Inlägg från: Eveluskan |Visa alla inlägg
  • Eveluskan

    Fortsättningstråd för oss med BF i April 2014 med första barnet

    Tusen tack alla brudar!

    Jag hittade till och med gröt på klämmis, inte det mest ekonomiska men dock nödvändigt om han ska bli sov-mätt på kvällen.

    Mutor är planerade ;) både i form av majskrokar och diverse smoothies!

    Nu rackarns ska det planeras! Heja.

  • Eveluskan
    Enlängtan skrev 2014-10-13 03:57:49 följande:

    Jag måste svära av mig nånstans! Men fy fan vad less jag är smile4.gif

    Ungen låter mig inte sova och jag blir snart galen, det ska snuttas, gnällas, sparkas, rullas, ålas och vändas.

    Ex, hon somna 23:40 efter att ha försökts nattas sedan 20:00 (och Gud nåde om jag räcker över henne till pappan för då är det ramaskri från henne), jag kan inte somna förens 01 och sen vaknar hon igen 01:30 - gnäll gnäll gnäll, ska inte äta och ligger bara och sprattlar runt i sängen och halvsover somnar om vid kl 3 och nu vaknar skitungen igen 03:30 och gnäller o har sig igen.

    Och såhär har de senaste veckorna sett ut dvs jag snittar mellan 2-4 timmar i sömn per natt, nu vill jag fanimej få sova ut och helst hade jag velat checka ut från mammalivet iaf för en stund!

    Jag har prövat allt för att få henne att sova bättre: ge gröt innan läggdags, prövat med välling (det ratar hon), prövat ge ersättning men nej det duger fan inte heller, att hon sover i egen säng (vilket hon inte vill då hon skriker som bara den) samsova men då gör det att jag knappt har nån plats när ungen sover som ett kryss och sambon tar upp resten av sängen och så fort jag försöker lägga mig bekvämt för att sova så vaknar hon till igen.

    Mitt tålamod är verkligen nere på 0 under nätterna och helst vill jag bara skrika rakt ut och springa härifrån


    Heja dig! Det är tufft men kan bara bli bättre. Är det inte någon utvecklingsfas just nu? Hur gammal är hon?

    När Bastian började bli sådär orolig på nätterna igen så plockade jag fram babynestet och nu håller han inte på och bökar runt så mycket i sängen längre, nästan som om han är tryggare när han ligger tajtare. Det kanske kan vara något att prova? Eller om inte babynestet funkar så bara bulla upp med täcken och sånt.

    Be karln om en avlastningsnatt så du får ladda batterierna vettja. Här kör vi varannan natt och det är guld!

    Kämpa på, du är grym!
  • Eveluskan
    LyCKa55 skrev 2014-10-25 18:36:22 följande:

    Igårkväll testade vi välling för första gången, det gick inte alls. Han gallskrek så fort flaskan kom i närheten. Ikväll testade vi igen för vi tänkte att han kanske var för trött igår. Han tog några klunkar o sen va det samma sak.. Känns jättetrist då jag verkligen hoppats på vällingen och att han kanske kunde börja sova bättre på natten. Ser att många andra barn sover i princip hela natten medan Sixten vaknar kanske 5ggr.. Känns deppigt just nu. Någon annan som har ett barn som vägrar välling?


    Välling är inte Bastians favorit heller, han dricker den dock om vi blandar ut den med ersättning.

