Junibebisar 2014

Min skrutta vill fortfarande inte sova själv, men det vi har lyckats med är att jag ammar henne till sömns i sängen (ca kl 22) och lägger henne i babynesten mellan oss. Då sover hon 1-2,5 h innan hon vaknar. När hon vaknar ammar jag henne till sömns igen, men därefter sover hon endast 1 h i taget plus att hon tar god tid på sig att somna om. Framåt 4tiden är jag så trött att jag liggammar henne och låter henne ligga kvar bredvid mig hud mot hud. Då sover hon 3 h och vi vaknar relativt utvilade vid 7 :)

Hoppar in här ni när min lilla flicka äntligen är här. 17 dagar efter beräknat datum fick vi hjälp att vräka henne med igångsättning. Hon föddes 26 juni så hon 3 dygn snart hon har 2 bröder på 5, 5år och 4 år som älskar sin syster och är väldigt duktiga

Min skrutta vill fortfarande inte sova själv, men det vi har lyckats med är att jag ammar henne till sömns i sängen (ca kl 22) och lägger henne i babynesten mellan oss. Då sover hon 1-2,5 h innan hon vaknar. När hon vaknar ammar jag henne till sömns igen, men därefter sover hon endast 1 h i taget plus att hon tar god tid på sig att somna om. Framåt 4tiden är jag så trött att jag liggammar henne och låter henne ligga kvar bredvid mig hud mot hud. Då sover hon 3 h och vi vaknar relativt utvilade vid 7 :)

Välkommen!

Oj 17 dagar över!!! Jag tyckte det var jobbigt att gå över 7 dagar. Gick allt bra?

Ansluter mig till gruppen! Min tjej kom 13 dagar över tiden den 23 juni

Vad KÄNNER ni nu när ni är hemma med era små knoddar? Min lilla ängel ligger här bredvid mig så ofattbart fin och jag KAN INTE FATTA att man kan ha så mycket känslor för henne och kring hela situationen. Massa rädslor (psd, måste lämna bort henne till dagis så småningom, tänk om nån är elak mot henne nån gång, tänk om hon börjar må dåligt, blir sjuk, deprimerad, råkar ut för olyckor......). Och så detta att vilja ha henne tillbaks in i magen... Älska mycket, men sådär lite på avstånd, med skyddande fostervatten och inga direkta möjligheter att göra FEL. Nu finns det många möjligheter att göra fel... Att glömma blöjbyten, missa signaler, införa felaktiga rutiner som slår tillbaks på en senare... Och att vilja ha förlossningen kvar... Och samtidigt en kärlek större än allt. En glädje över att hon äntligen är ute, vi väntade så länge! Hela situationen får mig att gråta och le om vartannat. Javisst, hormoner... Men ändå. Pappan jobbar för första gången sedan förlossningen, idag. Vi är ensamma och jag blir väl extra orolig därför... Suck.