BF Mars 2015! :) Någon som vill följas åt?

Tillbaka från BM och gråtattack nr2 för dagen är på väg. Jag vill verkligen inte mer! Fick med mig två sömntabletter hem men vill inte behöva ta dem då jag aldrig provat sömntabletter och vet att jag reagerar rätt starkt på all medicin jag tar. Känns SÅDÄR att ta tabletter som kanske gör mig dåsig när jag ev blir själv med två barn from imorgon (sambon är "tyvärr" bättre i ryggen och jag vill inte att han far imorgon).

Ny tid på måndag och sen är det slut med besök hos henne och jag måste istället åka till Lycksele på koll. Det blev lite av en käftsmäll att höra talas om överburenhetskontroll.

Hon gjorde en koll och sa att hon knappt hann stoppa in fingrarna innan hon kände huvudet så den ligger ju väldigt långt ner. So far so good. MEN tappen är bakåtriktad och inte mer öppen än sist. Jag vet att det inte säger så mycket, tappen var bakåtriktad, omogen och helt stängd bara några timmar innan dottern föddes så.. men det kändes som käftsmäll nr två idag. Sen dess är humöret verkligen på botten och jag vill helst bara gräva ner mig och aldrig mer komma fram. Det sista jag vill är att träffa folk idag men eftersom pappa fyller år måste vi ju dit. Funderar på att GÅ dit i hopp om att det ska hända nånting men med min otur får det väl förlossningen att dröja ännu längre:(

Du är ju närmare än vad jag är då verkar det som. Jag har nån slemmig geléklump i trosorna då och då som jag anar är slemproppen men annars händer absolut ingenting. Nästan så jag tycker att förvärkarna gör mindre och mindre ont nu också:( får jag fråga vart du planerar föda? Tänkte eftersom du säger att du har långt?

Vi har som sagt 14mil och på världens sämsta väg. Går aldrig köra särskilt fort och efter vägen finns bara ett stopp med sjukvård och det är efter 5mil, sen är det bara skog och nån liten by. Dessutom har vi ingen vårdcentral där vi bor efter 17 på kvällarna samt helgerna och ambulanserna är det lite si och så med:/ och så är det ju lappland så man får räkna med både älg och ren på vägarna, haha!

Lite samma känsla här.. barn nr 1 kom 2 dagar före BF och barn nr 2 kom på BF. Bägge gångerna skötte sig kroppen exemplariskt från första värk. Inget värkstimulerande, behövde ingen smärtlindring, kraftiga krystvärkar så de kom ut snabbt osv.

Nu är det som att kroppen inte vet hur den ska göra för att ta sig från förvärkarna till riktiga värkar. Det gör mig lite rädd för att det ska behövas värkstimulerande när det väl sätter igång, att krystfasen ska dra ut på tiden, att det ska krävas tång/sugklocka osv.. Helt enkelt att det inte alls kommer gå lika smort den här gången.

Jag var aldrig rädd för att ta med mig mina barn nånstans när de var bebis. Iofs var jag ju ung och dum också men jag hade aldrig en tanke på rs-virus osv. Vet inte hur jag kommer känna den här gången när bebisen är nyfödd men..

Hade jag varit du hade jag gått på dopet. Man får hoppas att ingen människa med världens förkylning får för sig att gå på ett BARNdop och skulle det vara någon där med förkylning får du försöka sätta dig långt ifrån:) MEN känner du dig inte trygg med det ska du givetvis inte gå, det handlar ju om att du ska känna dig trygg!

Jag blir inte klok på kroppen nu!

Vid halv fem idag började jag känna mig konstig på något vis och hade ett jäkla tryck neråt. Lite molvärk bak i ryggen trots att jag var uppe och rörde mig. Sen började det komma (för?)värkar som tog i lite och fortfarande med molvärk i ryggen och trots att jag rörde mig.

Tre gånger har jag varit på toa och fått ut lite blodigt slem. Förvärkarna/värkarna har tilltagit och gör ont både neråt och väldigt mycket bak i ryggen, precis som jag kan minnas att de riktiga värkarna gjorde de andra två gångerna. Tog 2 Alvedon vid halv 9 och de har inte hjälpt ett endaste dugg.

Det som får mig att fortfarande tvivla är dels att de inte är riktigt regelbundna, kommer med 4-7 minuters mellanrum.. det i sig är inte hela världen eftersom jag hade oregelbundna värkar bara en timme innan sonen föddes. Men sen håller de bara i sig i drygt 40sekunder vilket jag tycker är för lite. Och dessutom tycker jag inte att de ökat nog mycket i styrka för att ha hållit på såhär länge:(

Samtidigt blir jag orolig av att smärtan känns annorlunda, att det hållit på så länge nu, att det inte släpper när jag rör mig och framförallt att inte Alvedon hjälper. Jag har aldrig i mitt liv tagit mer än EN alvedon åt gången förut och det brukar ha god effekt. Nu har inte ens TVÅ hjälpt!

Fan om man inte haft så långt att åka, då hade det ju varit enkelt att åka in för en snabbkoll. Men att åka 14mil i mörker och sen bli hemskickad tror jag skulle vara droppen för mitt psyke nu. Ställer in mig på en sömnlös natt framför tvn, lär ju inte kunna sova mig igenom den här smärtan iaf:(

7.26 imorse kom äntligen en liten tjej ut, på BF+4. 3170g och 51cm lång:)

Grattis till dig med! Tänk att vi följdes åt ända till slutet:) hur stor var killen?

Var det du som födde i Lycksele eller blandar jag ihop det?

Nu har jag varit vaken i snart 36timmar och trots att både sambon och lilltjejen slumrar sött har jag svårt att komma till ro. Ligger mest och tittar på det lilla underverket och fascineras av hur något så perfekt kan komma av en liten cellklump:)

Än har jag inte haft några gråtattacker efter förlossningen, förutom när hon just kommit ut förstås. Väntar på kaoset imorgon och speciellt när sambon åker hem, jag som är så beroende av honom. Jag hatar verkligen tiden på BB så det känns segt att knappt 10 av 48timmar har gått innan vi får ta PKU-provet och ev åka hem. Tur jag tog med surfplattan åtminstone och kan roa mig med netflix:)