    Bastian sover inte heller hela nätter, han äter minst två gånger och bökar massor. Har också känt stressen som du beskriver men har nu bestämt mig för att släppa det. Han kommer sova hela nätter när han är redo och vällingen kanske han diggar bättre i framtiden. Man får prova senare bara helt enkelt, ingen stress.
  • Eveluskan
    LyCKa55 skrev 2014-10-25 19:18:21 följande:
    Jag förstår hur du menar men man känner nästan: Hur ska ungen hinna sluta amma innan jag ska börja jobba igen? Som det är nu.. Och jag känner inte så mycket för att amma mer nu. Har liksom gjort det på heltid i 6 månader. Nu vill jag ha min kropp tillbaka och kunna ha på mig vad jag vill osv.
    Börja med flaska om du inte känner för amningen längre, det måste inte vara välling. Tillskottsnäring tror jag att ersättningen heter när dom har blivit sex månader :) testa på och lycka till.
  • Eveluskan

    Wow just fan, förskoleanmälan..ibland känner jag mig som världen sämsta morsa som bara glömmer allt. Ah får ta tag i det i veckan.

    Jag är 25 år om ca en vecka..

  • Eveluskan
    kerstinsmide skrev 2014-10-31 06:51:56 följande:

    Alltså, kan man få förlossnings depression efter 6mån?

    Jag är alltså så jäkla trött på mitt eget barn att det är läskigt. Nätterma är bajs och ungrn är aldrig nöjd. Mat får hon hela jävla nätterna igenom (bara då hon är nöjd) eöler så står jag och gungsr henne. På dagarna sover hon knappt heller. Bara skrattskriker eller grinar.

    Denna helgen är det dop och min familj kommer. De är överenergiska och lättuttråkade så jag kommer att snäsa åt dem ovh min mamma kommer bli heöt ledsen för att "du är alltid så sur på mig Sara"

    Och idag så är jag ensam med barnen. Samt att sambon höll 6åringen uppe till 2130 igår. "Då sover hon nog längre" ne. Hon kommer inte sova längre hon kommer bara vara tröttare..... rikspucko.


    Det kan man absolut, inte alls ovanligt. Kan du inte berätta hur du känner för din familj? Det kanske kan bli jätte bra och du blir avlastad och kan vila lite mellan alla måsten.

    Jag är också i perioder så rysligt trött på min familj, ungen är så förbenat dryg ibland. Men i min omgivning så vet alla att jag drog på mig en förlossningsdepression så jag får hur mycket bra stöd och hjälp som helst. Jag tror att det är det som är knepet, att vara rak och ärlig med hur man känner. Man får vara trött, less och irriterad men ingen är tankeläsare (tyvärr ;) ) så man måste säga det själv.

    Och känns det inte bättre så be bvc om hjälp, jag fick gå till en psykolog och det var huuuur skönt som helst.

    Kram på dig!
  • Eveluskan

    Får jag fråga er som han barn med bökiga nätter om ni kvinnor tar alla nätterna själva?

    Här hemma har vi också en bökig lite grabb som inte alls vill sova eller ta sovmorgon och det är absolut tröttsamt, men här kör vi varannan natt jag och karln. Utan det hade blir det ju skit tungt att aldrig får sova. Jag känner så gott som aldrig att jag är irriterad pga sömnbrist, för det är väldigt sällan som jag inte är utsövd.

    Hur resonerar ni kring detta hemma?

  • Eveluskan

    Åh såna kämpar ni är tjejer! Hejdundrandes mammor! Men glöm inte bort er själva också.

    Här sitt/ligger jag i sängen med en jätte febrig kille, verkar som en super reaktion på vaccinet som togs tidigare idag. Tyvärr sånär han även snorig som bara den så andningen är ordentligt rubbad också. Pyret mitt, mamma hjärtat krossas.

    Blä jag tycker det är så jobbigt när han mår såhär för jag känner mig så otillräcklig. Dessutom så känner jag mig genomrutten som inte orkar mer, hela dagen har varit skit och jag känner bara för att gräva ner mig. Blä!

  • Eveluskan
    Enlängtan skrev 2014-11-04 23:59:11 följande:
    Men stackars Bastian som både är snorig och febrig :/ och även stackarns mamman, för det tär att trösta och pyssla om en sjuk bebis <3

    Hoppas febern lägger sig snabbt och att pyret kryar på sig!
    Tack!

