Fjäril Vingad skrev 2014-09-03 10:20:42 följande:
Så fungerade jag förut... Min familj kallade mig musslan, för jag pratade inte om NÅT, med någon...
Till slut blev det ju ohållbart, på alla sätt. Jag mådde piss och livet fungerade därefter.
Idag pratar jag. Oh my god vad jag pratar. Och har förmånen att ha partners i livet som också pratar. Vi pratar om ALLT, bra och dåligt, och stöttar varandra när det är tufft. Ena dagen är det jag som behöver stöd, en annan dag någon av dem.
Det är så det ska vara. Man ska våga vara människa, en som tänker och känner och gråter och skrattar.
Tror fan det, ni verkar ju vara från olika planeter du och din familj. Menar inte att de är dåliga, men hjärntvätten sitter hårt på dem och någonstans så har ju alltid din hjärna ifrågasatt det hela. Inget konstigt att man slutar prata när man talar för helt döva öron.
Du har så rätt, man skall våga vara människa, jävligt bra mening där!
Knall skrev 2014-09-03 10:22:55 följande:
Förstår inte det heller.. Jag gjorde ju slut med ex-sambon just pga att vi inte kunde prata eller förstå varandra. Vi gav det ett par chanser, men vi var/är för olika..
När jag träffade min gubbe så sa jag till från början vem jag var, hur jag var, vilka fel och brister jag själv är medveten om att jag har..
Hur jobbiga saker än är så pratar vi om det.. Vi har sett varandra förbannade, ledsna, sjuka, skamsna, dåliga dagar och bra..
Men skulle detta inte funka så vet jag inte om jag vill ha fler förhållanden... Jag kommer bli den galna kattdamen...
Ja ibland är det ju så. Crazy catlady joo and moi liksom.
Alltså ja kan inte ens säga till någon hur jag är. För jag vet inte. Det är så mycket saker som förändrats de sista åren, så jag vet inte själv. Men jag har kommit på mig med att många gånger tänka på ett sätt eller säga att jag är på ett sätt, bara för att inse att Nä det är fan inte alls så längre.
Men visst jag har koll på mina kassa sidor i det stora hela, mindre bra koll på vad som är bra med just mig, är ofta oense på just den punkten med mina vänner och familj. Tror jag konstant har för höga krav på mig som människa, morsa vän ect att jag inte ser mina bra sidor alls utan bara allt det jag misslyckas så kapitalt med. Så dumt egentligen, rent ut sagt fånigt. Rent logiskt så säger det ju sig själv att om jag vore ett as rakt igenom så hade folk inte stått ut med mig alls
Brunhilde skrev 2014-09-03 10:30:18 följande:
Det är nog fler än man tror som faktiskt inte kan sätta ord på vad de känner. Negativa känslor har man fått lära sig att det är något fult och när det plötsligt blir för mycket kan det vara svårt att faktiskt sortera och avgöra vad som är vad.
Hur ska man kunna prata om och definiera något som faktiskt bara ter sig som ett diffust mörker om du aldrig fått verktygen.
Le och vad glad lille vän, det finns alltid någon jävel som har det värre!
Tur att jag är perfekt
Im imperfect
Ja självklart handlar mycket om fostran, men någonstans blri man ju ändå vuxen och måste sortera ut sin skit lite själv också tänker jag. Lite som man någonstans klipper navelsträngen till sina päron. Samtidigt så har du såklart rätt utan verktyg blir det svårt, jag vet det. Mitt ex stoppade alltid huvudet i sanden elelr sopade under mattan, sjukt jobbigt.
Åh jag LER -D som jag LER
, kramp i smilbanden fan
Har haft en för jävla bra dag faktiskt. Och än en gång har min hund visat vilket exceptionellt usel vakthund hon är. Spelade musik i sovrummet förut och satt vid datorn. Hörde hunden göra ett skall fast mer ett glädjegruff, fick sänkt musiken och då hör jag en bekant hojta i hallen. Där hade hon stått en stund och tjoat, hunden var tyst. Till slut tänkte hon att om hon börjar prata gulligt med hunden så kanske hunden iaf ger ett glädjeskall men det tog tydligen en stund hahah. Jo och innan dess så har en kompis varit här och ställt en påse rabarber på gårdsplan, då sa hon inte till heller, så jag vet inte om han försökt hojta han heller innan han gav upp
Jefla bra vakthund asså!