Barn födda okt-dec 2014

Ohhh snart jul!!! Jag känner mig exalterad! Högen julklappar under granen är gigantisk och jag längtar så till barnen får öppna dem . Ohhh så roligt! Kan knappt bärga mig. Haha.

På juldagen fyller min dotter 8år oxå så det väntar en kasse presenter till i förrådet på henne <3. Underbart.

Imorgon ska jag griljera kalkonskinkan och baka kolakladdkakan till kalaset. Sen blir det mys och spela spel resten av dagen.

Har lite svårt att ta det lugnt inför julen. Har en hel del julklappar kvar att köpa och på lördag är det dop. Tar väl lite för mycket stress för allt, men det är svårt all låta bli. Får hjälp med all bakning till dopet och det är skönt, men svårt att släppa kontrollen har jag eftersom jag tycker om att sköta saker själv.

Ser fram emot söndag när allt är över, men ska ändå försöka njuta av jul och dop.

Jag har inte läst hela tråden så jag vet inte om ni tagit upp detta än här, jag tänker på eventuella komplikationer efter förlossningen. Sånt som har bestått så att säga. Jag sprack på tre ställen och ett neråt som jag antar är 2:a graden, involverade muskel men inte anal sfinktern som tur är. Jag är sydd där och det har läkt men har en hård ärrbildning än så länge. Det har gått 4 veckor sen förlossningen. Jag undrar egentligen när ni tror man kan ha sex igen? Klart att det är individuellt, men nån annan kanske har någon liknande erfarenhet, nåt man kan gå på lite. 

Sen har jag en grej som jag inte alls är glad med. Väggen mellan vagina och rektum den har liksom säckat ihop in mot vaginan så man kan känna och se den där. Den ligger inte utanför vaginan men just innanför. Det gör att det kan bli knepigt att göra nr 2 för att utrymmet där är större än vanligt. Nån mer som har blivit lämnad med detta efter förlossningen? Har det nånsin blivit normalt igen? Får fråga min bm på återkontrollen, inte kul o ha en extra grej i vaginan, och undvika bli förstoppad, ingen kul historia annars. Min dotters huvud var bara 32,5 cm i omkrets vid födsel, så fattar inte hur hon kunde göra så stor skada egentligen. :) 

Stackare där! Jag har inte spruckit alls med mina tre så jag vet inte men ta upp det på efterkontrollen.

Det andra du skriver om tror jag är ett slags framfall. Det kan läka av sig självt men kan även kräva ett mindre ingrepp. De första veckorna var jag säker på att jag fått prolaps i ändtarmen. Hade fruktansvärda smärtor och nr 2 var rena skräcken ganska länge. Kändes som alt skulle ramla ut när jag gick och på toaletten var jag på riktigt rädd över att hela tarmen skulle ramla ut. Kändes konstigt i underlivet också. Men plötsligt var det bara över. Tycker du ska ringa och prata med mödravården när de öppnar efter julen.

Tack, det ger mig hopp att veta att det kan försvinna av sig själv. Får ge det lite mer tid. Kroppens vävnader är ju ganska bra på att återställa sig själva. Vad skönt att du inte spruckit alls under alla dina tre förlossningar. Jag vet inte hur jag lyckades, hon var verkligen pytteliten med litet huvud, men antar att jag tog i utav bara den på slutet vid krystningen. Men det gick ju verkligen inte att stå emot, krystvärkarna var ju utav en kraft från en annan värld..!

Det är ju olika hur man påverkar i underlivet efter en förlossning men du är (om det är en tröst) långt ifrån ensam även om jag beklagar att du sprack och har så mycket besvär. Trösten är att det kan hända så oerhört mycket  de veckor som kommer -mångas besvär går bort helt. För min del blev jag rejälv omöblerad förra gången även om jag inte sydde så mkt men hade besvär med försvagade väggar, öppenhet, ommöbblerat och muskler som känder helt lelösa. Det förbättrades egentligen hela tiden under 2 år och jag kände mig när jag blev gravid igen nästan "helt bra" men kommer nog ändå behöver operera mina försvagade väggar så småningom något jag dock accepterat så det känns inte "så farligt".

