Rädd för att berätta för pojkvännen

woww97

Äldre 9 Nov 20:43
113 svar

Visa endast Anmäl

Rädd för att berätta för pojkvännen

Hejhej!
Nu kommer det säkert bli ett väldans liv om vilken dålig människa jag är.

Jag har velat ha barn ända sen jag var 13 år. Nu är jag 17, alltså i 4 år har jag velat ha barn.

Det går verkligen inte en ända dag utan att jag tänker på bebisar, längtar efter att få kunna va med om hur ett liv växer och utvecklas i magen på mig. Jag älskar bebisar o vill verkligen ha en bebis.
Men min pojkvän säger att han inte är redo för att bli pappa och jag har inte vågat berätta för han att jag har slutat med mina p-piller. jag hade ÄL den 5:e Nov och hade oskyddat sex den 6:e och jag har laddat ner gravid appen och utgick från första dagen på senaste mensen och då står det att jag nu är i v.3 (v2+5).
Jag har haft sån värk i mina äggstockar i ca3 veckor , asså riktig ont så jag har inte ens kunnat ha jeans som sitter åt eller kunnat gå utan har fått stannat till och bara vänta ut smärtorna. mörkare flytningar, sug efter salt. (lakrits, pommes, PISTASCHNÖTTER, En riktig favorit.) känsligare för saker. alltså t.ex om någon höjer rösten eller om min pojkvän inte vill mysa framför tv:n osv.. Det låter jätte mesigt men det är så det har blivit..

Och jag har tänkt att berätta för han dagen då jag har ett litet plus på stickan!
och just nu så kommer jag att vänta i ca1 månad innan jag gör ett gravtest för att de var så nyligen själva sexet hände. så ajg ska vänta med att testa o se om det är ett plus eller inte.
Men hur ska jag berätta för han att jag är gravid? ( när/om det blir så)
att jag har slutat med p-pillrena?
HJÄLP!

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-11-09 21:08
Okejokej folket! ingen ide att kasta skit. Jag har berättat för min pojkvän att jag har slutat med p-pillrena. Han har sagt att vi väntar med att kolla om det är ett plus eller inte. Men om det inte är ett plus på stickan så ska jag börja med mina p-piller igen.
Ingen idé att kasta skit. nu har jag inte lurat han utan han är fullt medveten om situationen.
- «
- ‹
- Sida 4 av 11
- 1
- 2
- 3
- 4
- 5
- 6
- 7
- 8
- 9
- 10
- 11
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Rädd för att berätta för pojkvännen
woww97

Äldre 10 Nov 09:26
#31

Visa endast Anmäl

jagärjagvemärdu skrev 2014-11-10 02:36:23 följande:
jag undrar även hur du har ett eget boende, hund + katt när du går i skolan, HUR har du råd med det?

Jag har ett eget hus på tomten hos mamma, jag bor fortfarande hemma fast inte i samma hus. Mamma bor 16 meter ifrån mig.
Volt

Äldre 10 Nov 10:47
#32

Visa endast Anmäl

woww97 skrev 2014-11-09 21:04:13 följande:
Varför skulle han lämna mig? Han vill ha barn men inte just precis nu. Han har sagt att han vill vänta i några månader. Jag har tänkt att berätta för han.
woww97 skrev 2014-11-09 21:15:07 följande:
Jag har berättat för han nyss, jag har gått runt med ett sånt fruktansvärt dåligt samvete den senaste tiden så jag fick nog nu och berättade. Han blev först lite sur men när jag sa som det var så sa han att vi skulle vänta i ca 4-5veckor oså kollar vi om det är positivt eller inte, är det inte positivt så ska jag börja med mina p-piller igen. men om det är positivt så får vi ta det som det kommer och så skulle han nog behöva lite tid för att smälta allt. Han var faktiskt helt okej och lugn. inte alls den reaktionen som jag trodde att jag skulle få.
På 10 min har du hunnit berätta och skrivit ett inlägg på fl... Snabba puckar.
Anonym (:()

Äldre 10 Nov 12:34
#33

Visa endast Anmäl

Jag tycker så synd om dig som har så bråttom. Men mest synd är det om din kille och ert eventuella barn...
Anonym (:()

Äldre 10 Nov 12:38
#34

Visa endast Anmäl

Kan tillägga även att jag varit i samma situation som du. Min kille var ok i början men sen drog han och då hade jag bara mina föräldrar som försörjde mig och min dotter. Skitkul...

Problemet är ju att man inte automatiskt blir ansvarsfull av att skaffa barn. Det är inte ansvarsfullt att låta någon annan försörja en med bostad, mat och kläder.
woww97

Äldre 10 Nov 13:27
#35

Visa endast Anmäl

Anonym (:() skrev 2014-11-10 12:38:00 följande:
Kan tillägga även att jag varit i samma situation som du. Min kille var ok i början men sen drog han och då hade jag bara mina föräldrar som försörjde mig och min dotter. Skitkul...

Problemet är ju att man inte automatiskt blir ansvarsfull av att skaffa barn. Det är inte ansvarsfullt att låta någon annan försörja en med bostad, mat och kläder.

Gå i mina skor 1 dag så förstår du nog varför jag vill ha barn. Ansvarsfull är jag redan.

Till er andra:

Ursäkta mig men jag är så trött på att ni (alla andra) ska hålla på o klanka ner på mig. Jag förstår att denna tråden har väckt mycket frustrationer men ta inte ut de på mig då. Tänk er in i min situation och få massa skit från okända personer när man ber om råd. För något som redan är utrett. Damn people. Back The fuck off
6skabli7

Äldre 10 Nov 13:31
#36

Visa endast Anmäl

Varningsklockorna ringer hos mig när en 17-åring själv ska bedöma och tala om för oss andra (oftast äldre), hur mogen hon är. Om du känner att du behöver hävda dig, så innebär det ju att du faktiskt inser att det ser fel ut att bara vara 17 år och känna sig som du gör.

