Junibebisar 2014
Min unge sover 11-12h på natten med en matpaus, sedan sover hon två gånger på dan, en halvtimme varje gång.
Min unge sover 11-12h på natten med en matpaus, sedan sover hon två gånger på dan, en halvtimme varje gång.
Verkar vara så att om bebin sover längre på natten.. Ca 12 h så sover de mindre på dagtid.. Om jag slår ihop det ni skrivit :) sen verkar det vara vanligt att barn i den här åldern inte orka hålla igång så länge ändå.. De är väl mer aktiva när de är vakna vilket gör dem tröttare fortare. Kan jag tänka mig.
Alltså nu måste jag få klaga lite igen.. Tristessen jag har inombords just nu är hemsk. Jag kommer typ inte ut.. Vill knappt ut pga vädret. Snålblåst och regn. Blåser bara in i vagnen och då kan hon inte somna. Jag kommer inte iväg någonstans. Har inte varit en endaste gång på öppna förskolan (orkar typ inte). Pallar inte åka in mot stan för rädslan av skrikbebis och baciller och folk. Jag låter ju sjukt deppig nu, och det kanske jag är. Men detta med bebis tar verkligen på mina krafter! Jag tycker synd om henne som knappt får träffa några människor (min familj kommer iofs och hälsar på samt en kompis med bebis).. Men vi är så ensamma. Trodde inte riktigt att det skulle bli såhär. Såg framför mig att jag skulle ta med mig henne på allt jag gjorde/skulle göra när jag var mammaledig. Men inget blir ju som man tänkt sig! Problemet ligger ju hos mig som inte har orken, hoppas verkligen att detta är övergående och att jag ska våga göra saker med henne snart för detta är inte kul. Förlåt för långt inlägg. Älskar ju min dotter och försöker såklart göra hennes dagar så trevliga som möjligt men jag har inte så kul just nu. Blir ju glad när hon skiner upp, och när sambon kommer hem och avlastar lite.
Jag smyger på tå här hemma... Bebisen har sovit i 1,5h och jag vill så gärna att hon fortsätter sussa ett bra tag till! Vågar inte låsa ytterdörren (hon vaknar kanske av ljudet) Spola toaletten? Nej. Tv:n på lite lågt, ja. Vågar inte stänga dörren till sovrummet, för då kanske det blir så svalt att hon fryser och vaknar. Vågar inte lägga på henne täcket, för då vaknar hon säkert av det. OM hon vaknar så hamnar hon nog i vår säng (igen), och eftersom vi har andningslarm i hennes säng så vill jag HELST ha henne där, iaf större delen av nätterna... Plus att jag sover bättre utan en plutt intill mig... Förr sov hon som en ängel från 19.15 och vaknade inte av nåt, nu somnar hon i bästa fall kl 21, i värsta fall runt 23.30, och vaknar av minsta ljud. Sover inte riktigt djupt förrän 3-4h efter att hon somnat känns det som!
Fler som fått nattningsproblem på sistone?
Förresten; när börjar bebisar sova förmiddag och eftemiddag? Alice är uppe i max 2 timmar och sen vill hon sova igen :(
Jag fattar INGENTING! Har försökt natta Alice i ca 3 timmar. Hon somnar gott i min famn men så fort någon kroppsdel når sängen så är hon klarvaken. Ryggen är halvt av och humöret är borta sedan länge. Till sist fick jag nog. La henne i sängen, in med nappen, pussade henne god natt och gick ut. En gång fick jag gå in och sätta i nappen igen men nu tror jag hon sover! Wtf?!? Bara att inse att jag aldrig kommer att förstå mig på henne :/
Undrar om de har med någon fas på våra bebisar nu...jag har också fått de jobbigt att natta min lilla loppa. Hon somnar i famnen men så fort man ska lägga henne vaknar hon och skriver. Efter massa försök att få henne att sova gav jag upp och klockan 1 fick hon ligga bredvid oss, en timme senare kunde jag till sist lägga henne i hennes säng.
Men det känns ju som att utvecklingssprången varar för evigt liksom? Min skrutta har kommit över värsta blyghetsfasen, för några veckor sedan tvärvägrade hon alla utom mig och killen. Nu går alla som hon träffat nån gång tidigare bra, haha, i alla fall en stund :) Men sömnen är det upp och ner med och har varit i flera veckor. Svårnattad, lättväckt, jag smyger, VERKLIGEN SMYGER runt här på kvällarna. När jag lagt henne i sin säng och smyger ut så håller jag tummarna att min fotled inte ska knäppa till, för då kan hon vakna. Jag visste inte ens att jag hade knäppande leder, förrän hon föddes :P
Jag har testat majskrok. Det var väldigt spännande tyckte bebis. Jag var däremot lite nojjig för hon bet av en ganska stor bit och jag var nervös att hon skulle sätta i halsen. Det går säkert inte att sätta i halsen, men jg blev nervös ändå :) det gick hursomhelst bra, men sitta och tugga på den utan mig bredvid får hon inte göra.
Alltså, åh.. En nära vän till mig fick sitt första barn idag och jag är helt gråtfärdig av lycka PLUS avundsjuk. Inte för att jag vill ha barn igen, men för att jag sörjer att min förlossning var såååå längesen. Jag vill typ uppleva den igen, haha (den var långt ifrån kul).. Vet inte hur jag ska förklara.. Men den känslan av att hålla sin bebis för första gången på bröstet, alltså den dagen var den mest fantastiska jag någonsin kommer vara med om och den tog slut så snabbt och kommer aldrig igen :( förstår ni hur jag menar? Jag njuter av att sonen är ett halvår nu för det blir bara roligare och roligare ju mer tiden går så jag skulle inte vilja att han vore nyfödd igen. Men samtidigt känns det som om det vore så längesen och jag tycker det är så sorgligt att det tog slut så snabbt och inte kommer tillbaka igen. Kommer ju förhoppningsvis få föda andra och tredje nån gång. Men aldrig få uppleva det fantastiska med första. Nää. Gud vad mycket flum det blev nu haha bäst för mig att sluta skriva! Beter mig helt hormonellt ju men vi kan skylla på att jag fortfarande nästan helammar och är en ebda stor amningshormon xD mvh nostalgikern