BF Mars 2015! :) Någon som vill följas åt?

Oj att bebisar i tråden är över en månad gammal :D tiden rusar iväg!

Vi har återvänt till BB! Ganska ovanligt känns det som. Igår efter läkarbesöket så stannade vi på bb så får se om vi far hem idag igen eller om vi stannar inatt med.

Jag gråter och gråter, gråter för att hon vill ha mer mjölk än det hunnit komma, gråter för att pappan matade med ersättning för första gången, gråter för att ja inte hållt i henne på nån timme så jag saknar henne. Jag saknar henne då hon är i samma rum. Galet! Hormonerna sprutar och jag har känslorna verkligen utanpå kroppen. Vet att det är normalt kanske, men Urs. Man är ju världens lyckligaste nu samtidigt så skör och känslig.

Sen tycker jag att pappan gör fel hela tiden..

Han har varit världens snällaste och bästa dom här dagarna med oss allihopa, ställt upp till 1000% ändå kan ja inte låta bli att bli sur för att han petar på henne då ja ammar, för att han prasslar då han tar nötter ur en påse, allt möjligt.

Han sa nyss "äre nånting jag gjort rätt sen jag kom hit?" och jag va tyst. Han har ju varit hur bra som helst ändå kan ja inte visa uppskattning utan bara gnäller :(

Sen är jag rädd för psd. Och han drar upp filten så långt upp under hakan på henne ändå! Fast jag säger att ja läst att det ska man inte göra.

Hemma nu med våran lilla Vilja, igen :) igår kom vi hem och nu känns allt bättre, amningen börjar ta sig och vi känns mycket lugnare och tryggare. Hon har gått upp i vikt också så hon väger nästan som startvikten som låg på 3020g och 47 lång :)

Ska fara å lämna nån tårta eller nånting till BB i dagarna framöver, som tack för allt. Känns verkligen som natt och dag jämnfört med förra gången jag fick min son. Alla har kämpat med alla medel för att hjälpa mig med amningen,natt och dag kom dom in varje amning då jag behövde och hjälpte till. Dom tröstade och peppade då jag grät och allt kändes så tungt. Helt otroligt bra har dom varit! :)

Hej alla, jag har varit i princip totalt frånvarande sedan våran Vilja kom till världen. Men känner att jag måste läsa ikapp för efter bara lite läsning så ser jag massor med saker jag själv tänker på och känner igen mig och fick svar på saker ja funderat över i det ni skriver om :)

Lite allmänt amningskaos råder fortfarande här, Vilja sitter klistrad vid brösten. Haft sjukt mycket besök, både sådana som stannat natt/nätter och kortare besök.

Och det skär sig lite ibland med Viljas pappa. Han är verkligen super duktig och gör i princip allt i hemmet och har varit med mitt stora barn på badhuset en dag och dom är på bio nu. Så jag klagar inte på honom i sig, men ibland skär det sig. Jag känner mig värdelös i hans närhet just nu, och det blev inte bättre av att han säger att jag inte gör något. Men jag tar ju hand om Vilja och vaknar med henne på nätterna, ammar konstant också typ(!). Får alltid kompromissa mina behov för hennes, fast hon har en pappa med(lite så känns det orättvist) Sen har hon inte varit så jätte nöjd av att sova ensam, men då hon klarat sova själv har jag inte suttit still en sekund.

Snart återgår han till jobb och sitt hem, mer än 20 mil härifrån. Så inom några dagar är jag ensam med allt. Hur fan klarar folk det?! Känner mig jätte nervös inför att bli ensam! :( Samtidigt känslomässigt skönt. Jobbigt att ha honom här då jag inte vill annat än leva med honom och vara fysisk med honom, men inte kan..