Ju mer ilska du besvarar det här med, desto mer kommer du få tillbaka. Det du gjort är helt fel, och tro inte att allt kommer bli perfekt eller ens okej nu även om ni inte blir med barn.

Det är fortfarande ett gruvligt svek du gjort mot din partner, att inte respektera hans vilja. I en barnafråga så betyder ett "ja" och ett "nej", faktiskt ett slutgiltigt "nej". Ett barn ska man vara två om.

Tro mig, det är så oerhört mycket vackrare och finare att planera ett barn tillsammans med sin partner, och vara med varandra i upp och nedgångar, förväntan inför ett plus osv, än att bara "jag vill ha en bebis att gulla med" och gå bakom ryggen på honom.

Du pratar också oroväckande mycket om just en bebis. Du inser att skaffa barn är ett livslångt ansvar, och barn är inte små hela tiden. Du tror att ni kommer klara er på hans jobb och barnbidrag, det är inget vettigt sätt att planera försörjningen av ett barn.

Så snälla, försök inse varför folk reagerar som de gör, man tvingar inte på en människa ett sådant ansvar, ÄVEN om du nu har berättat i efterhand.
woww97

Äldre 10 Nov 13:42
#37

Visa endast Anmäl

6skabli7 skrev 2014-11-10 13:31:25 följande:
Varningsklockorna ringer hos mig när en 17-åring själv ska bedöma och tala om för oss andra (oftast äldre), hur mogen hon är. Om du känner att du behöver hävda dig, så innebär det ju att du faktiskt inser att det ser fel ut att bara vara 17 år och känna sig som du gör.

Ju mer ilska du besvarar det här med, desto mer kommer du få tillbaka. Det du gjort är helt fel, och tro inte att allt kommer bli perfekt eller ens okej nu även om ni inte blir med barn.

Det är fortfarande ett gruvligt svek du gjort mot din partner, att inte respektera hans vilja. I en barnafråga så betyder ett "ja" och ett "nej", faktiskt ett slutgiltigt "nej". Ett barn ska man vara två om.

Tro mig, det är så oerhört mycket vackrare och finare att planera ett barn tillsammans med sin partner, och vara med varandra i upp och nedgångar, förväntan inför ett plus osv, än att bara "jag vill ha en bebis att gulla med" och gå bakom ryggen på honom.

Du pratar också oroväckande mycket om just en bebis. Du inser att skaffa barn är ett livslångt ansvar, och barn är inte små hela tiden. Du tror att ni kommer klara er på hans jobb och barnbidrag, det är inget vettigt sätt att planera försörjningen av ett barn.

Så snälla, försök inse varför folk reagerar som de gör, man tvingar inte på en människa ett sådant ansvar, ÄVEN om du nu har berättat i efterhand.

Jag blir bara så frustrerad när folk kastar skit. Och jag är mycket väl medveten om att barn växer. Att vara/bli mamma finns det inte specifik ålder för. Är man mogen nog så kan man va hur gammal/ ung som helst tycker jag. Se er in i min situation oxå..

jag är inte arg men blir bara frustrerad när folk inte ser de från våran situation. Jag vet att jag gjorde fel genom att inte berätta för han. Nu har jag berättat och han är mycket väl medveten om själva händelsen. Inte arg eller nånting utan lugn och väntar med mig för o se om vi plussar eller inte. Och om det inte är ett plus så börjar jag med p-pillrena igen. Är det ett plus så får vi ta de därifrån.
Volt

Äldre 10 Nov 13:45
#38

Visa endast Anmäl

woww97 skrev 2014-11-10 13:42:31 följande:
Jag blir bara så frustrerad när folk kastar skit. Och jag är mycket väl medveten om att barn växer. Att vara/bli mamma finns det inte specifik ålder för. Är man mogen nog så kan man va hur gammal/ ung som helst tycker jag. Se er in i min situation oxå..
jag är inte arg men blir bara frustrerad när folk inte ser de från våran situation. Jag vet att jag gjorde fel genom att inte berätta för han. Nu har jag berättat och han är mycket väl medveten om själva händelsen. Inte arg eller nånting utan lugn och väntar med mig för o se om vi plussar eller inte. Och om det inte är ett plus så börjar jag med p-pillrena igen. Är det ett plus så får vi ta de därifrån.
Men du, du vet inte ens hur kroppen funkar. Hur kan du då anse dig mogen?
Och det är, vare sig du vill höra det eller inte, vanligt att en 17-åring är mogen nog för ansvaret. Men man vet ju bäst när man är tonåring eller hur...?
woww97

Äldre 10 Nov 13:57
#39

Visa endast Anmäl

Volt skrev 2014-11-10 13:45:31 följande:
Men du, du vet inte ens hur kroppen funkar. Hur kan du då anse dig mogen?

Och det är, vare sig du vill höra det eller inte, vanligt att en 17-åring är mogen nog för ansvaret. Men man vet ju bäst när man är tonåring eller hur...?

Haha som sagt. Tyck va ni vill men ni ka. Gärna hålla de för er själva :)
Volt

Äldre 10 Nov 14:18
#40

Visa endast Anmäl

woww97 skrev 2014-11-10 13:57:42 följande:
Haha som sagt. Tyck va ni vill men ni ka. Gärna hålla de för er själva :)
precis. man vet allt när man är 17...

«
‹
Sida 4 av 11
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Rädd för att berätta för pojkvännen

Rädd för att berätta för pojkvännen

INNEHÅLL