• Jenkis

    Vi som äntligen är gravida efter IVF/ÄD 2014/2015

    Irma01 skrev 2014-09-17 09:01:49 följande:
    Jenkis, jag förstår din frustration. Det bästa r kanske att verkligen säga till BM att du vill veta vad de klia processen är i de olika fallen, för din egen skull, så du kan känna dig lugn. Säg också som du sk´kriser att du förstår att det inte går att ta ställning nu men att du vill veta exakt vilka är de alternativ som finns. Att stressa över detta är ju inte bra varken för dig eller bebisen, så de borde kunna svara.

    Jag har ett annat problem, kanske någon av er vet någonting...

    Victor är bara 10 dagar och som mest på morgonen dagen han föddes vägde jag 81 kg (mycket vätska pga av havandeskapsförgiftningen). Nu 10 dagar senare väger jag 60 kg, mina ben har gått från trädstammar till baguetter och jag äter och försöker absolut inte på något sätt gå ner i vikt!! Min normala vikt är någonstans runt just 59-60 kg men jag börjar känna mig lite orolig!! Det känns inte normalt att det går så fort och att jag blir smalare än innan graviditet. Jag vet att det kanske låter som värsta lyxproblemet men jag är lite skadad när det gäller det där med viktförlust sedan min cancer....Även om jag rationellt vet att jag har absolut inga symptom och känner mig hur bra som helst finns dessa hjärnspöken alltid där...

    Jag har mailat till vår BVC sköterska, hoppas hon vet vad det kan vara och jag vet att amningen påverkar mycket då Victor äter ju som en häst... Men ändå känner jag en viss oro....Har ni hört om andra som har haft samma "bekymmer?". Att kunna sätta på mig mina vanliga kläder 10 dagar efter förlossningen känns plötsligt inte så kul (

    Förutom detta är allting bra och vi är fortfarande på vår lilla rosa moln med Victor, även om vi märkte igår att det blev lite för mycket för honom (var och hälsade på jobbet) och han blev lite övertrött och vi hade väldigt svårt att lugna honom. Men till slut fick pappa gå en promenad med barnvagnen kl 23....och jag fick pumpa mjölk då min ena bröst håll på explodera och Victor var för frustrerad för att lyckas amma...Som tur är löste sig allting och han sov 4 timmars pass i natt...

    Man lär sig varje dag!!

    Kram på er
    Nej, precis. De kunde gott vara mer informativa. De vill väl inte hetsa upp en kanske, men jag fungerar nog tvärt om. Ge mig all info så sorterar jag, kanske blir lite hetsig först och sedan blir jag lugn

    Jag har också hör de som gått ner alla kilon jättesnabbt och samtliga har ammat. Har läst mig till att som höggravid behöver man 2500 kcal per dygn, men som ammande 3000 kcal! Alltså det tar mer på kroppen att producera mjölk än att vara gravid.

    Nu förstår jag att du inte har tid att räkna kalorier, men det är bara att äta precis ohämmat skulle jag säga. Då landar du nog rätt. Drick ordentligt med. Du kan unna dig något annat än vatten om du vill ha det Goda smoothies kanske?
  • Jenkis
    johjen skrev 2014-09-17 12:27:40 följande:

    Irma - jag har ju inte barn sedan innan och vet således inte hur det är att gå ner i vikt efter förlossningen men en väninna till mig fick barn i slutet av maj och till midsommar hade hon gått ner allt och lite till. Hon hade dock bara gått upp 9 kg totalt och är naturligt smal men amningen tar mycket på henne. Hon har också en matglad pojke som äter massor och han var lite underviktig i början så hon fick amma typ varannan timme. Vet inte om detta hjälper dig och antar att du gör allt för att stoppa i dig mat och dricker massor. Hoppas att du får svar från BVC sköterskan och det viktiga är att du mår bra! Kram

    Danisen -  jag har lagt ner stl 50 och 56 i två uppsättningar, samt lite olika mössor. Vi har ju ärvt en del kläder som jag tvättat och märkt upp så skulle det krisa så får sambon åka hem och hämta mer.

