Mest bisarra/tråkigaste/konstigaste bröllop ni varit på?

Min släkting gifte sig mitt i livet.
Begränsad ekonomi, så festen, smörgåstårta ordnades i föreningens tvättstuga.
Efter ett par år gifte hon sig med exmannens bästa vän.

Nu har jag läst igenom hela tråden. Superkul och skrämmande på samma gång.

De flesta av de bröllop jag själv bevistat, inklusive mitt eget, har på det stora hela sluppit större missöden, men några historier har jag ändå.

- På min mans systers bröllop kräktes ett av deras yngre syskon (10-årsåldern) över hela tårtan. Detta för att i min mans familj har de aldrig fått äta så mycket sötsaker de velat (både föräldrarna och flera av syskonen har problem med vikten), utom på just bröllop. Och barnen har inte kunnat hantera det. Bland annat därför valde min man och jag ett barnfritt bröllop när det var vår tur att gifta oss. Det möttes med sura och sårade miner från hans familj. Flera av syskonen har dock följt i våra fotspår efter dess och själva haft barnfritt när de gift sig.

- Ett annat bröllop blev en tredjedel av gästerna magsjuka under dagen, däribland dem jag. Vi som blev sjuka hade umgåtts/träffats dagen innan bröllopet, och troligen smittats då.

-Ett bröllop skulle brudparet spara pengar och använde sig av församlingslokalen till festen. Inget fel i sig, men det var bara det att den var liten och trång och bestod av tre mindre rum i fil, med vägg och bara en liten dörröppning mellan varje rum. Så de som satt i andra rum än honnörsbordet såg och hörde inte riktigt vad som hände. Ville man höra tal och se på uppträdanden/spex var man tvungen att klämma in sig längs väggarna i "honnörsrummet", som också var litet och trångt. Och på det bröllopet var också maten snålt tilltagen, men tårta fanns det så att bordet bågnade.

-Svågerns fest var bland det tråkigaste jag varit med om. Jag tror att minst hälften av gästerna ville hålla tal, och det var långa, utdragna tal under hela kvällen, från det att vi satt oss, under middagen, under efterrätten och under tårtan. Där märkte man verkligen skillnaden på de som var duktiga på att hålla tal, och de som inte var det. I det läget borde värdparet ha satt en tidsgräns på hur långt varje tal fick vara och sett till att talaren hållit denna, men det är alltid lätt att vara efterklok. Det var så många tal att jag till slut gick ifrån etiketten och faktiskt åt min mat under talen.

Överlag tycker jag att man som bröllopsgäst får stå ut med att det kan bli lite tråkigt under festen, eftersom man inte alltid kan hänga med i alla tal/förstår alla interna skämt och associationer, men någon måtta får det vara också. De flesta bröllop jag varit på har det varit kanske två, tre tal förutom brudens far och brudgummens far, och de flesta håller det under 20 minuter. Tal som pågår i flera timmar med enbart några minuters paus emellan blir bara jobbigt.

- En kompis gifte sig med en polack. Så mycket mat och sprit har jag nog aldrig sett på en gång i ett privat sammanhang. Borden var fulla av kallskuret och grönsaker, sedan fick vi en förrätt, två varmrätter och en efterrätt. Och hela tiden flödade alkoholen, fast ingen blev "jobbigt full". Det var nog ett av de roligaste bröllop jag varit på.

<3

vilket svek. ni kanske seriöst borde ha parterapi för att tala igenom situationen? stackare.

haha

Japp.....du förstår alltså....

Jag jobbade på en liten firma och blev bjuden på chefens bröllop när han skulle gifta sig.

Lokalen låg i en källaren och det luktade fukt och mögel där. Men bröllopet verkade ha bestämts kort innan det genomfördes och/eller chefen var rätt snål så det kanske var det enda han fick tag på. 

En gammal barndomsvän/kusin till chefen höll då jordens mest pinsamma tal på bred värmländska. Ca 10-15 minuter av talet gick ut på att han talade om hur svårt han hade för att hålla tal, hur mycket detta tagit av honom för att utföra och hans rehabilitering och träning mot att våga hålla tal, han blev själv rörd av detta då han var packad. Jag höll på att garva ihjäl mig och tittade ner i tallriken för att inte göra bort mig. Råkade titta upp på en kollega som möter min blick och ofrivilligt grymtar till av asgarv. 
Barndomsvännen fortsätter sedan med helt galna minnen som min dåvarande chef säkert inte ville att alla gäster skulle höra. Tydligen hade min chef tagit fler smockor för vännen när de var medlemmar i syndikalisterna (obs att jag jobbar i en bransch då alla är höger) något han såg som fint osv. Barndomsvännen var verkligen en lustig rålantis som var totalt självupptagen och packad och talet höll på jättelänge om allehanda grejer, men mycket fokus på barndomsvännen själv.

