Alla dessa svordomar gör mig så irriterad!!!

Fan fan fan fan fan fan.

Jag är högubildad, har ett bra ordförrord, men kan svära som en borstbindare, inte så att jag svär bara för att, men kan använda svordomar som förstärkningsord när det behövs.
Det som är synd, tycker jag, det är när de användes för ofta och i fel sammanhang, då försvinner vitsen med svordomar.
Mitt vanligaste svordom i förstärkningssyfte är jäklar

Det där klargjorde en professor för ett tag sedan inte var sant, att man hade ett dåligt ordförråd. Det kunde lika gärna tyda på en förmåga att använda fler ord än flertalet då man hade variationer inom även svordomarna. Kommer inte ihåg vad han heter men det känns inte helt ologiskt. 

Säga vad man vill om Kapten Haddock, men dåligt ordförråd har han ju knappast inte. Försök själva dra en harang på 60 sekunder utan att upprepa dig. Att svära är både roligt och karaktärsdanande.

Ptja...

Du måste ha ett väldigt lätt och fridfullt liv när du kan bekymra dig om detta, tänker jag.
Den jag känner som svär mest är min sambo och han är högadlig.
Jag räknar mig själv till övre medelklass och jag svär som… 17.

Visst kan jag hålla med dig om att man kan tänka på att vårda språket, men det är viktigt med nyanser och kraftuttryck. Faktum är att barn som kan svära blir mera aggressiva. Samma sak med dementa som tappar sitt språk - de blir ofta aggressiva. Kort sagt, svordomarna finns där för att de måste och de besparar oss en hel massa våld.

Instämmer helt med TS.

"Det är en jävla medelklass-idé att tycka att svordomar är dåliga att använda, oavsett hur det görs. Att tycka att själva orden i sig själva står för något per automatik negativt. Och det är något inlärt. Det är något vi fått lära oss, av föräldrar, av skolan, av samhället i stort. Och det är en så tydlig markering gentemot ”lägre klasser” så jag blir helt matt av det."
- www.onewaycommunication.co/

Alltså, min inställning mot svordomar handlar om hur man svär. Jag tycker t ex inte om könsord, för jag tycker inte kön är något fult. Men svordomar baserade på religion, mytologi och kroppsvätskor (typ fan, helvete och piss) ser inte som dåliga alls, det handlar bara om att förstärka det man säger. Sen kanske allt man säger inte ska sägas i caps lock, liksom, men vad är egentligen det farliga med att ett barn säger fan? Egentligen alltså? Om det inte är riktat till någon, utan bara är ett utrop vid smärta eller frustration?

Själv är jag uppvuxen i någonslags arbetarklass, men är mitt uppe i en klassresa (utbildning + ändrat umgänge), och jag svär ganska mycket när jag talar svenska. Talar jag engelska svär jag bara ibland, och på finska svär jag i stort sett aldrig. Det senare därför att det är språket jag växte upp med hemma, och mitt ordförråd på finska är därmed färgat av att ha bara pratat med släkten.

Men vad är problemet med att folk svär - egentligen? Du tycker att det låter fult och du tycker att man inte ska göra det.. Men varför? Vad är egentligen problemet med det?

Jag tycker att svordomar inte behöver vara ett tecken på att man inte kan hantera språket - det är däremot ett tecken på att man hanterar språket på ett sätt som skiljer sig från ditt sätt att hantera det. Därmed inte sagt att en del människor som svär mycket inte har problem att hantera språket - lika mycket som en person med ett svordomsfritt språk långt ifrån alltid hanterar språket korrekt.

Jag ser mig som en person med en god förmåga att hantera det svenska språket, både skriftligt och muntligt - jag har ett bra ordförråd, hög läsförståelse, god stavning och bra grammatik - och lik förbannat så svär jag när det känns rätt. Svordomar är ju egentligen bara en grupp ord, precis som ord för möbler eller liknande, och de har sin funktion de också..