Lidola skrev 2014-06-30 23:22:51 följande:
Vecka 13 började idag (12+0) och jag har haft en del växtvärk i magen. Illamåendet pågår fortfarande trots daglig dos av postafen. Men jag undrar om nån har börjat blicka framåt mot förlossningen? Jag har länge tänkt att jag skulle vilja föda nästa barn hemma och då i vatten. Jag hoppades att Sverige skulle hinna ikapp med våra grannländer och erbjuda kvinnor alternativ till sjukhusförlossning innan jag blev gravid men så blev det inte riktigt. Det är dyr och besvärlig process att hitta barnmorskor (utanför Stockholm) och nu vet jag inte om det blir värt all stress, som jag är riktigt ledsen över. Jag vill helst inte föda på sjukhus med all stress det innebär. Kan man ställa in förlossningen tills landets politiker öppnar ögonen mot kvinnors rättighet till födelseplats? :)
Jag vet att det är tidigt men det är bara 6 månader tills våra små vill titta ut och vi vet alla att tiden går fort. Jag ville bara lyfta frågan här för det är det som snurrar i mitt huvud. Om det är för konstigt så låter vi bara inlägget försvinna i mängden hehe.
Är säkert väldigt lugnt och behagligt att föda hemma!:) men jag skulle inte våga. Vill ha nära till läkare o allt, tänker alltid på allt som kan gå fel!:p
Känner mig dessutom alltid så trygg och omhändertagen när jag är på sjukhus. Njuter liksom nästan av att vara där!:)
Hade en bra förlossningspplevelse med sonen också. Åkte in vid ett på natten när jag haft värkar under dagen, trodde inte riktigt att vi skulle bli kvar då. Men var redan öppen 5cm då så då fick vi ett rum direkt.
Hann bara få lustgas o så har jag ett svagt minne av att jag fick någon typ av lokalbedövning där nere just innan han kom ut. o det tog ca 9-10 timmar från att vi kom in.
Dessutom så kom han med rumpan före, vilken ingen upptäckte förrän barnmorskan tog hål på fosterblåsan(!). Så det blev en del uppståndelse med massa folk o flera läkare som var med i och utanför rummet.
Allt gick bra, klart det gjorde fruktansvärt ont men det gör väl de flesta förlossningar:p
Det enda jag tycker verkar ha varit annorlunda mot vad jag hört av andras historier är att jag fortfarande hade så sjukt ont när han kommit ut o märkte knappt att de sprang iväg med honom direkt. Fick honom på bröstet strax efter:)
Och så har jag blivit lovad extra ultraljud så de ska kunna se om nästa också vill ut med rumpan före:)