BF Mars 2015! :) Någon som vill följas åt?

Men sök för guds skull! Du har ju lika stor rätt som andra sökande att få tjänsten (fast jag vet att vissa arbetsgivare är fräcka).

Jag fick min tjänst nu under föräldraledigheten och de vet ju att jag kommer vara hemma ett tag till. Inga konstigheter, de får ju fixa vikarie medan jag är borta precis som om jag haft tjänsten innan jag gick hem:)

Var på bvc och tog en 8 månadersvikt imorse.. 8400g och 68cm. Följer mittenkurvan fortfarande :)

Försöker få lite tips från bvc hur jag ska göra med Selinas mat eftersom hon inte vill äta men det känns som att de inte förstår mig. De säger bara "oroa dig inte, hon växer ju som hon ska så hon får nog i sig tillräckligt från bröstmjölken". Men det är ju inte DET som är mitt problem. Jag vill ju att hon ska börja äta annat för att jag ska kunna dra ner på amningen. Och att neka henne bröstet hela dagen och TVINGA henne att äta för att hon till slut blir så hungrig att hon MÅSTE äta känns inte okey. Det ska vara KUL att äta ju!

Men hon är ju inte ett dugg liten haha! Vi får DAGLIGEN kommentarer om hur stooor hon är och att nog måste hon väl vara ovanligt stor för åldern. Mest troligt beror det på att jag är så liten i kroppen att hon ser större ut än hon är när jag bär på henne. Hos sambon ser hon jätteliten ut:)

Fy fan vad hemsk jag känner mig nu :(

Vi ska ju ha dop på lördag och jag tänkte hämta nyckeln till Församlingshemmet imorgon och fara dit och duka. Då ringde de idag och sa att senast 15 idag var vi tvungen att hämta den för imorgon var alla lediga. När de ringde hade Selina precis somnat, sonen hade sprungit iväg till en kompis och bilen var precis inkörd i garaget. Suck! Så jag ringde min pappa och bad han komma ner och vara här så fick jag ta hans bil och åka och hämta nyckeln. Det är absolut första gången jag lämnar Selina till någon annan än sambon.

Var kanske borta 20 minuter och när jag kliver upp på bron här hemma hör jag hur hon GALLSKRIKER inne, alltså riktigt tjippar efter luft. Kom in och hittade pappa bärande på henne och hon bara skrek och skrek och tårarna sprutade :( snacka om att få dåligt samvete :(

Äldre dottern sov tom borta när hon var 8 månader.. och Selina går inte lämna alls! Nu kommer jag ju aldrig våga lämna henne igen! :(

Tidigare har det gått bra att vara hos mina föräldrar - så länge hon inte ser mig. Det har alltså gått bra för dem att plocka upp henne om jag varit i ett annat rum. Nu sov hon när jag for och jag tänkte att om hon då vaknar så är ju inte jag där så hon kanske inte reagerar med att bli ledsen om någon annan håller i henne. Ska tillägga att min pappa är nog jordens mest barnkära människa. Barn älskar honom och han älskar alla barn typ;)

Arg tror jag inte hon var, det var riktiga tårar som rann och hon hulkade och skrek:( så fort hon fick komma till mig borrade hon in huvudet i min axel och lugnade sig men snyftade ett tag! Fattar inte varför jag är så blödig! Det är ju inte mitt första barn och med de andra två var det inga problem alls att lämna.. de var hos mina föräldrar några timmar redan när de var 3 månader. Hade det gått bra igår kanske jag hade vågat börja lämna henne små stunder nån gång ibland (drömmen är ju att ta sig till frissan).. nu känns det om möjligt ÄNNU mer avlägset att vara ifrån henne.

Ja det är nog det, att det är sista barnet.. jag håller liksom extra hårt i henne. Får ju "skäll" för att jag inte lär henne sova själv också men det skiter jag i. Hon kommer inte sova i min famn när hon är 15 ändå;)

Nu är den där sorgen tillbaks litegrann här. Lagt ut både babysitter, babyskydd och babynest till salu nu:/ jag som älskar att göra mig av med saker som tar plats känner mig bara ledsen:( nu är hon ju ingen bebis längre, idag har vi gjort i ordning bilstolen hon ska ha framöver tex. Varför känns det så svårt?

I lördags hade vi dop och det gick förvånansvärt bra. Lite trist att många droppade av bara så vi till slut bara var 20 personer men det gick det med. Svärmor hade köpt 48 (!!) bitar smörgåstårta och jag hade fixat två vanliga tårtor plus en massa annat. Behöver jag säga att det blev en hel del över? ;)

Jag planerar att börja jobba i september nästa år. Det är ett tag kvar alltså men gruvar mig redan:/ mitt jobb fungerar ju inte med min ibs och sen är det väl lite ångest för att jag vet att det är sista barnet och därmed sista gången jag får vara hemma såhär. Hoppas det känns lättare snart!

Selina badar typ var fjärde dag. Använder lite olja i vattnet och så använder vi liberos tvättcreme och schampo.. hon har ju rätt mycket hår så schampo har vi använt sen hon föddes.. barnmorskan tvättade till och med håret på henne redan inne på förlossningen innan vi gick in till bb;)

Usch fy och blä vad less jag är på Selinas utslag nu! Förra måndagen träffade vi ju läkaren igen och fick börja smörja med locoid.. då blev det betydligt bättre på ett par dagar men vi har fått order om att fortsätta smörja tills det är HELT borta och sen trappa ner, så vi har naturligtvis fortsatt.

Nu börjar det komma tillbaka igen:( Varför? Jo, för att vi förra veckan, när hon såg som värst ut, backade med all mat men nu har vi börjat igen. Om två veckor ska vi ner igen och visa upp utslagen, är det inte helt borta då ska jag börja utesluta mjölkprotein.. vilket känns lite dumt då jag inte tror det är mjölkproteinallergi, det måste vara någon frukt hon inte tål:/ känns ju SÅDÄR att utesluta mjölkprodukter såhär inför jul när jag ändå inte tror på det.

Här är min busfia som lekte tittut bakom bordsbenet i förrgår :) (gissar att bilden i vanlig ordning hamnar på sniskan)

Det är gnälligt och grinigt just nu, två tänder på väg och så utslagen som irriterar :/ nätterna är kassa också så hon är förstås trött på dagarna vilket inte gör henne gladare! Hoppas det vänder snart!