Fortsättningstråd för oss med BF i April 2014 med första barnet

Min sambo kan också driva mig till vansinne, jag tar pigan alla nätter då han jobbar, vilket är mån-fre (ofta tjorvar och skriker hon på nätterna vilket då innebär 0 avlastning). Sen har man henne hela dagen då han är på jobbet och plockar/donar hemma, när han kommer hem förväntar han sig typ att maten ska vara fixad men det brukar jag inte idas med så då blir det matlagning osv och då är klockan sen 18-19 och kring 21-22 som somnar sambon.

Han har alltså drygt 3-4 timmar på dygnet som han kan vara med pigan och dessa timmar är hon oftast lätthanterlig dvs glad eller sover.

Jag åker även på nätterna under helgen för jag vaknar alltid först, visserligen ammar jag men det betyder ju inte att jag måste ta alla blöjbyten och alltid vara den som vaggar henne till sömns igen.

Ibland när det blivit för mycket under nätterna och hon bara gallskriker så har jag lagt henne i sängen och gått iväg (pigan ligger då bredvid sambon) men måste alltid tillbaka snabbt efteråt då sambon inte vaknar och gör något för att trösta henne och jag kan ju inte heller bara låta henne ligga där ock skrika.

På morgonen under helgen brukar jag ibland säga till sambon direkt efter att gumman fått ny blöja och mat att han får ta henne för att jag ska sova (oftast går inte detta då han antingen är i samma rum eller så är han i något annat rum men jag vaknat direkt hon gråter).

Imorse fick jag dock 2 timmars sovmorgon och nån gång har de varit ute med vagnen och då har jag också kunnat sova.

Jag tycker min sambo spenderar alldeles för lite tid med pigan och jag kan bli riktigt förbannad om jag hör minsta gnäll från honom om han ska ha henne eller när hon gnyr.

Jag är dock överlycklig för all tid jag får vara med gumman och försöker uppskatta varje stund även om det är riktigt jobbigt ibland och det är inte så himla kul att vara någon jävla mjölkko heller vilket i sig ger en massa hormonpåslag som säkert gör en lite känsligare

Jag trodde jag skulle ha problem med kontrollbehov men faktisk har det gått riktigt bra men beror väl kanske på att man är så mör i huvudet

Har nyss vart tvungen att sluta amma pga medicinering. Men du är inte ensam. Min sambo beter sig lite som din. Min sambo är jätte irriterad när han är trött/nyväckt, tål heller inte babyskrik, har väldigt dåligt tålamod, han vaknar dock knappt på natten när lillen låter om det inte har gått ett tag. Han matar Sam ganska nonchalant, liggandes i nestet typ och kollar inte hur matningen går. Jag föredrar att mata lillen när han ligger i mitt knä med huvudet på låret sittandes lite i skräddarliknande ställning så att han kan titta upp på mig och få mer närhet, för han är väldigt närhetskrävande. Jag har inte bett sambon mata många gånger och eftersom han är så nonchalant när han gör det så föredrar jag att göra det själv. Nattmatning/blöjbyten får jag i princip aldrig hjälp med men just nu känns det inte som hela världen.  Nu har det gått 6 veckor iofs så snart får han minsan testa att ta en natt eller två.. :P Men då krävs det ju att han är ledig några dagar också, han är egen företagare och jobbar otroligt mycket. 

Måste också få klaga av mig lite på min sambo. Han har varit hemma i över två månader pga utbrändhet. Symptomen är väldigt trött och väldigt yr i huvudet. Detta är dock väldigt olika från dag till dag. Han blev sjukskriven 19 dagar innan Hummern skulle komma.

Vi har ända sedan Saga kom tagit henne varannan natt. Och den som har tagit natten får på morgonen sova några timmar i sovrummet. Detta har funkat jättebra. Jag sover i soffan varje natt. Annars vaknar jag direkt Saga gör något litet ljud ifrån sig. Jag sover även med henne i soffan när det är mina nätter. Sambon har pollenallergi så han vill inte sova på soffan då hunden får vara där och hon drar med sig pollen in. Häromdagen när det hade varit min natt skulle jag lägga mig i sängen och sova. Då fick jag inte göra det för "det är så mycket pollen i soffan". Då blev jag sjukt arg för han kan sitta i soffan hela jävla dagarna och glo på film,men han kan inte sitta där några timmar när jag vill sova i sängen? Det ska även tilläggas att det kommer pollen i sängen också genom kläder, hår etc. Detta faktum ignorerar han.

