Sex och dravel tråden, hämningslöst!

Duktig du är! Jag borde också gå till gymmet, men jag hatar gym.

Alltså vad väljer man närhet/ intimitet och sex, själsligt utbyte och värme eller väljer men sex, knulla, käka pizza, svettas, duscha, knulla mer, skavsår bla bla.

Fan jag vet inte ens vad jag har för behov eller vilket av dem jag vill få tillfredsställt för tillfället.. 

Aldrig. Går inte att slänga förföriskt med manen i hästsvans. Jag är hårfin, inte idiot.

Mandeloljan ligger i badrumsskåpet *påpekar*

Arbetshypotes? Vilken lättnad

Ja men absolut, håller med dig. Däremot så har jag gränser för vad jag delar med vem och ser ingen som helst mening med att låta någon jag bara har en sexuell relation med få någon full insikt i mig. Det är nämligen det jag anser vara intimitet. Men jag bollar helt enkelt inte mina mål, fasor, drömma och önskningar med en kk. Ser det som helt meningslöst. Sånt kan jag bolla med mina vänner om jag känner att jag har ett problem, tänker galet eller annat. Det är ju just därför jag tror jag kan bolla med han som är gift, för jag vet att det inte kommer bli känslomässigt alls från något håll. Män som är singlar OCH detta är en fördom absolut. Verkar ha väldigt svårt att förstå att man kan vara själslig utan att för den delen vara kär eller känslomässigt intresserad av dem alls. Min fördom baserar jag på mina egna erfarenheter helt enkelt och inget annat. Men i vilket fall efter att man stött på x antal män som så fint säger vad du än gör bli inte kär i mig, nej då ingen risk svarar jag ( för det är helt ärligt ingen risk för det ) och sen börjar de bli knasiga och de uppför sig precis som att man vore känslomässig fast man inte är det eller de uppför sig själv genom att vilja ställa mer krav, högre krav, ensamrätt osv. Där tar det slut, för där bryter jag det hela. Sån skit vill jag helt enkelt inte ha eller tänker ta. Man säger inte åt mig att ge fan i känslor och sen uppför sig som en tok själv. Varje gång har det senare kommit fram att dessa män fått känslor för mig. Varför de sen börjar uppföra sig märkligt på det vis jag skrivit kan de nog bara svara på själva om de kan det. Men jag klarar inte av svartsjuka tendenser, ägandebehov av mig och i samma andetag ett krav på att det inga känslor skall finnas från min sida, att de inte vill bli jagade, få krav på sig själva osv. I min värld blir det dubbelmoral. Det är helt okej för mig att vara kk utan krav på mer än att man ses när man kan och vill och lyckas få ihop det. Jag jagar ingen och jag tänker inte messa ihjäl någon heller. Jag hör av mig när jag kan eller vill ses, kan inte den andra så kan den inte, så enkelt är det i min värld.

Det kanske är fel metod, man kanske skall jaga män och bekräfta dem på det viset eller nått, fan vet hur män funkar haha. Nej jag vet allt att ni män inte heller är likadana, alla är individer oavsett kön.

Jag blir ju sällan kär alls :-/ Hade gärna blivit det då jag tycker det är en absolut mysig känsla och underbart att känna sig förälskad. Det är inte ens viktigt att det besvaras, jag gillar känslan ändå och kan njuta av den iaf. Skulle jag tycka att det är svårt att umgås med någon som jag är förälskad i och som inte känner samma så hade jag inte umgåtts med personen. Ingen annan kan eller skall behöva ta ansvar för mina känslor.  Är jag knäpp här eller??

Mina murar är så höga och hårda och jag vet om det. Ibland stör det mig och ibland tycker jag det är absolut bra att de är det. Men jag tänker bara inte riva dom eller banka hål i dom ytan vettigt skäl eller mål. De har sin funktion och vikt för mig. I mitt störda huvud tänker jag att kan en man inte skrapa på den där ytan och dra någon slutsats eller analysera det så är det inte rätt man för mig. Jag kan inte dela mitt liv med någon som inte kan ställa mig mot väggen ibland eller ställa krav, kräva svar osv. Det går inte, för hur knäppt de än låter så ger de egenskaperna mig trygghet och trygghet bygger tillit för min del. Jag har slagits så hårt för att komma dit jag är idag med mig själv, för att bli den människa jag är, för att jobba på den jag vill vara, på att utvecklas och gå framåt, på att orka stå, slåss för mig själv istället för att lägga mig ner och självdö så har jag slagits för mig själv, min existens, min rätt till olika för andra helt normala saker.

Jag vet att många andra också krigat och att få människors liv är en dans på rosor, det är jag helt medveten om och det finns mängder med människor som har haft ett hårdare liv än mitt, det gör inte mina upplevelser mindre värda eller viktiga, på samma sätt som jag inte anser att andras är det heller.

Jag tycker om mig, i det stora hela så tycker jag om mig själv och tycker att jag har ett värde för mig själv och för andra. Någon enkel människa kommer jag väl aldrig bli, men jag är inte så jäkla komplicerad heller, jag ljuger inte för mig själv och inte för någon annan heller. Ställer man rätt fråga så får man absolut ett ärligt svar på den. Noter rätt fråga, fel frågor kan jag slingra mig ifrån till fan löser av mig

Det är nog fan inte bra för mig att känna mig krasslig, jag tänker för mycket. Blir för seriös och allvarlig hahaha. Jävla knäppo e jag. Måste fixa nått ätbart tror jag. 

Om man gör en julkokbok....... vad ska man du ha med för kategorier? För nu tänker jag göra en! 

*me might be crazy*

Drycker (olika varianter av mumma tex), efterrätter, kanske lite rätter från andra länder (tänker på finska "lådor" tex)...