BF Mars 2015! :) Någon som vill följas åt?

Är det någon mer än jag som fortfarande känner lite eftervärkar i livmodern när ni ammar? Jag känner den ofta, som en muskel med träningsvärk känns det ungefär.

Skönt att höra, då är det säkert normalt om vi är fler. Kram på er!

Jag älskar givetvis min lille plutt, men jag känner att jag inte riktigt varit glad på ett tag, jag känner mig så låst och att tillvaron går i stå. Jag fattar att det är name of the game, att det inte är cirkus och fest dagligdags som mamma, men jag önskar att jag kunde höja min vardagsglädjenivå lite, jag känner mig... Trött, tråkig och sur. Och som om jag inte utnyttjar tiden tillräckligt. Till vad vet jag inte, men det stressar mig. Hur upplever ni tillvaron?

Jag har försökt läsa ikapp lite. Vi har varit på en drygt två v lång bilsemester i Sverige och hälsar på släkt och vänner. Det gick fint att åka bil med W, vi har hyrt bil så det var ingen självklarhet.

Ang nätterna så sover han i egen säng i vårt rum. Jag brukar däremot fega med att lägga tillbaka honom efter sista amningen för att inte väcka den björn som sover, så att säga.

Jag har lyckats lägga honom vaken i sängen och han har gått med på att somna några ggr men långt ifrån standard. Baby björnen var tidigare ett säkert sov-kort, men inte längre.

Vette tusan vad han väger och hur lång han är nu. Han var 63,5 cm och 6 kg på 3-månaderskollen förra månaden. Han har varit över på längd och snittet på vikt hela tiden i princip. Konstigt nog kan man fortfarande klämma på honom 56-kläder, även om 62 sitter bättre nu. Han har libero stl 2.

Jag glömde skriva att han äter fortfarande minst två ggr på natten. (Ca 22 läggdags, 02, 05, 07 i runda slängar) men tar ofta sovmorgon om han får ligga bredvid mig. Han äter inte så mkt på matten per gång, för han hinner somna vid bröstet så snabbt. Vi försöker nu ge honom en flaska ersättning vid sänggång så att han ska bli mättare och sova längre. Hittills har han sovit 5-6 h i sträck bara två ggr. Ever.

Vi hade barnvakt första ggn när W var sex v, goda vänner plus deras sexåriga dotter som kom till oss och hängde. Gick utmärkt. Sen dess har vi lämnat bort honom två ggr till när vi varit på fest och konsert. Gått kanon. Men vi har även varit "noga" med att langa runt honom och han sitter gärna i våra vänners famnar och är med på middagar och kalas. Så han är nöjd överallt. Vet inte om vi ska ta åt oss av "äran" för detta eller om han helt enkelt är född nöjd. Men jag menar inte att predika, alla ska ju göra vad som känns rätt, men både jag och min man är uppväxta med många barnvakter och har goda minnen av detta. Kanske ändras det längre fram, att han blir ledsen när han har fler referensramar, och då får vi ta det i belysning, me. Jag hoppas att det kan fortsätta lika lätt. Vi har däremot inte lämnat bort honom över natten, mest för att det inte behövts.

Jag hakar på gnället. I natt har W väckt mig för att äta minst tio ggr! Två-tre ggr är normalt. Han har bara snuttat lite varje gång och sen somnat. Kul för honom, men jag är helt slut. Det är så han käkar dagtid också - äter lite, leker och blir inte komplett mätt, för han vet ju att jag finns tillgänglig. Åtgärdsförslag? Sätta stränga tre-timmars-mål och hålla mig till det så han lär sig att äta ordentligt varje gång?

Skönt att höra! Jag har ca 5 kg kvar till innan graviditeten, det går långsamt nedåt och jag hoppas bli av med dem innan W är ett halvår. Jag går powerwalks varje dag, minst en h ofta flera, äter nyttigt, men har inte börjat träna än. Min mage är lös och degig och jag känner mig inte bekväm i kroppen om detta skulle bli bestående. Detta ok just nu situationen given, men inte sen.

Ang genus och jämställdhet så är planen att ta ungefär lika mkt föräldraledigt, jag tar ut 5 dar/v och vi planerar att W börjar dagis i Augusti 2016. Ekonomin skulle vi ha reglerat så han betalar min uteblivna pensionsersättning etc undrar min mammaledighet men så blev han av med sitt fasta uppdrag, typ hela inkomsten (han är egen företagare) i början av året, så det blev inget med det. Han har dock klarat att få in andra uppdrag, men inget fast. Så jag betalar hälften av alla räkningar och utgifter, men han får ju göra detsamma sen när han är pappaledig.

Ang sömn så tar jag och maken varannan natt i gästrummet så man får sova ut. Helt jämlikt. Däremot konstrar W och vill äta oftare när jag ligger i sovrummet där spjälsängen står än när min man gör det (det var någon som skrev om det tidigare - yes! För oss stämmer det att W känner lukten av mig och äter mindre per gång men oftare). Så det blir ju inte helt samma ändå.

Livet slutade ju vara jämlikt den dagen jag blev gravid, men det som går att göra lika vill vi göra lika. Tyvärr är ju livet ändå inte så lätt alltid och visst är det skillnad på mamma och pappa.

Hur gamla ska de vara eller andra kriterier (längd, vikt, färdigheter) för att få byta liggdel till sittdelen i vagnen? Vi har bugaboo, ergonomisk sittdel. W verkar väldigt intresserad av att se sig omkring.

En annan fråga - när börjar ni med välling och mat? När tänker ni som ammar sluta med det? Trappa ner? Hur funkar det egentligen?