Samma natt som jag hade haft Saga så kunde inte han sova pga kliade i ögonen. Saga hade också haft en dålig natt,vilket innebär att jag också haft det. Så han tyckte att JAG skulle ta HANS natt för att han hade sovit dåligt. Jag kan väl inte rå för hans allergi. Och ännu mindre tänker jag lida för att han har allergi. Så jag sa "I helvete heller" så var den diskussionen avslutad. Han tog henne den natten (han är faktiskt väldigt bra med henne på natten, vaknar när hon är hungrig etc) men just den här natten verkade allt vara extra jobbigt och man hörde hur han suckade etc. Saga kom inte till ro trots att han matade och vaggade. När klockan var 03 blev jag irriterad på honom, gick in i sovrummet och hämtade ungen. När han klev upp vid 12, förutom en snabbprommis med vovven vid 7, tackade han så mycket för att jag tagit Saga och att han verkligen behövde det för han kunde inte sova för hon gnydde och ålade sig så mycket och inte kom till ro. När jag tog henne tvärsomnade hon i min famn innan jag ens hunnit sätta mig i soffan. Det enda han inte provat var att ta upp henne i famnen. Jag sa att jag inte gjorde det för hans skull utan för Sagas då jag tyckte synd om henne.

Jag sa till honom igår att han får ta morgonpromenaden med hunden, och det kunde han göra sa han. Han tog kvällsprommen vid 20. Vid 05 imorse började hunden visa lite smått att hon ville ut, men jag lät henne vänta till 06 innan jag gick upp och sa till att han får gå med henne nu. Han tittade på klockan och sa att hon får vänta. Men förhelvete, han var ute med henne 20, det är 10 timmar sedan hon måste ut! Jag blev arg och ville fan slå honom! Men istället sa jag till hunden "Kom, husse vill inte gå med dig. För han skaffar sig ansvar som han sen inte bryr sig om (syftade på att skaffa hund,inte enbart en promenad)" Jag gav Saga mat och sedan klädde jag på henne,la henne i vagnen och tog med henne och hunden ut. När jag kom tillbaka var jag redigt arg och smällde så mycket jag kunde i dörren, skåpluckor etc. Kl 07 kommer han upp och påpekar att NU är klockan 07. Jaha, men vi har ingen bestämd tid då vi ska avlösa varandra idiotjävel. Inget tack fick jag för att jag gick med hunden heller (Jag tycker inte det är jobbigt att gå med henne, men vill gärna slippa momentet att klä på ungen massa kläder och dra ut med vagnen tidigt på morgonen när jag knappt sovit något och han har sovit hela natten och dessutom sagt att han ska ta morgonen med Athena) förens jag påpekade att han kunde ju tacka iallafall. Då fick jag ett kallt tack tillbaka. Jag tog hans natt med lille barnet men han kan minsann inte ens ta ut hunden på en kortis. Jag tror dessutom att han sa att hon får vänta för att spela på mitt samvete. Han vet att jag får sjukt dåligt samvete när hunden får vänta,så han visste att jag skulle ta henne. Och det tycker jag är väldigt fult gjort!

Det är så sjukt mycket mer saker som jag stör mig på också. Jag har ett stort kontrollbehov när det gäller Saga och jag tycker han gör allt fel för jag vill ha det på mitt sätt. Ibland kan hon bara tröstas av mig och då tycker han synd om sig själv och gråter en skvätt. Jag förstår att det är jobbigt så jag försöker trösta honom och säga att han visst är en bra pappa etc. Men jag vet inte ens just nu om jag faktiskt tycker det. Jag tycker att man ska ta hand om sitt barn även om man är sjuk. Jag tycker dessutom inte att utbrändhet räknas som sjukdom, inte i den mån att man ska slippa ta hand om barn och hund,speciellt inte när det är yrsel och matthet det handlar om. "Men jag kunde ju inte veta att jag skulle bli utbränd" får jag höra. NEJ, men du kunde tänkt på innan vi skaffade barn att det finns en risk att man blir sjuk, och att man då får "stå sitt kast" och ta hand om ungen ändå. Skillnad på att vara sjuk på riktigt och att ligga på soffan, glo på film och vara yr.

Förlåt för världens längsta inlägg, som jag skulle kunna göra dubbelt så långt, men behövde få ur mig vissa saker. Även om ni inte orkade läsa så var det skönt att få spotta ur sig lite känslor genom ord.