I did it!!! Lämnade Selina hos mina föräldrar vid 8.20 imorse och begav mig till frissan och var sedan borta i 3 timmar. När jag kom tillbaka satt hon och myste i morfars knä framför tvn och det hade gått huuur bra som helst! Jag som varit så nervös över att lämna henne liksom!
Nu är jag pigg och glad efter TRE HELA TIMMAR med egentid och så på det är håret nyfärgat och lockat :)
Igår klockan 17:09 gjorde lillebror entré på bf -11. Man glömmer verkligen hur små dom är, men helt magiska!
En fråga.
Går alla ettåringar i tråden nu?
Julian är ju 13,5 månad men går inte än. Jag har börjat få kommentarer om att det är sent, att han inte kan gå än, att han ligger efter osv.. jag var inte orolig innan men börjar bli det nu. Är det väldigt sent ? Är det bara Julian som inte går ? Nån mer här ?
Han går jättebra så länge han får hålla i sig i möbler eller händer. Men vägrar konstant att gå utan stöd.
Måste få gnälla av mig lite.. vi sover KATASTROFALT jävla dåligt här hemma nu! Hon är svår att sova ner och vaknar var 10e minut hela nätterna. Håller på att bryta ihop!! Hon klättrar över mig, bökar, snuttar och håller på..
Vågar inte köra bil längre, är så trött att jag känner mig full.. har hjärtklappning och mår skit just nu (magkatarren och ibs:en som protesterar mot sömnbristen). Sambon är lika trött han, som också blir väckt och som sen måste upp halv fem plus att de har beordrad övertid och måste jobba varenda lördag.
Vet inte om det är tänder som spökar (eller något annat som stör) eller om det beror på att vi flyttade ner sovrummet för drygt tre veckor sedan. I samband med det började jag låta henne sova själv på kvällarna och ta mig lite "egentid" på kvällen. Sen dess har nattsömnen blivit såhär dålig:( någon som har något tips på hur vi ska bryta det här?
Tage går, eller springer kanske jag ska säga. Men på 1-årskollen på BVC sa dom att det är först vid 18 månader dom checkar av ifall barnet går.
Något som alla andra barn vekar göra, men inte min unge, är att prata. Tage säger endast rappakalja. Ibland kan man urskilja ett mammamm, men det är bara ibland. Annars är det grekiska. Däremot fattar han vad man säger åt honom. Om man ber honom plocka upp en sak från golvet och komma med den så gör han det och ser skitstolt ut :)
När Sally var liten, alltså Tages storasyster, minns jag att på 18-månaderskontollen skulle dom kunna säga 7-10 ord, inget krav på sammansatta "meningar". Men om inte Tage börjar surra snart kommer det bli kryss i protokollet vid 18 månader...
Hej gänget!
Hur har ni och era små det i värmen? Jag har tur och bor intill en sjö då Folke kan sitta och gräva i vattenbrynet varma dagar... Han är inte mycket för att doppa dig än, men det kanske kommer?
Tänkte egentligen höra hur ni ser på avkastningstid nu... Folke närmar sig 16 månader med stormsteg. Och vi har sådan tur att hans farfar verkligen vill vara med honom mycket. Maken är ju föräldraledig så de träffas alla tre ca 1 gång/vecka utan mig... Vilket är rätt skönt då jag ibland har svårt för svärfar.
Nu de sista veckorna har Folke även sovit över hos son farfar i princip 1gång/vecka. Jag saknar honom massa då men samtidigt är det ju skönt att få sova helt ostört på natten och kunna äta frukost i lugn och ro med min man ibland! Får dock dåligt samvete... Vet ju att Folke helst vill vara med oss (allra helst med sin pappa)men att han också trivs med farfar... Hur mycket avlastning är för mycket avlastning??
Är ju megagravid också och behöver därför extra mycket vila... Men är ledsen över att jag inte spenderar mer tid med Folke nu sista tiden innan minis ankomst...
Hur tänker ni?
Selina har också (minst) en kindtand på väg. Den ligger precis under tandköttet och irriterar :/ kanske är det också en orsak till den dåliga sömnen?
Usch, idag är jag så arg och ledsen. Mina föräldrar har varit i Bulgarien 10 dagar och jag fick i uppdrag att vara kattvakt. De har 2 katter och 3 hundar men hundarna har de lämnat bort. Nu är ju jag uppvuxen med massa djur då mina föräldrar har kennel och så men jag kan inte minnas att det var såhär SKITIGT hemma när jag var liten. Det är som att mina föräldrar inte bryr sig liksom? Bägge katterna skiter bara ibland på lådan, annars kan det bli lite varsomhelst. Hundarna kissar inne jämt (fullvuxna hundar alla tre). Fattar inte att mina föräldrar kan leva i detta och inte gör något åt det? De verkar inte bry sig.
Nu har jag haft fullt sjå att hålla koll på Selina när jag varit dit så hon inte hunnit till kattbajset innan jag fått bort det. Har känt att det är fasen vidrigt att mina barn är där då och då med alla kisspölar osv men samtidigt har ju mina barn varit där en hel del sen de föddes (de äldre två) och aldrig blivit sjuka så jag antar att de blivit "härdade". Idag blev det dock lite för mycket när Selina kom och tuggade på torkad kattspya!!! Hoppas jag fick ut så mycket som möjligt ur munnen innan hon han svälja något men nu är jag ju livrädd att hon ska bli sjuk :( någon som kan lugna mig?
Det kanske är totalt överdrivet men nu vill jag liksom aldrig mer lämna barnen där så länge de inte ser till att djuren blir rumsrena!.. samtidigt är mina föräldrar enda chansen till avlastning för min del och jag inser ju att barn i alla tider vuxit upp med djur och fått i sig både det ena och det andra utan att dö så jag kanske överdriver?
Oj! Jag förstår att det blev för mycket för dig. Alla människor är ju olika och det är olika vad man tycker är ok eller inte. Jag kan bara prata för egen del, men en sån inomhusmiljö känns inte optimal för barn. Inte för vuxna heller, men dom har ju ett eget ansvar.
Jag förstår dig! Jag hade också varit skeptisk till att lämna mitt barn när det kan hända att hon äter bajs och spyor. Men antagligen håller de koll på henne när de passar henne, och håller efter när djuren bajsar och spyr (nu är de ju bortresta, så det har väl samlats sen igår eller förrgår eller när du var där sist). Och det är nog inte så farligt om hon äter lite spya egentligen...
Jag vill inte lämna mitt barn hos min mamma eftersom jag inte alls litar på att hon har koll i den extrema röran. Det kan mycket väl ligga spik, knivar och flaskor med lösningsmedel framme. Och det är ju farligt "på riktigt". Samtidigt känns det viktigt att mitt barn får alla möjligheter att bygga starka relationer med alla far- och morföräldrar. Svårt.