    Tyvärr var del 2 på föräldrautbildningen igår också ganska dålig, precis som förra gången. Vi pratade amning och visst vi fick oss en funderare och pratade igenom detta hemma sen men vår BM är så himla dålig på att hålla en presentation så det blir nästan skrattretande. Det är som att hon helt oförberett kommer på saker längs vägen och har ingen röd tråd eller koll på om hon har tagit upp allt. Svarar undvikande på frågor och tittar ner i golvet, inte för att hon är blyg, utan hon gör det när hon pratar. Jag blir så himla frustrerad och besviken när jag vet hur "lätt" man kan göra det mer sammanhängande, lättförståeligt och informativt. Och dessa stenciler hon delar ut.. Kopierade på sniskan så all text inte är med, bilder som är helt suddiga, ursäkta mig men allt andas verkligen offentlig vård a la 80 tal! Allt ät normalt, inget är konstigt och komplikationer finns inte!! Den stora behållningen var att prata med andra par som var där och fick reda på att vi kan beställa ett gratis vattenprov via kommunen, då vi har egen brunn, när man är gravid eller har barn under 1 år..

    Idag är jag trött och försökte sova i förmiddags men gick inte. Var inte på försäkringskassans sida förut och mitt jobb har inte sjukanmält mig till dem även om jag skickade sjukintyg för 1 vecka sedan. Min chef vill ha telefonmöte med mig imorgon då vi har lite överlämning kvar men är rädd för att jag blir stressad av det. Dock är det bättre att göra det nu så kan jag slappna av mer sen.. Min mamma fortsätter med sitt krävande sätt och fast jag sagt till henne att hon inte behöver ringa 2 ggr varje dag och att vi hör av oss när vi åker in fortsätter hon att ringa "för att kolla läget". Hon frågar om hon ska komma hit och hjälpa till fast jag har sagt att det inte behövs och att vi nu har läget under kontroll.. Har dåligt samvete också då hon betalde 80% av vår barnvagn men det var ju på hennes egna initiativ och inget vi föreslog utan vi hade kunnat betala den själv men givetvis snällt att hon ville detta. Hon berättar för mig att hon springer runt i diverser affärer och letar grejer till bebisen och ber henne inte överanstränga sig så. Kul att hon är engagerad och kanske upplevs jag som otacksam men hon har en förmåga att tränga sig på och översvalla med saker mm för hon minsann är en god mamma/mormor. Hm inte på det bästa humöret idag känner jag.. Solen skiner och det får bli en promenad, kanske det kan pigga upp mig lite?!

    Kram


    Tråkigt med så dålig kurs!

    Det finns kurser på nätet. Vi gick Babygruppens gratiskurs och så köpte vi deras profylaxkurs. Tycker de har varit bra. Kurskompendiet till den köpta kursen har varit super. Det skall jag ta med till förlossningen eftersom det finns bilder på olika sätt att massera t.ex. Vi övar här i stort sett varje dag

    Jo arbetsgivaren måste sjukanmäla till FK från 15:de dagen. Sen är det du som söker ersättning. Det är jättelätt både för arbetsgivaren och dig att göra via nätet.

    Usch för jobbiga chefer och mammor Låt de hållas och försök slå dövörat till och var lite onåbar...
  • Jenkis
    Danisen skrev 2014-09-17 15:10:54 följande:

    Jag går in i v.34 idag (33+0) någon som vet om bebisen kan vända sig från att ha huvudet neråt och till säte nu? I natt vaknade jag av ett enormt tryck och smärta i vänster lunga. Känner tydligt bebisens kroppsdelar men dock inte vilken del som är var haha. Känns ändå som att något är neråt och typ vill gräva sig ut. Men sen sticker huden ut både under revbenen och sidan om naveln ser hel skumt ut. Å den sprattlar på som bara den emellanåt i några sekunder. Sen rör den sig i mer "normal" takt... fattar inget hehe.


