• FiiaN

    Fler som planerar barn 2015?

    Hejsan!

    Jag är 23 år och bor ihop med min stora kärlek. Nu är det såhär att vi börjat planera barn. Har valt att inte prata om detta med vänner eller familj tills det är en bebis på väg :)
    Men man har ju lite funderingar och tankar, så tänkte att fler kanske vill prata och fundera ihop med mig här.
    Har ätit p-piller i ca 8 år och slutade med dom för 2 veckor sedan, jag vet att det kan ta tid innan man kan bli med barn, men tillverkningen har börjat Glad 
    Hoppas på en liten bebis till 2015 i alla fall!

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-09-15 10:07
    Här är några av oss som är aktiva här inne :) Alla är välkomna och jag uppdaterar listan så gott jag kan :)

    Sarah1990, 24 år, 1a försöket, BIM 20/9
    NattaLind, 25 år, 1 försöket, Östergötland. BIM 30/9.
    ejh97, 16 år, Gotland, 1a försöket, BIM 8/10
    FiiaN, 23 år, Värmland, 2a försöket, BIM 11/10
    Mavidyz. 24år, Dalarna, 1a försöket, BIM okänt

  • Svar på tråden Fler som planerar barn 2015?
  • pinglon
    glaesir skrev 2014-09-12 07:15:13 följande:
    Hur stor är åldersskillnaden då? Hur gamla är du/han?

    Åldern är en siffra, inget annat.
    Han är 15 år äldre än mig, jag var 22 och han 37. Men jag har aldrig märkt av åldersskillnaden, vi är på samma nivå helt enkelt! :) 
  • pinglon
    pinglon skrev 2014-09-12 07:19:15 följande:
    Han är 15 år äldre än mig, jag var 22 och han 37. Men jag har aldrig märkt av åldersskillnaden, vi är på samma nivå helt enkelt! :) 
    det var 4,5 år sedan så nu är vi alltså 26 och 41. 
  • NattaLind
    Sarah1990 skrev 2014-09-11 15:40:36 följande:
    Låter verkligen perfekt! Har sedan i början av tonåren velat bli stödfamilj, alternativt fosterfamilj då jag under uppväxten stött på det (vänner och bekanta). Vi har verkligen möjligheten och (återigen) ytan till detta och skulle kännas så fint att kunna hjälpa barn tillbaka på rätt spår och av att få möjligheten att få ta del av en annan människas liv.
    Ska försöka ta upp det här hemma ganska snart och be honom fundera på det innan vi går vidare.Just nu har vi väldigt mycket runt oss men om några månader då allt förhoppningsvis börjat lägga sig så kanske det kan bli aktuellt! :)

    Får jag bara fråga hur det funkar med någon som är yngre?
    Dejtade själv en kille (eller ja okej, vi var nog mer tillsammansKräks) som var ca 3 år yngre än mig, desto fler år yngre i den lilla reptilhjärnan. Jag tror mest jag hade någon kris och kände mig ensam så jag fortsatte träffa honom i nästan 6 månader! Har tänkt mycket på det efteråt att jag troligtvis ALDRIG skulle kunna träffa någon yngre än mig igen, såvida jag kanske inte är 70 och behöver något uppfriskande Drömmer
    Jaa jag känner lite samma sak, att om möjligheten och platsen finns (och kärleken) - så varför inte erbjuda någon allt det som verkligen behöver det? Tanken för oss är att börja som stödfamilj, och en dag framöver bli familjehem på heltid om det skulle kännas bra (sambons familj är detta).

    Hahaha, jaaa alltså... innan jag träffade min sambo så var jag väldigt anti yngre. Mest på grund av att jag i många fall tyckte att de som redan var äldre var så unga i sättet att vara. Sen ville jag ju ha det här med stabil inkomst, trygghet, erfarenhet, ja ni vet. Så när jag föll pladask för sambon så var det väldigt ovant i början. Jag hade längre inkörningsport än vad han hade. Jag visste första gången jag såg honom att det var något speciellt, för jag hade det där pirret i magen och allt kändes verkligen jättebra! Men jag var väldigt tveksam ändå, och det märktes ju ändå tydligen att det skiljde 3 år.

    Men för mig blev det i stället att min kärlek har växt sig starkare och starkare i takt med att han växte i sig själv och förhållandet. Visst tvekade jag mycket i början och han fick helt ärligt jobba mycket i början :P Men med honom är det så annorlunda, det är inte den här intenstiva upp-över-öronen förälskelsen utan detta ligger så mycket djupare ner i själen. Svårt att förklara men så känns det :)
  • NattaLind

    På tal om negativa sidor så har både jag och sambon ett humör som heter duga :P Vi lär oss att hantera det mer och mer och förstå varann under tidens gång, men givetvis har vi tjafs och bråk. Samt så är båda svartsjuka (otrohet och misshandel i tidigare förhållanden), men i slutändan så är vår kärlek så stark att det aldrig hotar vårt förhållande eller vår framtid.

    Dock är det ju något man bör behöva tänka på när ett barn är till världen :)


  • mavidyz
    NattaLind skrev 2014-09-12 08:27:54 följande:

    På tal om negativa sidor så har både jag och sambon ett humör som heter duga :P Vi lär oss att hantera det mer och mer och förstå varann under tidens gång, men givetvis har vi tjafs och bråk. Samt så är båda svartsjuka (otrohet och misshandel i tidigare förhållanden), men i slutändan så är vår kärlek så stark att det aldrig hotar vårt förhållande eller vår framtid.

