ebe91 skrev 2016-04-08 17:15:29 följande:
Jag jobbar för fullt, 8 pass kvar innan jag går på gravpenning! (Om jag får semester de sista 2). Redan i v 30, denna graviditet har sprungit iväg! I veckan damp beslutet om gravpenning ner i postlådan, kändes skönt att ha det färdigt. Annars håller vi också på att renovera lite, svårt att hitta ork och tid bara!
Lillärtan jag väntar nu är ju ett resultat av avbrutet samlag, men då visste jag ju att jag hade ägglossning men trodde ändå det var relativt säkert ;) han hann dra ut i tid, trodde vi! :D
Det är ju så dumt egentligen.. Varför ha oskyddat sex när man VET att det kan leda till graviditet? Men vi har nästan alltid kört avbrutet (utom när vi VELAT bli med barn) under hela vårat tioåriga förhållande. Det har ju funkat liksom. Men nu blev det ju inte avbrutet.. vi pratade om det för en stund sedan och det känns så jobbigt. Jag sörjer ju att det är något jag aldrig mer kommer få uppleva, plus på stickan, ultraljud, växande mage, sparkar, förlossning, nyfödd bebis.. ska jag ALDRIG mer få vara med om det? Men samtidigt ORKAR jag ju verkligen inte vara gravid igen. Vi har inte tid och ork och plats för fler. Men hur tar man bort ett barn när man vet vad det kommer för underbart av det, när man vet att det kommer bli ännu en fantastisk människa? Hur tar man bort ett barn som man egentligen längtar efter och sörjer att man annars inte skulle få?
Totalt onödigt att grubbla över när jag med största sannolikhet inte BEHÖVER grubbla över det. Blir knäpp på mina egna tankar och känslor :(