Teori om ofrivillig barnlöshet

Det finns massor med saker om kroppen vi inte förstår än. Att vara oförklarligt barnlös betyder inte att det faktiskt inte är något fel. Det betyder bara att läkarna inte kan hitta "felet".

Nej, psyket är inte ett av de avgörande faktorerna. Kanske någon månad om man mår extremt dåligt men då märks det ofta med att cykeln rubbas.

Jag själv var oförklarligt barnlös i 7 år. De första 2 åren var det bara "blir det så blir det". Jag tom hoppades att det skulle dröja lite men var ok med om det hände. Det gjorde det dock inte (och vi hade ett väldigt aktivt sexliv). Efter ca 2 år började vi tycka att det borde ha blivit så då sökte vi hjälp. Vi gjorde utredning som visade att allt var tipptopp. När vi skulle höra Ivf släppte jag hela grejen och tänkte att nu fixar läkarna detta. Inte blev jag gravid för det. Inte av 3 fulla Ivf heller.

Tillslut blev jag spontangravid med hjälp av rosenrot och bisolvon (samt att mannen åt zink). Sen fick jag två barn till på samma kur.

Vem vet om det var slumpen eller ej. Varför jag plötsligt är "normalfertil".

En intressant sak var att när jag var hos gyn sist sa hon att hon kunde ana lätt pco på mina äggstockar. Hon sa även att det ofta blir bättre med åren och att många därför blir lättare gravida som äldre när de har pco.
Så det kan vara mitt svar.

Frågan är ju bara. Varför fann de aldrig detta när jag utreddes? Det var fertilitetskliniken på Karolinska i Stockholm så de borde ju kunna sin sak.

TS: ge inte upp!

Och varför är det då så många som gör IVF? Jag menar om det räcker att stå i kön behöver ju ingen göra IVF...

Det finns en mängd fel som faktiskt inte går att testa även om allt ser bra ut ex syns det inte att spermierna tar sig igenom äggskalet förrän man gör ivf.

Det är en MYT att alla som adopterar etc slappnar av och därför blir gravida. Väldigt få är helt sterila men kan ha sjukt svårt att få barn. Riktiga undersökningar visar att lika många som INTE adopterar som adopterar har fått biologiska barn efter X antal år. De hade lyckats få barn oavsett.

Mitt första barn är ivf-barn, gissa OM man tänker på ev graviditet och är stressad under den behandlingen? Konstigt att ngn blir med barn där?!? Där borde det ha blivit ngt första året då var jag helt obekymrad. År två mindre kul och månaderna innan ivf sket jag i vilket (varför kom ingen bebis där?)

Nr 2 är tillverkad på naturlig väg MED ägglossningstester gick på andra försöket borde inte det ha strejkat då? Full koll?

Man kan inte tänka bort en graviditet.

Varför vill du misstolka? Har aldrig påstått att det gäller alla

Nej det "brukar" inte vara så att de som står i kö fö IVF blir spontangravida. Inte heller är det så att de som ställer sig i kö för adoption, adopterar eller skaffar hund eller slappnar av blir gravida. Det är MYTER. Som någon annan redan skrivit så är få människor helt sterila men en del har extremt svårt att bli gravida och få biologiska genetiska barn. Så nej det är inte hjärnan som spökar, det är SLUMPEN som jävlas. Och det kan vara så ni fick till barn nr 1 av en ren lycklig slump! Du kankse alltid har haft en äl som uteblir då och då utan att veta om det.

Kroppens process för att starta mens är en heelt annan sak än att få till en graviditet! En graviditet är så mycket mer komplicerat än mens!

Vanlig normal vardagsstress kan kanske påverka äl, mens osv någon enstaka månad men inte år ut och år in...Extrem stress som den stress kroppen upplever efter säg ett trauma (fysisk trauma som en allvarlig biloycka eller psysiskt trauma) kan kanske påverka kroppen så det blir svårt att bli gravid men när man blir återställd är fertiliteten tillbaka igen om man är normalfertil. Men normalfertila kan ofta ändå bli gravida även om de genomgår svåra trauman....Och även vid allvarliga trauman som tex krig kan oftast en normalfertil kvinna ändå bli gravid...så NEJ stress och psyket påverkar inte på det sättet, det är inte så att man kan "tänka för mycket på det" och hindra sig själv från att bli gravid.
Tänk på alla kvinnor som utsätts för övergrepp och blir oönskat gravida! Tror du inte att DOM tänker på det och skulle göra vadsomhelst för att slippa konsekvenserna i form av graviditet?
Det är så tröttsamt med dessa myter om att "tänka på det för mycket" och "slaaapna av och tänk på annat".
Tänk så många som skulle slaaaapppnaaa av och vips bli gravida om det funkade på det sättet!

Citerar igen då.

Tror inte alls på din teori. Min egen teori är för att vi genom maten får i oss en massa gifter, bla bisfenol A som vi hunnit klunka mycket av i alla de plastformat. Vi drack säkerligen välling från en bisfenol A nappflaska och sög napp i åratal med samma fertilitetsgift! Även idag fortsätter vi med konservburkar sprayade med olika fertilitetsgift. Köp inte krossade tomater, majs och dylikt från konservburkar, köp från papperskartongerna istället. Men skadan är kanske permanent. Köp ekologiskt och miljövänligt. Allt från diskmedel, tvättmedel till möbler!

Passar på att inflikna att vi var ofrivilligt barnlösa länge, inga fel hittades. Testade mycket men blev ej gravid under alla dessa ÅR. Sedan bara puff, fick inte min mens som jag skulle, choken glömmer jag aldrig då stickan visade plus för första gången i mitt liv, den har jag sparat!

När jag blev gravid mådde jag skitdåligt psykiskt av allt skit som hände i mitt liv. Jag hade fått ett superstressigt arbete där jag var stressad så det rann svett av mig, jag hade ont i magen av att bara gå till det jobbet. Min puls var hög. Hade hjärtklappning och ångest. Jag blev alltså gravid under den värsta perioden i mitt liv, hur?!

Postade lite för snabbt. Menar du 1 %, 5% eller 50 %? Hur vet man att de inte skulle ha blivit gravida just den månaden ändå?

Vi har ju som sagt försökt i 2 år nu, men av all stress och depression och ångest jag haft hela den här tiden har aldrig mensen eller ägglossningen påverkats eller uteblivit. Läkarna på fertilitetskliniken säger att allt är okej. Vitaminer har och tar vi varje dag. Akupunktur kör jag, har varit där 2 ggr och ska dit igen snart (både för att träna min nålrädsla och för att göra mig mindre stressad). Värt att försöka när man inte vet vad det är som gör att vi inte kan bli med barn. Jag tänker på det varje dag, varje minut och varje sekund och undrar varför det inte går för oss? Vad gör vi för fel? 

Tack för svar...

Varför är du så rädd för att göra IVF? Jag var spruträdd innan min IVF, men längtan efter barn var tusen gånger starkare. Det var inte alls svårt att bli av min spruträdslan faktiskt. Nyckeln för mig var att jag helt enkelt bestämde mig för att det måste funka!

Hormonerna kände jag knappt av alls. Äpplocket gjorde inte ont heller.

Det jobbiga med IVF en var oron över att det inte skulle finnas några ägg att sätta tillbaka.

Så, om du vill ha barn och det krävs att du gör IVF så är jag helt övertygad om att du klarar det.

Jag tror inte heller på att ditt psyke gör att du inte blir gravid. Det är en myt.