Inatt kissade min man i vår säng..

Du gör helt rätt. När personen inte klarar av att förändra sitt beteende som smittar dom han har runt sig negativt och tiden bara flyter på måste du bli den som gör förändringen. Inte för honom utan för dig själv och era barn.

Har själv varit där med människan som smyger, blir otrevlig och elak. Kissade i bokhyllan, sov vid köksbordet med en stor pöl under och dyngsura kalsonger ute i hallen.

Det tar kraft, mod och vilja att bryta upp familjen men håll i tanken varför du gör det. Ni är viktiga, hur ni mår är viktigt. Lycka till.

Låter skitjobbigt. Och han kommer inte ändra på sitt sätt. Säkert kommer han supa ännu mer, verkligen dränka sig själv, OM du lämnar honom. Men, eftersom jag känner igen allt det du skriver har jag på känn att du stannar. Det bästa för er båda är om du fullföljer ditt löfte nu och verkligen drar med barnen. Det kommer kännas för honom och endast då har han en chans att inse vad det är han gör med sitt beteende. Det kan gå åt båda hållen. Antingen skärper han sig eller så blir han tio resor värre. Men, så länge du stannar blir det aldrig någon förändring. Och era barn får lida något enormt.

Vi har inte pratat om just denna grej som hände nu senast. Jag känner att det är helt lönlöst och vad han tänker det vet jag inte. Antagligen ingenting.. Men igår kväll när jag lagt mig i min dotters säng så frågade han drygt varför jag låg där. För att jag ska sova här, jag vill inte sova med dig. Då skulle han prata. Jag sa att jag tänker inte förklara nått för dig, jag har sagt det en miljon gånger tidigare, du har haft flera dagar på dig att säga nått om vad som hänt och hur du tänker nu, nu är klockan skitmycket och jag varken vill eller orkar prata.

Då snäser han, prata om vadå?! Det var ju inte så jävla farligt.. Öh vet du jag skiter i det här. Ska du flytta nu eller? Ja, det låter så sa jag. Ja gör det, jag orkar inte med den här skiten längre!

Så gick han.

Så, idag tvättar jag och packar och sen flyttar mina barn och jag i eftermiddag.

Hade jag några tvivel kvar innan så försvann dom efter hans dryga sätt igår.

Han har ju totalt tappat respekten för mig.

Vad säger jag till barnen? Hans är 11 och 10 och bor här på heltid. Min dotter är 6 år. Vår son är 2 år.

Han är i förnekelse! Alkohol är ett jädra ont ting. Min pappa är alkis och jag tänker alltid till en extra gång vid "partaj" för att inte hamna där jag med en vacker dag. Jag chansar inte!

Är själv nykter alkoholist, jag känner igen mig i mycket av det du skriver hur jag var när jag drack och hur jag var när jag inte drack. Alla lögner och löften, mina manipulationer av alla i min omgivning hur bra jag var på att skuldbelägga alla i min omgivning. En alkoholist behöver ingen anledning för att dricka, men har alltid en massa bra anledningar att skylla på. Jag drack varje dag inga mängder mitt i veckan men på ledigheter och helger så tankades det rejält.

En sak som jag ber dig tänka över är att du kan aldrig få honom att sluta dricka om han inte själv vill. Han kommer aldrig sluta dricka om inte han själv vill. Hur många gånger han än säger att nu är det sista gången för din eller barnen osv så snälla tro inte på honom. Det är den nakna sanningen. Det är synd om dig och barnen att ni skall behöva leva såhär. All denna rädsla och ångest som ni har är inte bra för någon.

Han kommer inte sluta dricka förrän konsekvenserna blir tillräckligt stora för honom, och var den gränsen går varierar från människa till människa det finns tyvärr de människor som aldrig inser att nu är det nog. Min gräns nådde jag för snart 7 år sedan, men då hade jag druckit i 25 år mer eller mindre. Jag började när jag var 11 år gammal. 

Mitt tips är lämna om  han inte vaknar vilket jag inte tror att han gör. Han kommer lova dyrt och heligt att inte dricka han kommer kanske till och med att hålla det i 2-3-4.... månader sen när du tar ner garden så blir det ett tankande av oanade mängder har sett det så många gånger. Bestämmer du dig för att lämna så stå fast vid det beslutet för backar du om det en gång sen kan du aldrig "använda" det igen. 

Han behöver hjälp men den hjälpen hjälper inte om han inte själv vill och inser att hans drickande inte är bra och det kommer han inte göra om han inte inser konsekvenserna av det. Känner så väl igen det du skriver om hans kissande i sängen " det var väl inte så farligt" har gjort samma sak själv med helt tokiga saker jag jgorde på fyllan, det var väl inte så farligt, jag kunde till och med skämta om det och göra det till en kul grej. Allt för att försvara mitt drickande.

Oj det blev ett långt inlägg men jag ville bara dela med mig av mina erfarenheter från andra sidan. Vad du än gör så lita inte på ett dugg av vad han säger förrän han ber om hjälp.

Har läst igenom tråden. Exakt liknande hade jag det med mina barns pappa. Jag har fått både Ketchup, öl och ägg på mig när jag sovit (olika gånger) samt råkade ut för både fysisk och psykisk misshandel. 3 år, ett äktenskap och 2 barn senare fick jag nog och tog barnen och stack. Idag 10 år senare har barnen ingen annan kontakt med sin pappa än en present till födelsedagen. Jag har ensam vårdnad och deras pappa har inget som helst intresse av att ändra på sitt leverne. En missbrukare kan inte sluta för någon annans skull än sin egen. Vill han inte så gör han det inte heller hur mycket du än tjatar.

Du gör rätt som flyttar till stugan men lillkillen kanske inte ska valsa fram och tillbaka för mycket, tänker jag. Han är dels liten och hans käre far är dessutom ur banan. Nä, ni kan gott ha en skön vår i stugan och försöka hålla balans i vardagen så bra det går. Mannen behöver bottna i sitt missbruk och erkänna för sig själv att hans beteende ger problem för både honom och omgivningen. Trist för dig och barnen. Kram och lycka till.

Fy jag lider med dig och känner igen mig mycket.

Jag hade det så med mitt ex och pappa till min son.

Han pissade på flera olika ställen flera gånger, men nej det var väl inte så farligt..

Blev dryg och elak onykter och ifrågasatte man då hans drickande så var man en jävla kärring, glädjedödare, inte hans morsa osv!

Inte ens då farbror blå fick komma hem till oss då han fick nån snedfylla och låg i badkaret och vrålade att han skulle ta livet av sig så var det mitt fel.

Alla helger han satt inbommad i datarummet med sina öl halva nätterna eller på semestrarna. Sov halva dagarna.

Krogbesök och utgångar slutade alltid på samma vis, stupfull.

Jag lever med en ny man idag, mitt livs kärlek. Är så glad och tacksam för att få leva i en normal och sund relation!

Går även på al anon för att bli fri från allt gammalt skit som medberoende.

Har sonen på heltid, de träffas vissa helger samt lov.

Han tycker ännu inte han har problem och har en tjej nu. Jag funderar på hur det blir då de flyttar ihop, hur länge det tar innan hon ser att det inte är sunt.