Anonym (Hopplöst) skrev 2014-04-29 07:25:52 följande:
Vi har inte pratat om just denna grej som hände nu senast. Jag känner att det är helt lönlöst och vad han tänker det vet jag inte. Antagligen ingenting.. Men igår kväll när jag lagt mig i min dotters säng så frågade han drygt varför jag låg där. För att jag ska sova här, jag vill inte sova med dig. Då skulle han prata. Jag sa att jag tänker inte förklara nått för dig, jag har sagt det en miljon gånger tidigare, du har haft flera dagar på dig att säga nått om vad som hänt och hur du tänker nu, nu är klockan skitmycket och jag varken vill eller orkar prata. Då snäser han, prata om vadå?! Det var ju inte så jävla farligt.. Öh vet du jag skiter i det här. Ska du flytta nu eller? Ja, det låter så sa jag. Ja gör det, jag orkar inte med den här skiten längre! Så gick han. Så, idag tvättar jag och packar och sen flyttar mina barn och jag i eftermiddag. Hade jag några tvivel kvar innan så försvann dom efter hans dryga sätt igår. Han har ju totalt tappat respekten för mig. Vad säger jag till barnen? Hans är 11 och 10 och bor här på heltid. Min dotter är 6 år. Vår son är 2 år.
Han är så klart i förnekelse. Och det kommer ta ett tag även efter ni flyttat för honom att inse att du lämnat honom. I början är det säkert även "kul" och skönt för han slipper dina arga anklagelser och kan supa och bete sig precis som han behagar. Däremot måste du anmäla till soc angående hans barn, det där kan gå riktigt, riktigt illa. Du vill väl inte ha dom på ditt samvete, så hjälp dom nu. Kanske soc kan komma och knacka på då du vet att han är full och barnen är där. Dom kommer få ett ännu värre helvete och bli skadade för livet om du inte gör nåt nu. Dom har inte samma möjlighet som dig att bara packa och dra, dom måste få hjälp.
