garin skrev 2014-11-23 13:48:41 följande:
Du får så gärna gråta ut, spy galla och allt vad du behöver här! Vi finns här för varandra!
Känner igen mig i mycket av det du beskriver. Och visst blir man PISSless verkligen.
Vet inte vad riktigt jag kan säga eller göra för dig, annat än att jag verkligen beundrar dig och din styrka! Du kämpar och försöker hålla igång allting samtidigt som du nästan håller på att rasa inombords. Inte många som ens klarar av det så länge!
Men om vi nu bortser från din sambo. Det finns INGEN annan som står dig nära som kan avlasta dig lite då? Någon förälder, syskon eller nära vän?
Nu är ju just det här med amning ett "problem", särskilt om man fortfarande nattammar. Inte lätt att lämna bort då heller. Men exempelvis om både du och pigan sover hos nån som sen kan göra det din sambo borde ha gjort, dvs ta över pigan tidig morgon osv så du kan ligga kvar en stund.
Är själv smått förbittrad, men kan inte låta bli att ge min sambo världens dispens för att han jobbar så mkt, jag kommer på mig själv att jag styr upp helgerna för att avlasta honom så mkt som möjligt så han jämt får vila, sova ut och leva på precis som vanligt. Verkligen extremt orättvist!
Han är dålig på att rycka in och ta över "i vardagen" liksom, däremot om jag planerat nåt och ska iväg, då har det funkat bra att han "passat" noah i några timmar.
Sen har vi svärmor, som vi faktiskt bor granne med. Jag har dock svårt för henne och vill inte involvera henne mer än absolut nödvändigt (alltså hon får ju träffa noah men hon har ingen gräns för vad som är normal besökstid och hur mkt man bör lägga sig i ang skötseln av honom osv så jag blir skvatt galen på henne) hade nog krävts trillingar med kolik för att jag självmant skulle be henne om hjälp, sorgligt men sant...
<3<3<3
Har både mamma och syster som skulle ställa upp men samtidigt kan jag känna att det känns så fel att behöva be dem när pappan bor i samma hus. Och då måste jag dessutom berätta för dem om alla känslor och jag känner mig inte redo för det :-/
Har sett över hur jag ligger till i vår kommunala bostadskö och i januari har jag stått 5 år, för att få lägenhet bör man ha stått i typ 8 minst. Ställde mig även i bostadskö för lägenhet via mitt företag men finns nog ingen större chans där kan verka förhastat kanske men känns bra att se om sitt eget. Även om det nu inte skulle bli separation nu så är det ju bra att stå i kö för det kan ju vara så att man i framtiden har behöv av en lägenhet.
Kramar till dig, du är så fantastisk och Noah ska vara glad att ha dig som mamma!