Anonym (Hopplöst) skrev 2014-04-28 14:04:05 följande:
Vår liv är mycket lika.. Det är alltid jag som förstorar upp allt, jag som bråkar.. Det är inte så farligt säger han jämt och att JAG ska skärpa mig.
Jag kommer flytta i slutet av veckan. Känner jag honom rätt kommer han vilja ta ut skilsmässa hellre än söka hjälp. I julas när han slog sönder min telefon så skickade han mail via fb eftersom det inte gick att få tag på mig.. Jag har kvar alla dom och där skriver han att är det någongång han verkligen behöver mig så är det nu! Att han inte klarar sig utan mig och att han aldrig mer ska dricka.
Sen skulle han bara dricka lite... Sen gick han på fotboll och kom hem och däckade i soffan och mådde så dåligt att han inte kunde ta vår lilla när jag skulle till stallet.. Och nu i helgen kissade han i vår säng.. Det jag ser nu är hans fyllesvullna ansikte med rödvin och snus i mungiporna, sittandes naken i sitt eget kiss lutat mot vårt bröllopsfoto som hänger på väggen och jag vill bara spy.
jag har slutat skydda min kille.. så fort han dricker så berättar jag det för alla.. skriver typ på FB osv.. hans familj står på min sida och stöttar mig när han dricker.. nu händer det väldigt sällan.. kanske 3-4 ggr sedan jag blev gravid, men jag vet att han skäms över det då han sagt till alla att han ska sluta.. fast han säger ju även till mig att han inte behöver sluta utan att det är jag som tvingar honom.
Har sagt åt honom att han kommer aldrig hitta en tjej som kommer att tycka att hans beteende är ok. Han är 34 år och har inte haft något seriöst förhållande innan mig, man kan ju undra varför?? ingen står väl ut!
Jag är glad åt att jag har sådan bra relation till hans familj och dom är glada över att han äntligen lyssnar, lite åtminstone, på någon och inte kan vara full i flera dagar längre osv.. men även dom verkar förneka hans alkoholism.. för alkoholist är man visst bara om man sitter på en parkbänk med sina a-lagskompisar... men det är väl inte så lätt att sätta den stämpeln på någon man älskar.
På sätt och vis känner jag att jag har kontroll.. MEN jag kan inte låta bli att se ner på honom..
Jag testade honom i början av min graviditet.. han hade tagit några öl och vi tjafsade om det.. jag sa till slut att OK, du får dricka men då ska jag också bli redigt full. Vi tar in på hotell i natt och dricker som aldrig förr!! jag klädde upp mig, sminkade mig och hann halvvägs in till stan (5 mil) innan jag till slut vände hem och förklarade att jag egentligen inte ville det.. MEN för honom så var det tydligen VÄRT att jag riskerade vårt barns liv bara för att han skulle få dricka! Han säger efteråt att det var HAN som testade MIG för att se om jag skulle göra det... aldrig.. han ville verkligen även om han också tvekade.. men han kunde inte motstå!
Du är så himla stark som lämnar!! För jag antar att du precis som jag många gånger tvekat på om du inbillar dig eller inte.. så en stor eloge till dig!! Vad säger han nu?? inser han vad han förlorar?
Ge honom inte tid med barnet det första du gör.. låt honom svettas lite.. barnet är ändå lite för litet för att skifta boende.. (det avgör såklart ni själva) men han kan nog ytterligare behöva känna att han håller på att förlora ytterligare något som betyder något!
