Junibebisar 2014
Hjälpa dig några timmar så du kan få vila?
Min bvc sköterska sa i somras att en del föräldrar överklär sina barn pga att de gör felet att de utgår från att barnet är kallt om händer/fötter är kalla. Detta då apropå den värme som var i somras och att jag kände en som trots 35+ klädde på sitt barn massa kläder medan min knappt klarade värmen i bara blöja. Då sa hon att vissa barn är alltid kalla om händer/fötter å då tror föräldrarna att de fryser trots att de inte gör det. Så man ska känna på nacken eller framme vid bröstkorgen istället först då kan man känna om de är varma eller kalla. Är ju inte bra om de är kokheta heller :)
Nica - vad duktig din tjej är!! Kryper hon framåt också?
Smalljey vad skönt! Håller tummarna att det fortsätter åt rätt håll nu! Vad är knepet? ;) mvh trött mamma
Förresten har ni testat ullsockor/tossor? Det kanske håller fossingarna varma? Är ju inge kul att vara kall om fötterna heller trots att man kanske är varm i övrigt :/
Idag blir min pojke 6 månader väger 8,5 kg och 69 cm lång. Fortfarande är 74 stort i kläder för det mesta så han har 68 än. Nu har han börjat äta sina fötter med god aptit och ålar över hela vardagsrumsgolvet för att komma åt leksaker <3 han kan inte resa sig på alla fyra än men jag är så löjligt stolt över att han kan åla sig fram! Lockar honom med leksaker hela tiden och han kämpar på och har fattat hur han ska göra för att komma fram! :)
Förresten nu blev jag fundersam.. Vi var på bvc 2 veckor sen också och nu när jag räknar ut har han knappt gått upp 120 gram sen sist. Blir kanske 55 g/vecka. Är inte det jättelite?? Han gick upp jättebra förr så nu blev jag lite nojig. Hans kurva har börjar plana ut, förr låg han på +1 på vikt men nu går han ner mot medelkurvan. Jättetråkigt tycker jag, han var så gosig som knubbis! Men inte bara det utan jag blir ju lite orolig också fast bvc sköterskan sa bara att allt såg fint ut så tänkte inte på det där och då.. Vet att det är vanligt bland ammande barn med den här sk amningspuckeln men ändå. Blir nojig över att han kanske borde få i sig mer mat men han vägrar äta så mycket annat. Ammar gör han nästan varannan timme dygnet runt men det hjälper tydligen inte längre?
Förresten nu blev jag fundersam.. Vi var på bvc 2 veckor sen också och nu när jag räknar ut har han knappt gått upp 120 gram sen sist. Blir kanske 55 g/vecka. Är inte det jättelite?? Han gick upp jättebra förr så nu blev jag lite nojig. Hans kurva har börjar plana ut, förr låg han på +1 på vikt men nu går han ner mot medelkurvan. Jättetråkigt tycker jag, han var så gosig som knubbis! Men inte bara det utan jag blir ju lite orolig också fast bvc sköterskan sa bara att allt såg fint ut så tänkte inte på det där och då.. Vet att det är vanligt bland ammande barn med den här sk amningspuckeln men ändå. Blir nojig över att han kanske borde få i sig mer mat men han vägrar äta så mycket annat. Ammar gör han nästan varannan timme dygnet runt men det hjälper tydligen inte längre
Hur mycket går era upp i vikt per vecka? Främst undrar jag över de bebisar som likt min gått upp väldigt bra från start och kanske legat nån kurva över så jag har att jämföra med.
Oj råkade bli två gånger. Det senaste inlägget är det ni får läsa för där kommer lite till på slutet :P
Jag har också undrat det där med vatten men som jag förstått behövs inget när man ammar för bröstmjölk släcker även törst. Så jag brukar erbjuda bröstet efter mat och gröt. Då får han i sig även näring från mjölken medan vatten bara fyller magen "i onödan" :) dock har jag gett någon droppe vatten från hans bambino sked; lite som smakis ;)
Hur tänker ni ang välling? Varför, varför inte?
Usch, fick ett riktigt psykbryt nu ikväll. Tittade igenom massa gamla foton då vi ska skapa en fotovägg här hemma med familj och vänner. Och när jag satt där och tittade så insåg jag vilken skillnad det var på mig för bara 18 månader sen. Innan jag var gravid och nu. Känns som jag åldrats typ 10 år mådde illa och åt jättedåligt under hela min graviditet och när hon äntligen kom sen så har man knappt fått sova på ett halvår och det har satt sina spår. Jag vet att allt kommer ordna till sig när hon bara blir tillräckligt stor att hon sover ordentligt och går på dagis så man får sitt gamla liv tillbaka hyfsat igen. Men vilken jädra sorg som kom över mig nu. Jag sörjer mitt gamla, fria, lyckliga jag som nu är en trött, trasig mamma med immunförsvaret i botten, stressnivån maxad, typ icke-existerande kärleksliv, hinner eller typ orkar aldrig fixa håret eller göra iordning mig (vilket jag ALLTID gjorde förut). Nu har man inte ens utsläppt hår, örhängen eller halsband för att det dras i. Usch, ville bara skriva av mig lite mellan tårarna.