Rädd för att berätta för pojkvännen

1 år 

Jag känner igen din defensiva tonårsattityd, ts. Precis så hade jag svarat på kritik för x antal år sedan. Man tror att man är mogen bara för att morsan tvingar en att ta disken medan kompisarna slipper, eller för att man är äldst bland barnen och har fått passa sina syskon ibland, men det är inte riktigt så det fungerar. Du har säkert fantastiskt god hand med barn och vet hur man sköter om ett hem i tre veckor, men ditt sätt att uttrycka dig säger mig att du behöver lite annan erfarenhet utöver barnpassning och städning. Att ljuga sig till en bebis är omoget, omoraliskt och fel på alla plan. Förstår man inte det förrän efteråt kan man inte kalla sig redo för att ta hand om en annan människa.

Sen nämnde du något i stil med att du pluggar och därför inte har en inkomst, vilket är fel. Du har inget jobb och har därför ingen inkomst. Rätta mig om jag är ute och cyklar, men något säger mig att du inte tänker läsa vidare efter gymnasiet och då är det inte så lätt att bara skaffa sig ett jobb. Det är lämpligt att ha någorlunda klart för sig hur man ska försörja ett barn som är planerat, för du kan faktiskt inte lita på att din kille alltid kommer att försörja er bara för att ni är kära just nu.

Med det sagt tror jag att du kommer att bli en bra mamma, men jag hoppas att du tänker om och skjuter på det minst ett par år. Man kan bete sig korkat som fan ibland utan att vara en dålig människa, så lär dig av ditt misstag och se till att din pojkvän är med på noterna när det är dags på riktigt.

Att gå igenom svårigheter som ung gör INTE att man mognar fortare. En hjärna som har fått lugn och ro under uppväxten blir färdigutvecklad runt 25 års ålder. Om man som ung får uppleva svårigheter, motgångar och får ta beslut som inte är lämpliga för åldern så tar utvecklingen längre tid. Ibland så stannar till och med hjärnans utveckling upp helt pga trauma och svårigheter. Detta är inte mitt påhitt utan bevisat och välkänt. Så utifrån detta ( och ditt språkbruk visar samma sak) så borde du vara omognare än andra som haft en trygg och enkel uppväxt.

Det som kommer sist i utvecklingen är förmågan att se konsekvenser av sina beslut och förmågan att se sina egna begränsningar.

Därför tror tonåringar att dom klarar allt och att den första kärleken är för evigt.

Att vara barnvakt är inte så svårt. Att plugga, skaffa ett jobb, sköta ett jobb varje dag i flera år spara pengar och sköta en ekonomi och ett hem helt självständigt är de riktiga utmaningarna.

Varför orkar vi skriva här? För att det du skriver är ytterst provocerande. Detta gör att vi orkar skriva. Det finns en gnutta hopp om att man kan få in något vett i skallen på dig.

Du verkar högst omogen pga den enkla anledningen att du hela tiden måste hävda att du är såå mogen.

Det spelar en STOR roll om man är 17 eller 35 när man skaffar barn. Men eftersom du inte är 35 än så vet du inte vilken skillnad på tänket det faktiskt är. Ytterligare ett tecken på att du inte ska skaffa barn.

Stabilt förhållande? Ni hade varit ihop i ett år? Skojar du? 

Faltum att du försökt lura in din pojkvän i faderskap som han inte är redo för tycker jag är bevis på att du inte är 20+ i huvudet.

Det är ju nästan lika med att förstöra hans liv. Är han i din ålder också?

Hon skrev i ett tidigare inlägg att han är 19 år.. suck

varför köper ni inte en hund eller katt?

Ts innan du tänker på att skaffa barn kanske du birde mogna lite och bli lite mer osjälvisk. Man slutar inte med ppiller utan att snacka med sin partner. hoppas du får minus o att din kille ser vilken självisk människa du är o lämnar dig

Vi har både hund och katt.

Tillsammans? Bor ni ihop?