    Nu har han tydligen bestämt sig för att börja sova på mage, bara sådär helt hux flux. Fy satan vilken ångest jag fick över det nu då, hur ska jag nu kunna sova?

    Kan man få pausa mammalivet en stund och få andas lite innan man dyker på't igen?
  • Eveluskan
    Enlängtan skrev 2014-11-23 09:48:41 följande:

    Jag måste "gråta ut" litegrann.

    Alltså, jag vet inte ens vart jag ska börja men jag HATAR i princip min sambo nu - låter kanske hemskt men jag är så jävla trött på honom.

    Hade jag vetat att det skulle bli såhär hade jag varken köpt hus eller skaffat barn med honom, missförstå mig rätt jag ångrar inte pigan för en sekund hon är min största kärlek och utan henne hade mitt liv varit grått.

    Förra veckan var jag och Pigan sjuka, förkylda/snoriga/hostiga och jag hade sprängande huvudvärk och jag skötte pigan som vanligt. I veckan började sambon bi förkyld och sen kommer hans standardreplik "host host jag är så hiiiiiimla sjuk och feber har jag också, jag känner det" bad han kolla tempen och det var ingen feber då, dagen efteråt fick han dock det - så han orkade inte göra nånting.

    Jag har lagat mat/bakat/städat fast vi varit hängiga och detsamma har jag fått göra i veckan.

    Pigan fick ju feber igår natt och jag tog henne (som vanligt) den natten, hela dagen igår och även inatt och nu på morgonen hör jag att han kliver upp före mig (sover i separata rum, annars får jag noll plats i sängen och därmed noll sömn) och pigan är vaken så ber han ta henne efter att jag tempat, gett alvedon och bytt blöja och säger att hon behöver få lite att äta och något att dricka då svarar sambon att han måste få äta först. Jag anser att de små går först för de förstår inte vad "vänta" är och så menar han att jag ska roa henne tills han ätit klar, själv får jag nästan aldrig äta utan ett barn i närheten och kan inte se varför han inte kunde ge pigan lite puré och vatten samtidigt som han äter?!

    Efter tjat hämtar han pigan och jag tror jag ska få sova en stund men nej då sätter han henne i gåstolen och ger han henne en leksak som låter och spelar (högt) så jag inte kan sova iaf...

    Jag blir förbannad och sen brakar 3:je världskriget lös - tycker det är så jävla fruktansvärt respektlöst att aldrig ge mig möjlighet till återhämtning, helt ärligt jag får inte ens duscha utan att han kommer in på toa med pigan. Jag funderar seriöst på att försöka hitta annat boende dock har vi sån grym bostadsbrist här så det är omöjligt, jag vill inte att pigan ska behöva höra bråk och ha en mamma som är arg hela tiden för att hon få plocka och fixa när jättebebisen i huset inte orkar eller inte fattar att göra saker.

    Matade pigan själv istället (som vanligt) och nu vilar hon en stund, 39 graders feber på morgonen huvva smile4.gif

    Förlåt att jag spyr galla här, men har ingen annan jag kan anförtro det här åt.


    Tusen kramar till dig din krigare! Fan vad stark du är och du är en underbar mor, glöm inte det!

    Här har vi också lite knackigt för karln inte riktigt ser på saker som jag gör. Däremot är han guld med lillgrisen! Som idag: jag har legat magsjuk (helvetes vinterkräksjukan) hela dagen och jag har inte behövt hjälpa till någonting utan bara legat i sängen och sprungit till toa såklart. Nu verkar det dock som om mina grabbar står på tur till kräksjukan så nu är det min tur att backa upp dom. Men det var så befriande att det liksom inte var något snack, han bara drog hela lasset.

    Jag kommer dock på mig med att vara lite för positivt överraskad över all hjälp, det ska ju vara en självklarhet. Men det problemet tror jag är mest i mitt huvud.

    Krama om pigan ikväll och inse hur grym du är! <3
Svar på tråden Fortsättningstråd för oss med BF i April 2014 med första barnet