    Dock är det ju något man bör behöva tänka på när ett barn är till världen :)


    Det är väl näst intill omöjligt att aldrig bråka och att alltid vara överens :) som du sa, har man kärleken så övervinner den det ;) övervinner den inte, är man nog med fel person :P
  • mavidyz
    FiiaN skrev 2014-09-12 07:11:42 följande:

    Haha kom ju få att jag fråga alla andra hur ni mött era kärlekar utan att berätta min  moderna historia (om någon vill veta ^^)

    I Katrineholm där jag kommer ifrån finns det en slags skola för såna som vill utbilda sig till typ speciallist rörmokare eller kyltekniker och sånt... Så av den anledningen bodde min blivande sambo i Katrineholm i 1,5 år :) (han är här ifrån Värmland). Men jag tränade jättemycket förut och cyklade eller gick alltid till gymmet, det va en bit dit. Den där skolan låg rätt nära stan/torget, så det va ofta man såg nya killar i stan.

    I alla fall, tidigt en morgon hade jag fått en vänförfrågan på facebook. Men brukar inte acceptera såna som jag inte känner, och denna kille har jag aldrig sett tidigare och vi hade 1 gemensam vän. Det är ofta dom här nya killarna i stan är klängiga och jobbiga, bara ute efter en sak, TYVÄRR! Men jag studerade hans bilder och han såg så himla snäll och intressant ut på något sätt. Så jag skrev till honom och frågade vad han var för någon filur. Han svarade på vad han hette och vart han kom ifrån, men va ändå inte övertygad. Så skrev han att han hade sett mig någonstans. Blev ju nästan lite rädd, men ändå lite smickrad :) Då jag tidigare levt i förhållanden med psykisk och fysisk misshandel så hade jag svårt att lita på killar. Men han bad mig om en promenad samma kväll som vi börja skriva. Och jag tackade ja, tänkte att han kan ju kanske vara en rolig kompis. Men det visade sig att det var bättre än så, han va den mest trevliga och fina person jag mött <3 Han sa till mig efter någon/några promenader att mig kan du lita på, jag är en bra kille. Hade svårt att tro det då, men jag förstår att han talade sanning nu. Är glad att jag frågade vem han var, och inte sket i den där vänförfrågan.

    Ja nu sitter vi här och planerar ett barn tillsammans :) Helt galet! Oj va långt det blev.

    Kramar!


    Va fint :D förstår att du är glad över att du vågade chansa och träffa honom :)
  • NattaLind
    mavidyz skrev 2014-09-12 08:37:10 följande:
    Det är väl näst intill omöjligt att aldrig bråka och att alltid vara överens :) som du sa, har man kärleken så övervinner den det ;) övervinner den inte, är man nog med fel person :P
    Håller helt med :)

    Men man kan ju läsa om de som skriver att dom aldrig någonsin bråkat eller ens haft ett litet tjafs med sin partner. Jag är alltid väldigt skeptisk till de förhållandena, och det känns som att en av dem alltid måste lägga sig för den andre.

    För lika tycker man inte alltid, man har sämre dagar och irritation uppstår. Det är naturligt :) Sedan måste man ju som sagt kunna möta det på en bra nivå, men att aldrig tjafsa? Hmm....
  • mavidyz
    NattaLind skrev 2014-09-12 08:48:28 följande:
    Håller helt med :)

    Men man kan ju läsa om de som skriver att dom aldrig någonsin bråkat eller ens haft ett litet tjafs med sin partner. Jag är alltid väldigt skeptisk till de förhållandena, och det känns som att en av dem alltid måste lägga sig för den andre.

    För lika tycker man inte alltid, man har sämre dagar och irritation uppstår. Det är naturligt :) Sedan måste man ju som sagt kunna möta det på en bra nivå, men att aldrig tjafsa? Hmm....
    Eller hur, tror det är väldigt få som inte tjafsar. Sen att man kanske inte har riktiga bråk är ju en grej. Men om man aaalltid tkr lika så tror jag att man inte vågar säga vad man egentligen tkr eller nått liknande :P
  • glaesir
    pinglon skrev 2014-09-12 07:19:15 följande:

    Han är 15 år äldre än mig, jag var 22 och han 37. Men jag har aldrig märkt av åldersskillnaden, vi är på samma nivå helt enkelt! :) 


    Äh! Va ju inte ens så farligt mkt

    Mellan min mamma och hennes särbo skiljer det14år han är 65 och hon 51
  • Therese2014

    Jag och min sambo har inte ens varit ilag ett år, men vi har känt varandra i ca sex år. Vi var vänner och har umgåtts tillsammans med hans ex(min kompis). Och när det tog slut mellan dom fortsatte vi umgås och utvecklades visst till något mer(kom även fram att vi hade känt så för varann innan dom började dejta). Var verkligen inte populärt och vi kände oss hemska och försökte sluta men tillslut gick det inte, vi ville helt enkelt ha en framtid tillsammans oavsett om jag blev av med en vän. Men vad gör man inte för kärleken? Nu planerar vi hus och barn och det kunde inte vara bättre!:)

    Inte sådär jätteromantiskt men det är våran story:) era var lite bättre;)

Svar på tråden Fler som planerar barn 2015?