Junibebisar 2014

Här hakar jag på! Kom hem från BB-hotellet med plutten idag, lite läskigt, ska man klara sig på egen hand nu liksom? :) MAMMA...ojoj :)

Jag har gråtit en del på hotell-BB också, dels pga en barnmorska som inte lyssnade på mina önskemål att koppmata ist för flaskmata (för att inte störa amningen). Vi fick båda två en negativ känsla av denna människa direkt när hon kom in och hälsade. Lite en sån där känsla av att "Jaha, nu ska vi kolla vad ni gjort för fel eftersom bebisen gått ned lite över 10%, jag vet bäst, jag vet bäst, jag vet bäst..." Tokgrät för att hon hade övertalat oss att flaskmata vid ett tillfälle och tokgrät för att hon liksom gav mig en känsla av att jag borde oroa mig för barnet, fastän det aldrig varit någon fara med barnet över huvud taget... Hormoner och känslor. Man sitter där med det finaste man någonsin åstadkommit, med fullt ansvar, andras åsikter som haglar över en, okunskap och osäkerhet om hur man tar hand om små bebbar och med en skräck större än döden för att göra FEL.Blandat med fullständig lycka. Inte konstigt att man gråter...

Och apropå hormoner... Tårarna rinner här på grund av att jag aldrig mer kommer få föda mitt första barn. Kanske ett andra och tredje, men ALDRIG mer mitt första... Och visst sa jag efter förlossningen att det inte blir fler barn, för att det var så jäkla jobbigt på slutet, men... nu vill jag bara göra om det. (Eller?!)

Att vår underbara skatt ligger här och är så perfekt man bara kan vara gör mig bara ännu mer gråtfärdig. 

Usch, låter jättejobbigt! Hur länge äter hon vid varje tillfälle? Kanske det hjälper om du försöker hålla henne vaken så att hon äter längre stunder och blir mättare. Så lagom enkelt när man själv är helt slut och slumrar till när barnet äter, haha, men tror man kan tjäna energi på det i längden :)

Grattis :)

Vad KÄNNER ni nu när ni är hemma med era små knoddar? Min lilla ängel ligger här bredvid mig så ofattbart fin och jag KAN INTE FATTA att man kan ha så mycket känslor för henne och kring hela situationen. Massa rädslor (psd, måste lämna bort henne till dagis så småningom, tänk om nån är elak mot henne nån gång, tänk om hon börjar må dåligt, blir sjuk, deprimerad, råkar ut för olyckor......). Och så detta att vilja ha henne tillbaks in i magen... Älska mycket, men sådär lite på avstånd, med skyddande fostervatten och inga direkta möjligheter att göra FEL. Nu finns det många möjligheter att göra fel... Att glömma blöjbyten, missa signaler, införa felaktiga rutiner som slår tillbaks på en senare... Och att vilja ha förlossningen kvar... Och samtidigt en kärlek större än allt. En glädje över att hon äntligen är ute, vi väntade så länge! Hela situationen får mig att gråta och le om vartannat. Javisst, hormoner... Men ändå. Pappan jobbar för första gången sedan förlossningen, idag. Vi är ensamma och jag blir väl extra orolig därför... Suck.

OJ, det låter ju suveränt! Vår plutt gick ned strax över 10%, så vi fick stanna 6 dar på BB, men nu i fredags (på dag 14) hade hon bara 20g kvar till sin födelsevikt 3590g. Så nu går det uppåt :) Vad olika det kan vara.

Fast det är väl ingen rekommenderad träningsmetod att knipa av strålen? dock ett bra sätt att hitta rätt knipsätt. Jag försöker knipa när jag ammar, blir också ganska ofta ;) Tycker dock det är rätt svårt och kan inte knipa av strålen alls sedan förlossningen, så träningsbehovet finns... :(

Jag presenterar mig också då :) Ronja, 29, från Norrtälje, fick en dotter (första barnet) 20 juni. 3590 g, 50,5 cm lång.

Jag tycker att Kappahl har fantastiskt fina klänningar i alla fall, gammeldags beiga, gammelrosa med spets och grejer, gulliguuuull :)