Flytta ifrån mitt barn.

Barnet har väl börjat skolan och har kompisar och kanske aktiviteter.

Det är mer OK att lämna barnet i det som den redan har än att bråka om att bryta upp barnet från dess liv.

Nej, jag tycker inte det är ok.
Ditt barn behöver sin mamma och det börjar ju närma sig en väldigt känslig period, yngre tonåren. Du kan i allra värsta fall förstöra ditt barns framtid och ge den en otrygg och ångest fylld fortsatt uppväxt med separations ångest och andra psykiska problem som följd av att förlora en förälder.
Varför måste du flytta så långt? Om du inte trivs där du bor kanske det räcker med att flytta en liten bit bara?
Var inte egoistisk. Du har fortfarande ett ansvar.

Tack för svaret.

Ja barnet har allt här.

Jag skulle ju inget hellre än att ha h*n med mig men jag vill inte bråka o allra minst rycka ifrån barnet allt de redan har.

För min del tycker jag att det är helt förkastligt att flytta ifrån sina barn av vilken anledning det än är. Barn behöver närvarande föräldrar. Det är min ståndpunkt och övertygelse. 

Barnet är tryggt hos sin far. Sitsen blir den samma oavsett om jag flyttar någonstans i Sverige. H*n går skola och allt här, då h*n fortfarande bara kommer kunna vara hos mig på loven. Och som vi vet är de inte alltför lätt med bostad och arbete överallt vilket jag redan har om jag flyttar utomlands.

Usch, jag tycker det låter hemskt att bara träffa sitt barn på loven.. Det hinner ju gå flera månader emellan! Sen kan du väl inte räkna med att pappan går med på att inte få ha barnet hos sig under sommarlovet, eller över jul?

Om du flyttar en kortare bit inom Sverige kan du i alla fall träffa barnet varannan helg.. 

Jag kan inte förstå hur du värderar ditt barn mindre än en flytt utomlands. Det lär inte heller barnet göra och ni lär troligen inte direkt vara tighta i framtiden, med tanke på att du dumpar barnet för att dra iväg medlen kille.

Överdrift något?

Jag har vuxit upp med bara 1 förälder och har inte fått några psykiska problem eller någon separationsångest.
Jag trivs väldigt bra med min ena förälder.

Hade knappt varit någon som reagerat om det hade varit pappan som flyttat.

Ts. gör det som är bäst för dig och din familj, det är inget som säger att du inte kan flytta tillbaka. Eller att ditt barn vill flytta till dig senare i livet.
En regelbunden kontakt behöver inte betyda att man träffad öga mot öga varje vecka eller varannan månad eller ännu mer sällan som många barn i separerade förhållanden gör.

Det finns många anledningar till att barn bara har eller träffar 1 förälder och det finns inga bevis på att dessa barn på något sätt ska må sämre än barn med båda föräldrarna.

Skulle aldrig flytta ifrån mina barn... Förstår inte ens hur man kan tänka i dom banorna! När barna har flyttat hemifrån då är man "fri" att göra som man vill men fram till dess har man ansvar för barn man har satt till världen!! Tänk dej in i barnet sitts och bli övergiven, lämnad... Vad du än må säga till barnet kommer det ändå känna sig övergivet! Tro mej jag lever med ett barn som blivit lämnat av flyttande förälder.. Och stå bredvid å och se funderingar och känslan av att ha blivit övergiven är verkligen inget kul...

Men blev du lämnad abrupt någonstans i 7-årsåldern, efter att ha bott varannan vecka hos dina föräldrar nästan hela livet?
Jag tror det kan bli ett ganska chockartat uppbrott.

Och vetskapen om att mamman bor i ett annat land gör nog att det känns värre, även om det inte hade varit någon skillnad i praktiken mot att bo i andra änden av Sverige. 

Och jo, jag hade tyckt att det vore lika dumt om en pappa i samma sits hade valt att flytta.