Glukosbelastning nr 2 idag. Hänvisad till en stenhård brits i två timmar, att man kan ha det så roligt en fredag! :)
Min mamma har fått "åldersdiabetes" och därför måste jag göra detta. Första gjorde jag i v.14-15 och andra nu i slutet av v.31. Det är verkligen inte kul, men det är bara att bita ihop.
I vårat landsting är det rutin att alla gör en glukosbelastning efter en viss vecka, men det verkar vara olika precis som allt annat :p
Vi pratade också om smärtlindring och förlossning på föräldragruppen i veckan! Kändes sjukt bra och jag är taggad 
maken har gått med på att sätta sterila kvaddlar på mig när sammandragningarna börjar, innan det är dags att åka in. Så ska höra med vår bm på måndag om vi kan få med oss lite nålar och sådant hem för att prova
Kan sterila kvaddar sättas av vem som helst? Spännande!? Eller jobbar han inom vården?
kpax: v.34 och +15 här också idag. Vi följs åt!
v.31 nu och +10,5 kg på vågen.
Är mitt första barn så jag vet inte om det är normalt eller inte, men jag känner mig inte överdrivet stor och det mesta sitter ju på magen och brösten som dubblats!
Känns inte som jag har lagt på mig nåt på övriga kroppen. Lite över höfterna kanske men inte så farligt.
Min BM sa när vi var där sist att jag kanske borde tänka lite mer på kosten för nu kan det börja sticka iväg sista två månaderna..
jag tycker jag försöker äta rätt. och mycket grönt och inte svulla. Men blev lite orolig när hon sa så, är 10 kg mycket i vecka 31 ?
Idag fick jag höra kommentaren "graviditet är ingen sjukdom" för första gången. Av en kvinna dessutom. Vi pratade om att plocka ner julen (vilket jag alltså inte gjort) och jag sa att eftersom maken jobbar helg tar vi det nog nästa helg. För jag ger mig inte på att byta gardiner ensam. Då kom kommentaren.
Inte skulle väl nån av er få för sig att klättra på stolar själv hemma bara för att byta gardiner? Jag känner att det är dumt att upp och klättra iaf jag skulle ramla. Jag har dessutom ont av foglossning och kan knappt gå i trapporna hemma och sätta på mig byxorna på morgonen är bland det svåraste jag gör på en dag. Så försöka sig ställa sig på en stol känns omöjligt. Såklart det går det säkert men känns väldigt onödigt att utsätta sig för den smärtan. Tror dessutom inte att jag får för maken varken klättra på stolar eller bära runt på lådorna till julsakerna.
Jaja, inget att bry sig om men kommentaren förvånade mig och just att det var från en kvinna som har barn själv. Tycker överlag att män visar mer förståelse.
Spjälsäng och andra bra saker inhandlades på IKEA igår. Min tanke var att ställa in allt i förrådet ett tag, men min man blev jättesugen montera ihop sängen och se hur det skulle bli i sovrummet :) Vi kunde iaf konstatera att vårt sovrum är vääääldigt litet, men nu är den på plats ändå. 
Draperiet i klädkammaren fick dessutom helt plötsligt en helt ny funktion - sänghimmel :)