Inatt kissade min man i vår säng..

Hur var hans alkoholism? Min man dricker på helgerna. Är jag med så blir han "bara" salongsberusad. Det tycker jag också är jobbigt... Att han så fort det är fredag och han kommer från jobbet så tar han första ölen eller första glas vin, då är klockan typ 16... Sen fyller han på tills han går och lägger sig...

Är jag inte med så blir han alltid jättefull..

Hans pappa hade samma beteende, hans båda farbröder också.. En dog t om av skrumplever.

Precis lika beteende hade min pappa. I veckorna skötte han sig, skötte jobbet exemplariskt. Sen på helgerna (och andra längre ledigheter) var det klippt..

Lämna. För din skull men mest för barnens skull. Alkolism är fruktansvärt. Alkohol är så socialt accepterat att alkolismen går lätt att dölja innanför fyra väggar.
Men det kommer visa sig en vacker dag i dina barns ögon och... minnen. Jag vet.....

Det här är inte roligt utan så dumt men vet ni vad han sa igår när jag inte kunnat se på honom på hela dagen? Jag sov i soffan.. Han knackade på mig och frågade om jag inte skulle sova i sängen. Nej sa jag, jag sover inte i en nerpissad äcklig säng. Då säger han, fan va larvig du är, det var ju bara lite på kanten...

Just nu orkar jag ingenting... Jag orkar inte prata med honom för det är lönlöst, jag har gjort det minst 100gånger tidigare. Jag flyttar till helgen och då får vi se hur vi ska ha umgänget med vår son. Huset min mamma har är bara 7min bort med bil så jag tänker kanske 2 dagar var.. Han är 2 år.

känner verkligen igen mig i din historia! 

Har han varit så här länge eller bara på sistone? 

Min sambo är likadan.. han kan inte sluta dricka när han väl börjat. Han har sagt hur många gånger som helst att han aldrig ska dricka igen, för då VET han att jag drar.. men hittills har jag inte lämnat honom så det vet nog han med.. att jag stannar! han har ingen respekt för mig.

Vi har dock inte varit tsm så länge, bara 1,5 år. Men jag är gravid och vi väntar vårt första barn i dagarna. Så det känns inte så lätt att bara lämna heller.

Min sambo dricker mest för att han vill dämpa sin ångest eller om han är arg.
Men det går alltid över styr.. han har slagit sönder min dator, TV, polisen hämtade honom och satte honom i fyllecell en natt.. han har bränt ALLA våra pengar några gånger så vi knappt haft till hyran. han har förlorat körkortet pga fyllekörning m.m

Det var värst första halvåret.. men sedan jag blev gravid har det lugnat sig och min toleransnivå är lika med noll. Han har tex inte druckit starköl sedan dess utan "bara" folköl. Men det räcker! 

Så han har också gått ifrån att lova att aldrig mer dricka, till att säga att han kan dricka lite men ALDRIG bli full.. det är skitsnack. 

nyligen sa han att om han skulle ha en annan tjej så skulle inte hon tycka att han hade problem.. för att det är jag som förstorar upp allt.

ursäkterna är oändliga och jag tror inte att jag kommer att stanna länge till... för han är sjukare än vad han vill inse.. 

Vår liv är mycket lika.. Det är alltid jag som förstorar upp allt, jag som bråkar.. Det är inte så farligt säger han jämt och att JAG ska skärpa mig.

Jag kommer flytta i slutet av veckan. Känner jag honom rätt kommer han vilja ta ut skilsmässa hellre än söka hjälp. I julas när han slog sönder min telefon så skickade han mail via fb eftersom det inte gick att få tag på mig.. Jag har kvar alla dom och där skriver han att är det någongång han verkligen behöver mig så är det nu! Att han inte klarar sig utan mig och att han aldrig mer ska dricka.

Sen skulle han bara dricka lite... Sen gick han på fotboll och kom hem och däckade i soffan och mådde så dåligt att han inte kunde ta vår lilla när jag skulle till stallet.. Och nu i helgen kissade han i vår säng.. Det jag ser nu är hans fyllesvullna ansikte med rödvin och snus i mungiporna, sittandes naken i sitt eget kiss lutat mot vårt bröllopsfoto som hänger på väggen och jag vill bara spy.

jag har slutat skydda min kille.. så fort han dricker så berättar jag det för alla.. skriver typ på FB osv.. hans familj står på min sida och stöttar mig när han dricker.. nu händer det väldigt sällan.. kanske 3-4 ggr sedan jag blev gravid, men jag vet att han skäms över det då han sagt till alla att han ska sluta.. fast han säger ju även till mig att han inte behöver sluta utan att det är jag som tvingar honom. 

Har sagt åt honom att han kommer aldrig hitta en tjej som kommer att tycka att hans beteende är ok. Han är 34 år och har inte haft något seriöst förhållande innan mig, man kan ju undra varför?? ingen står väl ut! 

Jag är glad åt att jag har sådan bra relation till hans familj och dom är glada över att han äntligen lyssnar, lite åtminstone, på någon och inte kan vara full i flera dagar längre osv.. men även dom verkar förneka hans alkoholism.. för alkoholist är man visst bara om man sitter på en parkbänk med sina a-lagskompisar... men det är väl inte så lätt att sätta den stämpeln på någon man älskar. 

På sätt och vis känner jag att jag har kontroll.. MEN jag kan inte låta bli att se ner på honom.. 

Jag testade honom i början av min graviditet.. han hade tagit några öl och vi tjafsade om det.. jag sa till slut att OK, du får dricka men då ska jag också bli redigt full. Vi tar in på hotell i natt och dricker som aldrig förr!! jag klädde upp mig, sminkade mig och hann halvvägs in till stan (5 mil) innan jag till slut vände hem och förklarade att jag egentligen inte ville det.. MEN för honom så var det tydligen VÄRT att jag riskerade vårt barns liv bara för att han skulle få dricka! Han säger efteråt att det var HAN som testade MIG för att se om jag skulle göra det... aldrig.. han ville verkligen även om han också tvekade.. men han kunde inte motstå! 

Du är så himla stark som lämnar!! För jag antar att du precis som jag många gånger tvekat på om du inbillar dig eller inte.. så en stor eloge till dig!! Vad säger han nu?? inser han vad han förlorar?

Ge honom inte tid med barnet det första du gör.. låt honom svettas lite.. barnet är ändå lite för litet för att skifta boende.. (det avgör såklart ni själva) men han kan nog ytterligare behöva känna att han håller på att förlora ytterligare något som betyder något! 

Hadeen vän som levde med en pappa som din man, inte kul för någon. Jag minns hur illa alla deras barn mådde. Även om barnen sover så fattard e vad som händer. Min pappa drack också, inte lika mycket som din man men tillräckligt för att jag ska minnas stanken och hur han sluddrade och hur annorlunda han blev. Jag är ingen nykterist eller så men hade min make druckit de mängderna så hade jag faktiskt lämnat för länges en. Det kanske blir ett uppvaknande eller inte. Hur som helst så hade jag inte velat att mina barn utsätts för såna kvällar, de ska inte minnas sin pappa och den stanken som jag gjorde eller min vän.

Men jag kan ju inte neka honom att träffa sitt barn... Hans son älskar ju honom.. Det skulle inte kännas rätt. Men han säger ju att barnen betyder allt för honom så att inte ha honom under samma tak kommer svida... Ooom det nu stämmer...