Den här gången känns allt mkt bättre redan förutom att jag verkar ha ett sår/flik precis vid mellangården som nog har gått upp och blöder till och från fortfarande (nöts när man ammar då jag ofta sitter i skräddarställning). Måste kolla upp det efter helgerna....suck! Räknar med att få operera mig så småningom men inget akut, detta är ju sista barnet för mig och det bör minst gå ett år innan man gör det iaf så jag har inte bråttom.

Tog säkert en 4-5 mån innan vi hade sex förra gången och blir nog något liknande den här gången. dels för att jag inte vill köra oskyddat (spiral vill min bm inte sätta in förrän efter tidigast 4 mån från förlossningen) men också dels för att jag fortfarande tycker att man lever i så kroppslig symbios med bebisen att för min del känns sex så himla främmande fortfarande.

 

Det är synd att man ska gå med detta efter barnafödande, man försöker att acceptera förändringarna, men för mig så kommer det i vågor, och ibland blir jag väldigt ledsen och arg över tanken att saker har förändrats där, speciellt ändrade funktioner, men försöker tänka positivt att det kan förbättras och i värsta fall kan man ju göra något mindre ingepp. Jag vill ha ett till barn om ett par år men funderar på att skippa vaginalt mest pga att jag är rädd för att dessa försvagade väggar ska bli ännu värre och kanske ännu värre sprickning nästa gång, det är ju stor "risk" att mitt nästa barn inte väger 2600g igen utan säkerligen mer. Smärtan var hemsk den också, vill jag egentligen inte göra om, men komplikationerna väger ändå mer. Det är inte konstigt att man kan bli lätt deppig efteråt, det är så mycket annorlunda saker som händer med oss kvinnor, sömnlösheten, kroppen, hormoner, ändrade funktioner där nere...allt tillsammans för att det kan bli lite svårt ibland att hålla modet och humöret på topp. 
Skönt att du äntligen kan ta tag i det på riktigt nu efter att ha fött sista barnet. Ska försöka mig på lite knipövningar, det hjälper lite på de andra delarna iallafall.

Nu fyra veckor efter förlossningen känns det som om underlivet aldrig kommer att bli sig själv igen. Blöder fortfarande och det är jobbigt att sitta långa stunder.

Har också en flik i mellangården som jag inte vet varifrån kommer. Borde väl ta mig en noggrann titt på det. Knipövningar glömmer jag för det mesta, men när jag gör dem så känns det som att inget händer. Har eftergranskning först 19.1 och känns så länge till det. Skulle ju vilja veta nu om nåt är konstigt och måste åtgärdas.

Som tur svider det inte längre från uvi som jag haft två av, men är rädd att det kommer tillbaka när jag ätit slut på nuvarande kur.

Jag vet att det är lätt att glömma och att prioritera bort men försök göra knipövningar! Jag hade andra gradens bristningar och dessutom kändes det länge som att "allt skulle trilla ut" men tiden och knipövningar har gjort susen! Jag kände precis som du att jag ville göra efterkontrollen efter typ fem veckor, inte sju-åtta som jag fick vänta. Men när jag väl gick på kontrollen såg allt bra ut och muskulaturen återställd. Så för min del gjorde den andra månaden efter förlossningen plus knipövningarna stor skillnad för läkningen. Kanske är det samma för dig, förlora inte hoppet redan :)

Förresten, är det någon mer här som har problem med amningen? Amningen har gått rätt bra för mig fram tills för någon vecka sedan men nu gör det fruktansvärt ont emellanåt, både under och mellan ammingarna. Funderar på om det kan vara svamp :(