    Kan, kan den nog fortfarande, men det är ovanligt att de gör det hos förstföderskor. Vet du om den är fixerad ännu? Är den det så vänder den sig inte har jag hört.
  • Jenkis
    villsågärna38 skrev 2014-09-17 12:56:27 följande:
    Heja!! Stå på dig! Instämmer helt i Irmas resonemang. Håller tummarna! Kram
    johjen skrev 2014-09-17 13:05:27 följande:

    Jenkis - hoppas det går bra idag och att du får svar på dina frågor. Heja dig! Kram



    Tack!

    Det känns bättre nu efter BM-besöket. Vi vet inte mer men har fått prata igenom det hela och blivit lyssnade på. Min sambo var med också, så vi var två mot en (vi tycker vår BM är jättebra, så jag skojar lite)

    Det blir ju lite rörigt i vår situation eftersom vi har "vår" BM och så gör vi undersökningar på specialistmödravården och där är det en annan BM. Om 14 dagar skall vi träffa en läkare via specialistmödravården och mitt i allt är det liksom ingen som knyter ihop säcken och berättar för oss hur hela gänget tänker liksom.... De säger ju olika saker mellan raderna hela bunten.

    Nåväl.

    Precis som jag säkert skrivit förut, är det inte en höjdare att bli igångsatt med ett stort barn. För att föda ett stort barn måste kroppen ha egna bra värkar och vara mogen. Det fick vi faktiskt höra idag att de försöker undvika igångsättning. Skönt! Då är vi "överens" på den punkten.

    Vad gäller bäckenstorlek är det röntgen som gäller. De röntgar ju inte i onödan så att säga, så det blir en åtgärd längre fram om bebis fortsätter växa på sig i rask takt.

    Vad gäller snitt avgörs det från fall till fall. De har lovat lyssna på våra åsikter och min mentala gräns. För egentligen spelar det inte så stor roll om de säger till mig att jag kan föda ett barn närmare fem kilo och jag mentalt känner att jag inte klarar av det/vill göra det. Då blir det bara pannkaka av allt liksom.

    Jag både uppfattar att de vill att vi skall prova vaginalt och gå över till snitt om det inte fungerar, samtidigt som jag uppfattar att vi med vår bakgrund inte skall behöva gå igenom ett akutsnitt när vi redan på förhand vet läget.

    Jag efterlyste olika lösningar för olika scenarier och jag tyckte det gick fram. Typ att såhär gör vi om det ser ut såhär då, om det ser ut på ett annat sätt gör vi såhär o.s.v. Att det finns en plan för varje utgångsläge.

    Summa summarum är att vi väntar på vårt nästa TUL om 14 dagar. Det skall göras av en mycket erfaren läkare och efter det kan vi börja diskutera lösningar.

    Mitt hopp står till att läkaren mäter upp att hen inte är så stor som de tror eller att förlossningen kommer igång av sig själv före den 11/10. Då är det lugnt
  • Jenkis
    Danisen skrev 2014-09-18 11:10:11 följande:

    Jag känner mig så deppig... gillar inte det!! Jag vill knappt gå utanför dörren här hemma. Behöver t.ex köra till bibblan och lämna en bok men jag vill inte köra dit under deras öppettider för jag vill inte träffa någon . Har även ett paket att hämta ut, men jag vill inte det!! Så olikt mig allt detta... obehagligt.


    Vad tråkigt Danisen!

    Jag tror dock det går över om någon dag eller två. Om du inte måste hämta paket eller lämna bok akut, kan du ju vänta till du mår bättre igen.

    Stöttekram!
  • Jenkis
    villsågärna38 skrev 2014-09-17 22:45:45 följande:

    Fy fasen va arg jag är just nu! Har hur mkt sammandragningar som helst på kvällarna sen ett par dar tillbaka (ja eg sen ett par veckor men det accelererar) och igår kväll hade jag även molvärk men sen blev det inget mer. Och va tror ni maken gjort ikväll? Jo han tyckte det var läge att ta sig en rejäl whiskey medan han röjde och städade. Visst jättebra att han städar och fixar men dricka på kvällen just nu? Tur för honom att han somnat för annars hade jag kastat ut honom! Det är så dumt så klockorna stannar! Och naturligtvis har jag nu ännu mer sammandragningar pga att jag är arg och orolig att det ska till att hända nåt just i natt. (Det är ju ofta på natten det sätter igång.) Av nån anledning har maken helt missat att det oftast går mkt snabbare med tvåan och tror att vi kommer att ha all tid i världen bara för att det var så sist. Då gick ju vattnet innan värkarna satte igång men behöver ju inte alls bli så denna gång. Suck! Var bara tvungen att skriva av mig lite för att kunna sova. Kramar till er alla och sov gott!!