Låter säkert inte så kul, men hela kontexten, men professorer och gubbar där i fina kläder och den där fulla värmlänningen som stod och orerade var så rolig kontrast att jag fortfarande garvar när jag tänker på det.

**

I ett annat bröllop jag var på skulle en solist sjunga för brudparet. Saken var bara att hon sjöng FÖRJÄVLIGT! Hon lät typ som en falsk lergök och såg dessutom skitrolig ut när hon gjorde det, lite som i den där gubben med sne mun i den där "jave jave javeee och nu blir det mer reklam" (eller vad de säger). Folk utbrast helt ofrivilligt i garv. Man hörde fler män, kvinnor och barn frusta av kvävda garv, ingen kunde hålla masken.

PS. I anekdoten om chefens bröllop var han en av max 2-3 talare och han höll på i säkert 40 min. det är möjligt att pratet om hans rehabilitering över att hålla tal höll på längre faktiskt. haha

Inte tråkigt eller så, men en smula bisarrt... 

Jag och några kollegor blev bjudna till en kollegas bröllop, hon skulle sluta efter giftermålet för att flytta till sin mans stad (ja, de var utländska, nej de var inte tvingade att gifta sig med varandra) för att han hade egen firma där. Hon fick jobb på vårt jobbs filial i närheten av den orten istället. 

Vi förstod inte jättemycket av ceremonin, men den var vacker och stämningsfull. 

Efter middagen, som hade många goda och starka rätter hamnade jag bredvid en farmor. VEMS farmor var oklart till en början, men en farmor var hon. 

Hon talade dock inte ett ord svenska för hon var bara hit för bröllopets skull. Hon pratade glatt och pekade åt alla håll och kanter och det var många oooooh! och aaaahh! om maten och om tårtan, presenten från oss (bruden, tillika kollegan ville ha present från oss för så gör man i Sverige sa hon, så det fick hon, övriga gäster gav pengar)

Iaf, den här farmorn klappade också min hand ofta och såg glatt på mig och sa långa haranger. Om vad vet jag inte men nöjd lät hon haha. Jag nickade och log bara och klappade tillbaka på hennes hand. 

Till slut (efter en knapp timme) kom en snygg ung man fram, skrattade och sa något på deras språk, sen sa han på svenska; Jag ber om ursäkt, min farmor vill gifta bort dig med mig, för dina blå ögons skull!.  

Jag som skrattat och lett, jag kunde hux flux haft en karl bara så där hahahaha. 

Iaf, han bjöd med mig upp på dansgolvet, en mycket trevlig kille och vi hade kul hela festen sen åt det där med giftermålet. Även övriga gäster skrattade åt det hela. 

Det där sista fick mig att minnas ett pinsamt ögonblick på min kusins bröllop.

Till saken hör att bruden hela livet närt en dröm att bli världsberömd sångerska, men hon har ännu inte slagit igenom.

Nåväl, i kyrkan får bruden micken och börjar sjunga någon smörig kärleksballad med mycket wailande och inte speciellt rent. Mitt i framförandet räcker hon över micken till brudgummen, vilket uppenbarligen han inte var beredd på, och uppmanar honom att sjunga. Det göra han, och han sjunger riktigt bra, hundra gånger bättre än henne. När hon tar tillbaka micken och klämmer i i bryggan skruvar sig folk i bänkarna (utom möjligtvis brudens mamma).
Jag skämdes så å brudens vägnar, eftersom hon inte har vett att inse att hon inte kan sjunga och aldrig kommer att bli artist. Än i dag, när hon närmar sig 40 och inget skivkontrakt i sikte, kan hon inte ge upp den orealistiska drömmen.

Hon är faktiskt rätt omogen och beter sig som en fjortis överlag. Bland annat så kunde hon och min kusin inte närvara på vår gemensamma farmors begravning, för den var på brudens födelsedag. Inte för att de hade några planer (var mitt i veckan), utan hon skulle ha fest lördagen därpå, men det var tydligen helt omöjligt för dem att gå på begravningen.