Enlängtan skrev 2014-11-23 09:48:41 följande:
Jag måste "gråta ut" litegrann.
Alltså, jag vet inte ens vart jag ska börja men jag HATAR i princip min sambo nu - låter kanske hemskt men jag är så jävla trött på honom.
Hade jag vetat att det skulle bli såhär hade jag varken köpt hus eller skaffat barn med honom, missförstå mig rätt jag ångrar inte pigan för en sekund hon är min största kärlek och utan henne hade mitt liv varit grått.
Förra veckan var jag och Pigan sjuka, förkylda/snoriga/hostiga och jag hade sprängande huvudvärk och jag skötte pigan som vanligt. I veckan började sambon bi förkyld och sen kommer hans standardreplik "host host jag är så hiiiiiimla sjuk och feber har jag också, jag känner det" bad han kolla tempen och det var ingen feber då, dagen efteråt fick han dock det - så han orkade inte göra nånting.
Jag har lagat mat/bakat/städat fast vi varit hängiga och detsamma har jag fått göra i veckan.
Pigan fick ju feber igår natt och jag tog henne (som vanligt) den natten, hela dagen igår och även inatt och nu på morgonen hör jag att han kliver upp före mig (sover i separata rum, annars får jag noll plats i sängen och därmed noll sömn) och pigan är vaken så ber han ta henne efter att jag tempat, gett alvedon och bytt blöja och säger att hon behöver få lite att äta och något att dricka då svarar sambon att han måste få äta först. Jag anser att de små går först för de förstår inte vad "vänta" är och så menar han att jag ska roa henne tills han ätit klar, själv får jag nästan aldrig äta utan ett barn i närheten och kan inte se varför han inte kunde ge pigan lite puré och vatten samtidigt som han äter?!
Efter tjat hämtar han pigan och jag tror jag ska få sova en stund men nej då sätter han henne i gåstolen och ger han henne en leksak som låter och spelar (högt) så jag inte kan sova iaf...
Jag blir förbannad och sen brakar 3:je världskriget lös - tycker det är så jävla fruktansvärt respektlöst att aldrig ge mig möjlighet till återhämtning, helt ärligt jag får inte ens duscha utan att han kommer in på toa med pigan. Jag funderar seriöst på att försöka hitta annat boende dock har vi sån grym bostadsbrist här så det är omöjligt, jag vill inte att pigan ska behöva höra bråk och ha en mamma som är arg hela tiden för att hon få plocka och fixa när jättebebisen i huset inte orkar eller inte fattar att göra saker.
Matade pigan själv istället (som vanligt) och nu vilar hon en stund, 39 graders feber på morgonen huvva
Förlåt att jag spyr galla här, men har ingen annan jag kan anförtro det här åt.
Tusen kramar till dig din krigare! Fan vad stark du är och du är en underbar mor, glöm inte det!
Här har vi också lite knackigt för karln inte riktigt ser på saker som jag gör. Däremot är han guld med lillgrisen! Som idag: jag har legat magsjuk (helvetes vinterkräksjukan) hela dagen och jag har inte behövt hjälpa till någonting utan bara legat i sängen och sprungit till toa såklart. Nu verkar det dock som om mina grabbar står på tur till kräksjukan så nu är det min tur att backa upp dom. Men det var så befriande att det liksom inte var något snack, han bara drog hela lasset.
Jag kommer dock på mig med att vara lite för positivt överraskad över all hjälp, det ska ju vara en självklarhet. Men det problemet tror jag är mest i mitt huvud.
Krama om pigan ikväll och inse hur grym du är! <3