BIM September 2014
Hej tjejer!
Vill bara säga att jag kikar in här titt som tätt och kollar hur det går för er. Håller som vanligt alla tummar för att ni alla får era plus snart.
Här är jag i vecka 18 (17+4) och har börjat känna bebis sprattla runt där inne. Psykiskt mår jag riktigt dåligt och har bråkat med sambon flera flera flera gånger om graviditeten och att jag känner mig så himla ensam, det hela har gått över till ett bråk om pengar (han betalade mer än mig vid husköpet) så hela helgen har jag suttit och upprättat skuldebrev och samboavtal och känt mig värdelös bara för att jag "lånat" pengar av honom.
Har ni pratat om det lugnt och resonerat? Kan ni ha hjälp av nån medlare, t ex dina/hans föräldrar? Det är ju en stor förändring ni går igenom båda två, du gör det både fysiskt och psykiskt och han psykiskt. Det kan vara viktigt för er båda att få ventilera även om det inte är inför varandra. Prova unna er en dag eller två isär där ni besöker vänner/familj. Prova att inte prata under den tiden så att ni får återhämta er lite. Sen är det viktigt att ni kan prata om problemen men var noga med att ta med allt positivt oxå. Att bara "gnälla" och klaga och hitta problem gör att det kan bli övermäktigt för er båda.
Tänk på varför ni tog beslutet att skaffa familj. Vad är hans goda egenskaper? Tänk på känslan när plusset kom. Det här löser sig gumman. Sätt inte för hårda krav på hur en partner "ska vara" under en grav. Man hör ju så många om killarna som köper cravings mitt i natten, köper blommor, följer med på ul och mvc, som gullar med magen och är alldeles "perfekt". Värt att komma ihåg är att inte alla killar är så, de hanterar det olika. Precis som vi gravida kvinnor, vi alla är inte fantastiskt vackra och strålar och är lyckliga och litar på att allt ska bli perfekt. Och vi alla är heller inte vandrande hormonmonster.
Kram <3