helt ok. Men de får inte köra över, om jag säger uttryckligen att barnen INTE ska ha något godis just idag för vi ska på kalas i eftermiddag etc. så ska det respekteras.
I 99% av fallen har detta inte varit något problem. Men några gånger har barnen sagt "fast hos farmor får vi...." och då är det bara att förstärka att hemma gör vi så här, vad farmor gör hemma hos sig får hon bestämma för det är hon som bor där.

Jag har inte läst allt nu men skriver lite om hur vi gör och har gjort..

Vi har extremt engagerade föräldrar både jag och min man - vilket är alldeles fantastiskt med tanke på hur många barn som inte får möjlighet att skapa ett starkt kontaktnät utanför "mamma o pappa sfären"... Jag är själv uppvuxen med mina morföräldrar i huset bredvid och farföräldrar en halvtimme bort - och jag vill gärna att mina barn får samma möjlighet till kontakt med sina mor o farföräldrar.

Det är INTE för att vi vill ha avlastning, även om det kommer på köpet, utan för att jag innerligt tror att det är bra för mina barn att ha så starka band till fler vuxna än mig o min man. När jag blev akut sjuk tex kunde vi lämna barnen hos farmor o farfar några dagar utan att de blev oroade för att rutinerna ändrades..

När jag o min man började arbeta efter föräldraledigheten var min äldsta med sina farföräldrar några dagar i veckan. Ca tre dagar i månaden sov han hos sin morfar. 
Nu går den äldsta på förskolan medans minstingen är hemma med pappa. Eftersom min man studerar samtidigt så är farfar där några dagar i veckan och bygger upp samma band som han har med den äldsta.
Min mamma och hennes man har barnen någon gång i månaden.

Bilstolar har både min pappa, min mamma och mina svärföräldrar - deras val :) Vilket naturligtvis underlättar oerhört om de hämtar på förskolan eller hos varandra.

Jag och mina svärföräldrar har inte riktigt samma regler - MEN så länge det inte är superviktiga saker för mig så känner jag att mina barn vinner mer på detta upplägg än vad jag förlorar.. Det irriterade mig en del i början men jag har insett att det är mer "prestige" och har därför lyckats släppa det rätt bra..

Vi bestämmer några dagar i förväg när passning och övernattningar sker (om det inte sker ngt speciellt naturligtvis, eller om barnen frågar spontant o vi ringer för att kolla). ALLA mor o farföräldar kollar med oss vuxna INNAN barnen tillfrågas om de vill komma. Ibland säger vi (oftast jag) nej om jag känner att det blir lite mkt "utlåning" på en gång.. 

Att de sparar är fantastiskt. Att de lagar deras favoriträtter är - tja, det är ju lite så far o morföräldar ska vara..

Mitt råd - fundera över vad som är bra för barnen och vad du kan tänka dig att "ge".. Bestäm gärna ngn/några dagar i veckan som de hämtar från förskolan (eller varför inte ha en dag i veckan helt ledig?).
Säg att de kan sova hos farmor o farfar två gånger i månaden tex.
Gällande regler så fundera över vad som är riktigt viktigt o vad du kan släppa på - barn KAN ha olika regler på olika ställen.. 
Och försök att inte se det enbart som att du förlorar tid med dem, utan att de vinner ngt extra.. 
Mina barn lämnas inte bort för att jag o min man vill ha egentid - utan för att mina barn vill ha/behöver ha egentid med sina far o morföräldrar ;)

Hm. Jag tycker inte att "åh kan ni inte åka bort så att vi får rå om barnen lite själva" är en speciellt trevlig sak att säga. Särskilt inte om dessa farföräldrar redan har mycket tid med sin barnbarn, som det låter som. Erbjudanden om barnpassning bör handla om att man vill gynna barnet eller avlasta barnets föräldrar, tycker jag. Annars är ju deras "erbjudande" snarare en begäran att ni ska anpassa er för deras nöjes skull. Och det kan man väl göra för att vara snäll, men kanske inte flera gånger i veckan... Låter väldigt osympatiskt.