Fortsättningstråd för oss med BF i April 2014 med första barnet

Åh så frustrerad jag blir.. Är fortfarande kvar på bb, dom rackarns vill inte släppa hem oss för grabbens blodsocker är för svajigt. Troligtvis pga att vi aldrig kom igång första dygnet då jag var för medtagen av min blodförlust. Så sen vi kom hit så sticker dom min prins var tredje timme och det känns som att jag slåss mot siffrorna. Att sen grabben vägrar sova i sin balja och bara vill sova ordentligt i vår säng är inte då lätt när personalen blir sur så fort man nämner samsovning. Wow detta är inte en lätt match och babybluesen gör just nu bara att jag känner mig skrattretande patetisk..

Några tips att dela med er brudar?

Nu har vi sovit och ätit precis som lillen vill, hans behov får gå före deras regler och tycken. Men så kom det "sista" blodsockret innan läkarronden och mitt hjärta ligger på 2,4.. Alltså 0,1 för lågt. Inte så tokigt tycker jag, men personalen blev allt annat än positiv och en hemgång idag känns plötsligt väldigt avlägset. Jag känner mig så otillräcklig när dom antyder att det inte funkar hela tiden, dygnet runt. Det konstiga är att grabben min är pigg och glad, inga hypoglukemi tecken, han äter typ 2/3 av dygnet och däremellan sover han som en klubbad säl. Låter inte det som en tillfreds och nöjd bebis? Och borde inte det vara dom viktiga riktlinjerna istället för en decimal?

Wow jag håller på att tappa förståndet på detta ställe! Vi är dessutom inlåsta pga virus risken.. Fängelsedömda med sura barnmorskor, livet rockar just nu

Tack för era stöttande ord! De värmer!!

Åh jag är jublande glad, nu sitter jag hemma i min fotölj framför min tv och ammar så som jag och min son vill amma

Ja vi var på BB Västerås, stället med noll kommunikationsförmåga. De flesta var trevliga och snälla men det var väldigt spridda vändor hela tiden.

Det bästa var dock barnläkaren konstaterade högt till barnmorskorna att allt visste såg bra ut och att dom hade varit liite hårda mot oss!

Tack alla rara! Det här är verkligen en helt underbar grupp tjejor nu ska jag njuta och skapa vårat eget familjeliv precis så som vi vill ha det! Kram på er alla grymma!

Angående känslor, här har ni en som bara gråter och gråter. Jag har konstant ångest och panikartad oro, känner mig hyfsat sämst som har blivit så påverkad av baby bluesen. Jag älskar mitt barn och mitt liv och det är inte det som påverkar mig. Utan det är mer en frustrerande känsla och ett ångesttryck som tar kål på mig. Ska prata med BVC sköterskan som kommer hit på torsdag om hon har några tips och råd. Extra orolig blir jag pga min historik med panikångest och depression. Nu är ju min son bara 5 dagar gammal och jag hoppas innerligt att det släpper fort.

Någon utav er som har något bra råd till en ganska knäckt tjej?

Jag ventilerar ofta och mycket med alla runt omkring mig och det brukar kännas riktigt skönt. Men just nu då känns allt extra konstigt och läskigt. Jag hade också förberett mig på att det skulle bli tufft, men aldrig att jag kunna föreställa mig detta.

Det år tur att jag har ett toppen liv med en underbar liten familj som jag älskar med hela mitt hjärta.