Oj va mitt inlägg är egocentrerat, eller allt fokus kring mina funderingar och känslor.. Men blev nog så för jag hållt allt det inom mig och allt i vardagen handlar om Vilja just nu :) Behövde lätta mitt hjärta lite å se om någon har nån liknande känsla :)

Nää det är nog det, inte jobbigt i sig att vara ensam, bara psykiskt att jag vet att jag är helt ensam utan hjälp och avlastning :) Min son är ju ändå 9 år, blir 10 i år så han är ju rätt självgående, hade nog varit jobbigare om han varit yngre :) Han kan tillomed hjälpa mig lite med att hämta grejor och sånt. Så egentligen ska man väl inte klaga :)

Vi bråkade innan han for för jag tycker att han prioriterar ett jobb som inte ens ger lön före sin nya dotter. Vilket han ju faktiskt gör, han gör alltid så. Tar vatten över huvudet. Nu sen vi gjorde slut har han skaffat sig åtaganden i flera olika saker, utöver sitt vanliga jobb har han alltså ideellt arbete också. Jag varnade honom att han inte skulle göra så, ge sig in i en massa saker eftersom vi skulle få barn nu i vår. Men han gör det ju såklart ändå och som följd blir då mindre tid till att vara här. Han har erkänt nu i efterhand att det inte var en bra idé att ta på sig allt, men det är ju sent att komma på nu. Jag visste ju att han skulle behöva och vilja vara här då dottern kommit, men han tänker inte så särskilt långt. Dessutom första barnet så han visste väl inte heller vad papparollen innebar.

Första natten avklarad! Känns ju som det kommer flyta på rätt fint ändå! 

Ni som ger ersättning/babysemp, om det blir över då bebisen ätit. Kan man inte spara det i kylskåpet till nästa matning? Det handlar ju om max 5 timmar mellan målen?

Men gud, att han for till fjällen då han kom hem också? :( Vissa är verkligen ensamvargar som mest tänker på sig själva, och fattar inte att det behövs en flock i många lägen! :P

Jaa jag har försökt lägga ut lite krokar till folk om att gå ut på vagnpromenader och sånt :) Så man inte bara ska sitta hemma och ha panik i sin ensamhet :)

Än så länge känns det lugnt, första natten var hyfsad trots att det var totalt kaos med klädombyte flera gånger pga blöjläckage :) hehe. Men jag tror jag har en rätt "enkel" bebis *peppar peppar*, för hon sover bra och rätt länge åt gången nattetid :)
drömmer om att amningen skulle funka så jag slapp göra ersättning dock. Men man får inte allt här i världen :)

Jaa det tänkte jag, om inte jag tog hand om henne hela tiden skulle han inte haft all tid till att hålla på i hemmet som han gjort. Sen nu innan han for hem drog han till med att "hon är ju bara 3 veckor" som att det vore en dans på rosor att vara ensam med en så liten bebis. "andra klarar det ju då borde du med göra det" Och som att då spelar det ingen roll att han ska va borta 2 veckor, hon är inte mindre viktig bara för att hon är så liten. SUCK..

Det var väl i stridens hetta han sa det, men ändå lite klumpiga kommentarer.

Nää nu har jag klagat nog om det :) Han har varit ett stort stöd här hemma ändå. Bara känslomässigt det varit jobbigt.

Jag med! Tiden går för fort! Vill att det ska gå i slowmotion så att man får njuta av det medans man kan. Blir ju troligen aldrig någon fler bebis så det här är ju sista gången man får vara med om allt detta. 3 veckor REDAN?! :(

Någon som har något som helst tips på hur man får MER mjölk? Jag vill helamma! Men verkar inte ta sig, då jag inte har ammat har jag pumpat och fått som mest ut 80ml ur bådra brösten. sista gångerna har det varit 50ml. sammanlagt ur båda alltså.
Jag vet att ersättning är gott nog, att det har sina fördelar. Min första är född på det. Var väl såhär då med.. Jag kanske helt enkelt är en sån som inte kan producera mer än såhär? :(
Men det är en jätte stor sorg för mig. Jag vill verkligen kunna amma helt. Utan att måsta ge ersättning. Jag vill prova allt som kan öka mjölkproduktionen.