Fortsättningstråd för oss med BF i April 2014 med första barnet
Alla historier har ett slut och nu verkar det som att vårat är här. Efter 5 år tillsammans så funkar det inte längre. Det började för strax över ett år sedan när sambon blev utbränd. En månad innan dottern föddes. Inte det lägligaste men det kan man ju inte hjälpa. Sedan dess har vi försökt komma på fötter men allt han gör irriterar mig, och tvärtom. Jag mår dåligt av att han mår dåligt, och han mår ännu sämre för att jag mår dåligt. Moment 22 lixom. Han behöver saker i sitt liv (scheman för när exakt han ska umgås med dottern etc) som jag inte klarar av att ha. Han har ingen chans att bli frisk så länge vi är tillsammans, och nu verkar han ha insett det själv. Jag har tänkt på detta länge men det som har hindrat mig är Saga. Jag har inte stannat för hennes skull, utan för min. Att bara få ha henne varannan veckan sliter mitt hjärta itu. Men hon mår inte bra av två föräldrar som bara bråkar. Jag tror tyvärr inte att kärleken övervinner allt.
Och eftersom jag inte har jobb och mammadagarna är slut så måste jag ringa Soc på måndag, få hjälp med lägenhet och pengar. Inget jag vill göra såklart men jag har inget val tills dess att jag kommit på fötter.
Ni är de enda som vet, kände att jag var tvungen att skriva av mig och få ur mig lite.
Jag vet inte vad jag ska säga för inga ord kan lindra men du ska veta att behöver du prata/spy ur dig eller vad som helst så finns jag här eller på insta/fb <3