    He, he. Dessa män...
  • Jenkis
    villsågärna38 skrev 2014-09-18 06:58:54 följande:
    Ja var nog nervositet säkert och jag blev def hormonexplosiv Haft lite molvärk i natt men inga riktiga värkar. Idag får vi besök några dar också. Barnvakt till dottern på plats om det händer nåt på natten. Känns jätteskönt eftersom det är min största stress denna gång. Hade liksom varit extra typiskt i natt om det hänt nåt då. Får se hur detta artar sig kommande dagarna. Kram vännen!
    Skönt, då kan du slappna av.
  • Jenkis
    johjen skrev 2014-09-18 09:02:01 följande:
    Det bästa är ju att man kan bli vänner igen och på något sätt är de ju underbara annars hade vi inte valt att skaffa barn med dem.

    Inga så kraftiga sammandragningar som jag hade för några veckor sedan men vaknade i natt att jag hade ont i ryggen men kunde somna om efter ett tag. Annars känns det mer som att magen vuxit som tusan här de sista och att bebisen stökar runt med både ilningarna i bäckenet och fötter mot revbenen som följd. Han verkar trivas där inne nu! Ska dock höras med min chef i em och vi får väl se om den stressen kan starta igång något..

    Kram
    Min lille bebbe stökar också runt mer nu på kvällar och nätter. Känner mycket i nedre delen av magen och ljumskarna. Ibland som onda stötar/hugg och ibland som mensvärk. Man tror att det skall accelerera men sen går det över någon gång efter midnatt.... På morgonen är hen lugn som en filbunke igen.

    Ta spjärn mot revbenen är en specialitet. Hen tycker bäst om när jag står eller ligger. Bäst plats då antar jag. Kvällarna sittandes i soffan eller om man sätter sig i bilen brukar alltid ge mycket tryck mot revbenen. Jag avskyr verkligen att köra bil nu. Det är verkligen en pina. Tyvärr behöver jag göra det ibland, men så fort jag kan åka med någon annan eller att någon kan köra vår bil får de göra det.
  • Jenkis
    Irma01 skrev 2014-09-18 09:20:10 följande:

    Skönt att ni fick bra sömn också villsågärna . Det gör ju mycket för humöret!

    Vår natt har varit lugn, han vaknade med 4 timmars mellanrum, vid ett och vid 5, ammade o somnade om som en prins!

    Vi tackar o tar emot och njuter av det så länge det håller

    Johjen, inte låta dig dra med i stressen nu, våga säga ifrån!

    Kram på er


    Vad härligt Irma! Jag suger åt mig av dina inlägg och odlar positiva tankar till tiden efter BB

    Vi är riktigt pirriga här och ser verkligen fram emot att få komma hem och bara njuta av 10 års slit

    Sambon sa idag att han inte längre var nervös inför förlossningen. Jag känner mig också mer trygg/mogen inför den, så det känns som vi har bra förutsättningar. Sen kan såklart mycket hända på vägen, men en bra inställning är ju toppen!
  • Jenkis
    villsågärna38 skrev 2014-09-18 11:49:43 följande:
    Oh va underbart

    Själv har jag precis tittar på dotterns första förskolefoton på nätet och storgråter. Stora tjejen! Av lycka och hormoner Det svallar nu!!

    Ha en skön dag i solen! Kram
    Jag kan storgråta redan nu fast vi inte ens har sett vårt lilla underverk Lycka och hormoner, helt klart.

    Dina inlägg är också väldigt peppande vad gäller både förlossning och första tiden. Tack för dem!
Svar på tråden Vi som äntligen är gravida efter IVF/ÄD 2014/2015