BF Mars 2015! :) Någon som vill följas åt?

W tittar också bedjande och intresserat när vi äter, men eftersom han haft lite strul med tar sena tänkte jag att de får mogna lite till innan vi börjar ge mat. Fast ersättning går ju bra, så kanske funkar mat också?

Ang träning: jag tänkte köpa kort på Friskis och Svettis idag. Är det fritt fram att träna hur som helst 4,5 m efter förlossning? Hopp och studs? Framfall och magmuskler? Någon som vet?

Jag är inte heller helt säker, men jag tänkte börja med snälla pass utan hopp. Min barnmorska kollade magmusklerna och knipet fem v efter förlossningen och sa att det var toppen och det är ju så länge sen... Men jag undrar om man verkligen ska dra på med situps i ett corepass utav bara den för det. Äh, det kan jag säkert inte ändå, så jag får väl gå ut lugnt utan att försöka impa...

Ang smakisar, vad kan man ge dem? Idag tittade han och tuggade och dreglade frenetiskt när jag åt vattenmelon att jag erbjöd en droppe på fingret och en pyttebit fruktkött, men biten visste han inte vad han skulle göra med. Antar att det ska vara puré...

Hur ofta är ni på BVC nu? Jag var där i juni och är inte kallad förrän 28 aug, drygt två mån senare. Känns lite långt uppehåll?

Vi är forfarande "noga" med att W ska bli van med mycket folk, men jag har också märkt att när han blir ledsen så är det helst min famn han vill till.

Vi lever ett väldigt socialt liv men många middagar, fester och tillställningar, så det är många som vill hålla W och mysa med honom, vilket vi alltid säger ja till, vi har båda skilda föräldrar så det finns många uppsättningar far- och morföräldrar samt syskon, plastsyskon och vänner, så det finns många som vill ha honom och känner sig delaktiga så det har väl fallit sig naturligt att han skickad runt bland famnarna. Men jag gillar det, sån var min uppväxt också, med stor släkt och många barnvakter, så för min del är det skönt att han känner sig trygg hos andra och inte blir helt mammafixerad. Men jag har ju ändå märkt att när han väl blir kinkig så slår inget min famn. Vilket väl är i sin ordning. Men han är en glad och trygg pojke för det mesta som älskar att hänga med andra och dra dem i skägget, håret och halsbanden. Jag vet inte, men jag tror att det har hjälpt, att han alltid har fått träffa så mkt folk. Och han har aldrig varit sjuk. (Ta i trä.)

Vi lever ett väldigt socialt liv men många middagar, fester och tillställningar, så det är många som vill hålla W och mysa med honom, vilket vi alltid säger ja till, vi har båda skilda föräldrar så det finns många uppsättningar far- och morföräldrar samt syskon, plastsyskon och vänner, så det finns många som vill ha honom och känner sig delaktiga så det har väl fallit sig naturligt att han skickad runt bland famnarna. Men jag gillar det, sån var min uppväxt också, med stor släkt och många barnvakter, så för min del är det skönt att han känner sig trygg hos andra och inte blir helt mammafixerad. Men jag har ju ändå märkt att när han väl blir kinkig så slår inget min famn. Vilket väl är i sin ordning. Men han är en glad och trygg pojke för det mesta som älskar att hänga med andra och dra dem i skägget, håret och halsbanden. Jag vet inte, men jag tror att det har hjälpt, att han alltid har fått träffa så mkt folk. Och han har aldrig varit sjuk. (Ta i trä.)

Ja, det är nog inga garantier på nåt sätt. Min lillebror var tex en mkt pratsam och social unge, men blev en tystlåten kille i tonåren.

Kan ni testa parterapi? Där lär han få sina fiskar varma från en utomstående och då är det inte lika lätt att slå ifrån sig. Du nämnde att han är från Afrika. Jag gissar att ni har vissa kulturella skillnader att slåss emot också. Är han med på att ni har en ambition att leva jämställt?

Annars: Sätt en deadline för hur länge du pallar, sen lämnar du. Du kommer att klara det. Det finns bidrag att söka. Ditt barn kommer inte må bättre för att du offrar dig och stannar.