Min man vill inte att vår nyfödda ska sova i vårt sovrum!!

Vi pratade om de mest grundläggande sakerna innan vi blev gravida, däribland detta.

Spontant kan jag ju känna att din man borde backa... Speciellt om du ska amma osv. Att gå från att ha bebisen inuti sig i nästan ett år, till att lämna hen ensam i ett rum? Nej det är inte alla som vill. Jag skulle inte få för mig det.

Vänta bara tills den lille/a kommer. Gå inte händelserna i förväg och planera inte för mycket. Ni kommer båda att se precis vad bebis behöver och förmodligen få ändra er angående flera saker som ni nu är bombsäkra på.

Den frågan kom inte upp på länge för oss eftersom det var så mycket annat praktiskt att förbereda under graviditeten. Hälsa din man att ni inte har en aning om hur ert barn kommer vilja sova. Vårt barn (8 v) somnar endast _på_ mig och sen flyttar jag över hen till spjälsängen (m öppen sida mot vår) om jag pekar efter första amningen.

Det skulle vara helt omöjlighet att ha henne i eget rum och det skulle dessutom innebära merarbete för mig som ammar. Amma vill jag göra i mörkret och i sängen så att barnet inte vaknar. För andra är det naturligtvis annorlunda. Ni kan inte förutspå vilket barn in får.

Pekar = orkar

Vi har haft vår tös i sitt eget rum sen vi kom hem från bb. Hon vill inte sova med mig ens på dagen. Hon vill ligga själv.

Men var hon skulle sova var inget vi bestämde innan hon föddes. Allt beror på vad bebis vill. Han/hon kanske inte kan sova utan närhet. Kan lova att din sambo kommer gå med på att bebisen sover med er istället för att skrika så ingen kan sova.

Har din man någon erfarenhet av barn sedan innan? Varför anser han att det är det bästa? 

Sådana diskussioner hade inte jag och min man - vi väntade och såg vad som passade just det barnet bäst! Jag ser ingen anledning till att planera sådana saker 7 månader i förväg - vem vet vad som funkar bäst för det barnet och för er just då? 

Jag har ett barn som gärna bott på mig i flera år, sedan ett barn som sov i sin egen säng redan från början - det gäller att (till viss grad) anpassa sig till de barn man får! 

Jag väntar också mitt första barn och jag har funderat på just detta men jag har bestämt mig för att jag vil inte ha barnet i samma rum som jag sover i. Jag tycker man ska sätta gränser från första början och inte dalta för mycket.

Man älskar sina barn jag personligen kommer att man skall sätta gränserna och vad som är ok för att både jag och barnet ska få sova.

Tack för era svar! Som många av er skriver så är det ju svårt att veta hur det ska bli när barnet föds. Vi kan ju inte veta vad barnet föredrar redan nu.

Det jag blev irriterade över var att han tyckte att jag "överanalyserade situationen". För precis som han har sin bestämda åsikt måste ju jag få ha min! Men jag är rätt överkänslig nuförtiden...

Jag är säker på att han kommer att bli världens bästa pappa. Vi behöver bara landa i något här som passar oss båda. Och framförallt barnet, när det kommer.

Är bara nyfiken nu, men hur tänker du om barnet skriker hela nätterna?

Och en nyfödd förstår ju inte gränsdragning. Att vara nära sitt barn för att nära och skydda har jag svårt att se som att dalta.