Har flera bröllop jag kan bjuda på, men tänkte börja med mitt egna och bevisa att bra planering inte är allt.
Lite bakgrund: Är traditionell till tusen när det gäller sådant här. Hade trådar av min lyckotröja insydd i fållen till brudklänningen, hade något gammalt, något nytt, något lånat och något bytt samt något blått och ett mynt i min sko. 
Eftersom planeringen är rolig bara den så hade jag planerat bröllopet så väl som jag kunde (tyckte vi). Och vi tänkte dansa limbo in i vår lilla kyrka eftersom jag och min man är långa och jag dessutom skulle ha högklackat och brudkrona och det var mycket lågt i tak vid ingången. Som tur är testades detta en gång innan bröllopsdagen eftersom min man gick och allt verkade gå bra och han då tar lite extra fart och drämmer i huvudet i en list och säger "Aj som i hvete!" och jag som troende blir inte så glad för att han svär i kyrkan. Nåja, det gäller att ha is i magen.
På bröllopsdagen så började dagen med att min mamma var sönderstressad och tyckte jag hade valt helt fel sminkning (trots att det var min favoritfärg), därefter tog den fina bilen som vi hyrt med chaufför för att åka till kyrkan i och stannar några hundra meter ifrån kyrkan. Bilen verkar helt död och mannen som kör mumlar något om att bilen "blött lite olja" i några dagar. Detta hade han (trots att han hade massvis med andra fina bilar vi också kunde tänka oss att åka i) dock inte nämnt för oss. Efter flertalet försök hostar bilen igång och vi tar oss fram till kyrkan. Minuten då vi står utanför dörren och ska gå in och hör hur alla sitter tysta och väntar på oss blir jag sjukt nervös och tänker "Tja det här var ju roligt, ska vi åka till Donken nu istället?" vilket är helt absurt.
Nåja, vi kommer in under det låga taket, vigseln börjar och troende som jag är hade jag bett prästen att läsa ett visst bibelstycke som under mötena med prästen innan denne hade uppskattat och tyckt var bra och han sa sig uppskatta att man engagerade sig. Detta stycke kom trots planeringen inte med utan vigseln var över utan ett endaste ord från min favoritdel. Nåja, livet går vidare. Under vigseln söker jag ögonkontakt med min man som jag ser tittar ut genom ett fönster på kyrkan över min axel. Lite diskret försöker jag se vad han tittar på och det är en av våra vänner som går där med sin lilla son. När jag vänder mig tillbaka till min man glider ögonen förbi de som sitter främst i kyrkan och jag ser min mor som har stressticks i ögat sitta och gråta som om det vore en begravning och ögat rycker så att det ser ut som om hon ger min man onda ögat.
På festen hade vi live-band som faktiskt var bra och kunde spela. Vi hade fått en lista med låtar som de kunde spela och vi hade från den listan valt de låtar som våra vänner och släktingar skulle uppskatta. Dagen innan bröllopet när vi dukat festlokalen hade bandet övat dessa låtar och det lät jättebra. Men på själva festen spelade de trots planeringen INGEN AV DESSA LÅTAR. Fråga mig inte varför. Jag gick till och med fram till dem vid ett tillfälle då de efter att jag bad om det spelade EN låt från "vår" lista, då kom alla upp på dansgolvet. Det normala är ju då att följa låten med en uptempo låt som får folk att stanna kvar på dansgolvet, men nej, då tar de en ballad så alla sätter sig ner igen och de som inte sätter sig får göra det efter balladen då bandet tog "en kort paus". Efteråt sa bandet "Det gjorde inget att vi körde lite off script, va?" Suck... hade jag velat att de körde vad de ville hade jag väl inte bett dem spela vissa låtar?
Nåja, i vårt program hade vi skrivit i menyn och vi hade catering från en firma där vi provsmakat ut maten och 3-rätters menyn. När vi kommer till maten är det uppenbart att det vi kom överens om inte är vad som är på tallriken. Vissa tillbehör saknas helt och en potatiskaka som skulle vara kryddad på ett visst sätt har av den franska kocken (som gissningsvis hade hett temperament) på vissas tallrikar fått extremt mycket peppar och på andra knappt någon kryddning alls. Jätteknepigt. Som tur är var det bara en gäst som noterade att det inte var vad som stod i menyn som var på tallrikarna och de som fick extrapepprig potatiskaka var artiga nog att svälja ned den. Kocken skämdes lite efter kvällen och hade vett nog att se skamsen ut efter att han sa "Det gjorde väl inget att jag gjorde lite annorlunda?" Vad ska man säga åt det? Man kan ju inte göra om dagen i efterhand. 
Eftersom jag var nervös och hade stressmage ballade magen ur totalt under bröllopet och mina vänner fick hjälpa mig mycket på toaletten. Jag blev också väldigt varm. Då en av mina vänner hade kalla händer bad jag henne att hålla dem på mig på bröstet. "Klick, klick, klick!" hörs det då och vår fotograf som var överallt fångar skamgreppet. Detta var iofs. bara roligt. Efter festen när vi frågade hur våra gäster tyckte det hade varit sa de "Jo den var bra, men den där fotografen, jag måste be om ursäkt, men han tog BARA bilder på mig." Då jag och min man inte noterat vad fotografen gjorde mer än att vi tyckte att han tog bilder på oss så tänkte vi att "Äh, det märker vi väl när vi får bilderna." men när femte gästen säger samma sak om fotografen noterar vi bara att han var bra på att fota ALLA. Han tog en massa bilder på vår dag och jobbade från kl. 08:30 till långt efter vi hade lämnat festen, vilket vi alltid kommer uppskatta då det ändå är minnen från "vår" dag. Vi kunde ta fina/seriösa bilder men även roliga där vi flummade oss.
Nåja med min berättelse vill jag säga att: Oavsett hur mycket planering du gör kan allt skita sig. Men oavsett om det skiter sig totalt så blir du ändå gift och det är en underbar känsla som man inte kan beskriva!
