BF Mars 2015! :) Någon som vill följas åt?

De tyckte det var bra att jag ringde så de har koll att nånting är på gång även om jag ska vänta tills vattnet går, värkarna kommer tätare, en blödning eller att det bara kommer göra ofattbart ont.

Apropå nåt helt annat. Det har tydligen snöat i natt här nere i Skåne. Inte för att det syntes på gatorna men bilarna hade ett vitt täcke på sig.

Så stannade allt av... Nåja då kan jag väl sova någon timme och ta igen den förlorade sömnen

Här blev det också sol. Strålande solsken. Svårt bara att veta om jag ska ta mig ut och njuta av solen eller stanna inne och passa på att vila.

Ca 30 timmar efter de första värkarna där på natten till den 3 april föddes vårt lilla charmtroll. Så han kom på min födelsedag trots allt. Det var en väldigt utdragen förlossning med först en lång latensfas (typ från 2 på morgonen till 19 på kvällen) Vid åtta var vi på förlossningen och jag var öppen 4 cm och slapp därmed åka hem igen. Fram tills jag var öppen 7 cm klarade jag mig utan något smärtstillande alls även om det var jobbigt men just vid 7 cm tog det stopp och då började vi med tens och värmekudde vilket jag överlevde på en halvtimme innan jag testade lustgasen. Vilken skillnad det blev trots att jag fortfarande kände allt. Detta var runt 2 på morgonen. Krystningarna var jobbiga och jag var väldigt nära att ge upp allt när de kom. Men just då var det skiftbyte och den bestämda barnmorskan och undersköterskan såg till att jag inte fick ge upp. De tvingade mig att byta ställning för att vi skulle få ut honom men dt var många gånger jag bara ville ge upp för det kändes som att huvudet aldrig ville komma fram även om jag fick känna på det. Men till sist kom bara hela bebisen ut med en krystvärk och så hade jag mitt lilla underverk på magen.

Blev bristningar på insidan för han hade satt handen vid huvudet som Stålmannen så dels hade det gjort det svårare för mig och dels hade han skurit upp insidan. Vi blev även tvungna att stanna en stund på komplikationsavdelningen (eller vad den heter) för jag hade feber och kunde inte kissa. Men nu är allt bra och vi befinner oss på familje-BB och försöker förstå att nu är allt över och det stora föräldraäventyret har börjat.

08:09 på morgonen. Det blev som jag förstod det en del stygn inuti eftersom han gick så hårt ut med handen men jag vet inte hur många. Var upptagen med lustgasen och bebisen Utanpå blev det bara något enstaka. Hade tur eftersom insidan var speciell att jag födde just när jag gjorde för där var en bm på plats som nyss genomgått specialutbildning på bristningar som kunde hjälpa min bm med råd.

Min bm försökte presentera smärtstillande under natten (hade en manlig förresten under nattskiftet och trots jag tyckte det var konstigt när han presenterade sig så störde jag mig aldrig på det sen) men jag tyckte morfin lät lite väl extremt och när han sa att lustgasen skulle göra att jag kände mig full men inte ta bort värkarna var jag inte intresserad förrän det blev alltför jobbigt. Epidural blev jag aldrig erbjuden.

Just det. Det blev även ett fullmånesbarn

Jag är väldigt glad över specialkompetensen. Men som du säger. De hade säkert löst det ändå men som min förlösande bm sa, hon hade bara hört talas om det i teorin och tyckte det var mycket bättre att utnyttja kompetensen när den ändå fanns på plats.

Jag har fått veta att jag får ringa till förlossningen när jag vill om jag vill prata igenom det hela. Just nu känner jag att jag har ganska bra koll ändå. Vissa saker är suddiga men på det stora hela har jag koll. Just nu funderar jag mycket på om det gått enklare om han inte varit så stor (4100 g) eller om allt bara handlade om handen och om framtida barn kommer vara lika stora eller om det var för att jag ändå gick över tiden med 12 dagar. 300 g från bm:s gissning är kanske rimlig viktuppgång men jämfört med de andra nyfödda här är han jättestor. Får se om jag hör av mig men just nu försöker jag mest ta mig igenom alla måsten (amma minst var fjärde timme, kissa minst var sjätte timme, försöka sova när jag kan) och hoppas att jag inte kraschar helt av sömnbrist. Märker att tålamodet inte är på topp så det är tur att vi är två som han kan sova hos och bli tröstad av än så länge.

Jag märkte mest omtöcknandet när jag kom till krystvärkarna och när de skulle sy men då tog jag för mycket så de plockade bort den från mig. Jag skulle tro att den tog bort smärttopparna för det blev mycket enklare med lustgasen men det kan också bero på att jag fokuserade på andningen.

Vi bestämde oss för Hugo som tilltalsnamn. Finns på båda sidor (min mammas farbror och min mans mormors far). Nu blev det förvisso ett fem-i-topp-namn men vi är nöjda med valet trots det.