Junibebisar 2014

Äntligen! Kul att någon tog initiativet för jag har länge väntat på en sån här tråd ;)

Min pojke föddes den 2 juni så han är 3 veckor gammal.

Ja jag tyckte det va konstigt att ingen hade startat någon tråd än. Juni är ju snart slut! Jag fick också en pojke, glömde skriva det i ts :) Hur går det med amning och så för dig? Om du nu ammar?

Vår bebis kom 16/6 så hon är bara 1,5 vecka gammal :)

Här hakar jag på! Kom hem från BB-hotellet med plutten idag, lite läskigt, ska man klara sig på egen hand nu liksom? :) MAMMA...ojoj :)

Ja helt otroligt att man ska vara mamma nu! Blev varnad på föräldrargruppen att känslorna går mycket upp och ner nu i början och det kan jag ju verkligen säga att dom gör!! Gråter för minsta lilla gör jag, tex hur våran hund kommer att känna sig nu när han inte kommer först längre (väldigt bortskämd är han). Men man är ju ändå gladast i världen samtidigt! Är så glad att jag har en sån stöttande och bra sambo vid min sida i allt detta förvirrande lyckorus!!

Ja, jag ammar och det går jättebra! Har inte haft det direkt struligt med amningen, såklart svårt i början att hitta rätt teknik bara men hade speciellt en barnmorska på BB som var jätteduktig med att ge amningshjälp och henne ringde jag in många gånger vid mina amningstillfällen för att bli guidad. Nu är amningen så mysig och rullar på problemfritt :) hur går det för dig?

Bf 8 juni, min tjej kom 23 maj. Hon är alltså redan fem veckor!

De första två veckorna var tuffa. Bebisen var jättesnäll, men omställningen blev stor för mig. Var nedstämd om kvällarna och slet med att hantera sömnbristen.

Nu går det bättre, märkligt nog till trots för att min bebis växt ikapp sig från den lite tidiga födseln. Hon äter som en häst, protesterar betydligt mer högljutt och vägrar sova på rygg om hon inte ligger i vagnen. Hon är underbar :)

Jo nu när han har lärt sig tekniken och jag också går amningen superbra! I måndags när vi kom hem fick jag sår på hans favoritsida, det gjorde så jävla ont och jag bröt ihop totalt! Sen så vägrade han ta mitt vänstra bröst. Har som tur är människor i min omgivning med små barn som kommer med massa tips och hejarop! Speciellt min syster som har en grabb på 1,5 år är skönt att ha nära. Som tur är så fick jag iordning på amningen på vänster sida och nu har det högra läkt! Men vi har fortfarande mycket att lära varandra jag och min pojk :)

Ja man älskar ju den lilla hur dålig man än känner sig och man orkar bry sig om honom/henne i alla lägen, kroppen ställer ju in sig tillslut :)

Åh vad skönt att veta att man inte är ensam! Jag lipar också för minsta lilla. I går var det större delen av dagen :( Sambon blir ju också helt förtvivlad när jag är ledsen. Jag är jättelycklig över vårt lilla underverk men samtidigt orolig för hur jag ska reda ut mammarollen, hur kommer jag att klara det sen när sambon går tillbaka till jobbet, blev förlöst med kejsarsnitt och har rätt ont i ärret så jag är fortfarande lite rörelsehindrad, blir överväldigad av all kärlek för vår bebis och min sambo. Börjar gråta bara jag ser henne med honom för han är så fin med henne och hon är så trygg med sin pappa. Ja känslorna är verkligen ute och åker med mig :)

Hade besök av en sköterska från BVC i tisdags som vägde bebis osv och vi pratade om detta också och hon sa att det är helt normalt men det känns ju klart jobbigt när man är mitt uppe i det. Hon verkade i alla fall supermysig så det känns skönt efter att ha hört en massa skräckhistorier om folk som haft problem med sina BVC-sköterskor :)