Fortsättningstråd för oss med BF i April 2014 med första barnet

Vilka karlslokar vi har ^^ haha

Nä men precis min sambo fyllde år rätt nyligen så tycker också det räcker och så med den kommande julen osv :)

Hihi, har du det likadant hemma ? ;)

Förut plockade jag alltid undan och fixade men numer väntar jag tills han kommer hem från ex jobbet och sen går jag runt och pekar på allt han lämnat efter sig så han får städa det själv (+ att han harar när man gnäller åt honom så till sist borde det ju ta skruv - hoppas jag) ;)

Vad fint <3 tycker det är så mysigt med par som varit länge med varann men ännu är sådär gulliga.

Vi befinner oss på helt olika platser i livet just nu jag och min sambo, då jag tagit alla nätter sen Pigan kom och jag inte har speciellt mycket extra energi för tillfället så suger dessvärre detta förhållande mer energi för tillfället än vad det ger.

Och sen kan jag bli så fruktansvärt förbannad när det suckas och stönas om pigan är vaken på nätterna och sambon råkar vakna eller på kvällarna när hon sitter i hans knä men inte vill vara still och han kollar i telefonen eller gnälls på mig att jag är tråkig/grinig när man är trött som attan. Min sambo trodde nog att bebisen skulle komma ut och vara som en 3åring på en gång utan blöjor, vaknätter och gråt som redan kunde gå och prata.

Men jag tror och hoppas att det ska gå att hitta tillbaka till varann igen, så just nu är det faktiskt lite inne i en period där man bara "härdar" ut men ger vi det en chans och jobbar på det så borde ju alla förutsättningar för att lyckas finnas (för känslorna finns ju där iaf även om de blir förtryckta av gnabb och trötthet just nu)

Nämen precis, man gör ju det man tror är bäst för sitt barn ock då är det ju faktiskt oförskämt när andra påpekar att det skulle vara fel.

Här funkar det hyfsat när jag lämnar pigan med sin pappa för att ex träna en stund om jag gör det direkt han slutat jobbet men skulle jag lämna henne senare på kvällen kring ex kl 20-21 får hon panik och gråter och skriker sig hes och är helt förstörd när jag kommer tillbaka och som du säger så har man ju ingen ro när man vet att det finns ett alldeles förstört barn där hemma som verkligen längtar efter en. Och helt ärligt så vill jag så himla gärna vara med min dotter så har inte ens lust att vara utan henne längre stunder ännu (sen får kompisar tycka vad de vill men de verkar ändå acceptera det bra) :)

Och jag tror inte heller att barnets och pappans relation gynnas då barnet gråter hysteriskt och det blir svårt för pappan att veta hur hur han ska trösta och känner sig då istället otillräcklig.

Pigan är ju drygt 6,5 månad nu och jag märker att hon "utvecklats" jättemycket de senaste dagarna bara med att kunna vara "själv" på golvet exempelvis mycket längre stunder, vara hos pappan (där hon bara gråtit tidigare) och även att vara hos andra - vilket känns rätt skönt då hon verkligen varit tätt inpå hela tiden tidigare men då har hon fått den närheten hon velat ha och nu verkar det ju börja löna av sig :)

Byter i vanliga fall alltid blöja själv på nätterna och när man för en gång skull ber sambon byta, nä men då är det piss i sängen såååå klart!!!! Då fick man ju verkligen sova ^^

Nä vår lilla piga tvärvägrar också vällingen till min sorg (då jag sett fram emot vällingmys på kvällarna) men vi ger nu gröt istället dock blir ju det sittandes vid bordet.

Och även här är det uppvak allt mellan 1-10 gånger per natt så ni är inte ensam <3

Har också "roliga veckan" dock äter jag p-piller igen sedan ca 1 månad så det är väl en framkallad mens (förut brukade jag inte få ngn mens alls med dessa piller så få se hur det blir sen) :)

Men numer delammar jag ju bara så det var nog väntat ändå att det skulle dyka upp (fast det är inget kärt återseende, haha)

LyCKa och Tussie

Var nig jag som skrev det för hos oss var fet ju vodka sambon som var så på och verkligen ville ha barn men nu när vi fått vår piga tycker jag inte alls att han steppat upp och axlat papparollen som jag trodde han skulle göra istället får man tjata och gnälla.

Och han kör med att han kommer bättra sig bara jag blir gladare och typ "om jag vill börja ligga igen" (noll sexlust och den blir då inte större av att få dalta med en jättebebis så det kan han glömma).

Just nu fokuserar jag bara på pigan, mig själv och djuren - jag orkar helt enkelt inte med ngt annat (sambon känns lite som en gråzon här hemma som det inte gör dessmer om han är borta och som drar lite energi hela tiden).

Är ju jävligt tråkigt att känna såhär för det var ju inte så man planerade att det skulle bli. Men tror det jan vara lite så att de kraftiga känslor till ens eget barn dränker de övriga till andra personer (ex ens man/sambo) och att man då känner sig besviken/sårad för att de inte skärpt till sig/tar ansvar gör nog att man börjar tvivla.

Man vill ju inte heller göra något förhastat gällande förhållandet så just nu väljer vi att "stå ut" och sen får vi se vart det landar.

På ett sätt känns det "skönt" att höra att andra också har det sämre i förhållandet för man känner sig himla ensam och misslyckad för det är ju inget många tar upp i en vanlig diskussion (men det är ju såklart tråkigt att man inte mår bra/ifrågasätter sitt förhållande).

Kram

Jag ansökte i sommar efter en förskoleplats på ett dagis rätt nära vårt villaområde (då vi även har en skola väldigt nära) så är ju förhoppningen att samma barn kommer följas åt till skolan sen också så pigan redan fått lite vänner :)

Vi ansökte om start i oktober 2015 men kommer nog vara mer i slutet av oktober då sambon är hemma ända fram tills november så han får sköta inskolningen.