Vi som äntligen är gravida efter IVF/ÄD 2014/2015

Imorse kom en bit av slemproppen ut så jag hoppas det är ett gott tecken men samma sak hände ju efter min första hinnsvepning också.

40+6 idag och 7 dagar över tiden. Varje dag känns som ett år.

Räknar med att det inte kommer igång utan att jag blir igångsatt nästa fredag. Ska på ultraljud imorgon för att se så han klarar sig där inne 1 vecka till.

Varje morgon vaknar jag och är besviken över att inget hände den här natten heller. Känner mig så himla negativ och att jag inte tillför något positivt i vardagen alls

Pratade med min barnmorska och berättade hur det känns och att jag vill bli igångsatt tidigare men det gick inte, det är bäst om det startar naturligt. Kontrade med att det finns ju hundratals ja, kanske tusentals som blir beviljade snitt pga förlossningsrädsla varje år och att det just nu känns väldigt orättvist.

Hon menade att det är en helt annan sak.

Har ett besök hos henne nästa onsdag som jag avbokade och sa att hon får boka igångsättning till nästa fredag om inget händer innan dess. Är verkligen så trött på att inte orka nånting. Kan man drabbas av graviditetsdepression? Känner mig inte ens glad över vädret och 15 grader varmt.

Förlåt för en massa negativt dravel och gnäll

En riktig svacka just nu ... Hoppas på att nåt ska vara fel i morgon så de behöver sätta i gång mig. Vet ju att oddset för det nog är lika med noll.

Slemproppen lossnar mer och mer och har känt av mer förvärkar i samband med det, var samma sak förra hinnsvepningen och det är 2,5 dygn sen den senaste nu

Jag har aldrig behövt kämpa så mycket för mitt välmående och min existens som när jag är gravid. 
Ord från mödravården ger ju ingenting, det är ju handling som krävs. Jag ringde igår och frågade om jag inte kunde få komma på ul igår istället för att jag är orolig. Svaret var att man ska göra ul v 41+0 och inte en dag tidigare men ringer du tidigt imorgon så får du säkert en tidig tid. 
Tappade orken och lusten för allt då. 

Barnmorskan som gjorde ultraljudet idag tyckte att jag skulle åka till Ikea, det skulle kunna sätta i gång det. Inte proffsigt alls tycker jag

Hon var konstig och svarade inte ens på frågan om varför det inte går att sätta igång tidigare. Det var på specialistmödravården på

Karolinska och det var så oerhört rörigt och kaosartat. Små barn som rusade omkring och personal som var stressade till tänderna.

Har fått tid för igångsättning den 17 april och det var skönt att få ett datum och att veta att han föds senast nästa helg.

Är fullt medveten om att det är som du säger. Allt som mödravårdspersonal säger tar jag också till mig t ex att du kommer inte att gå över tiden, du föder inom 1 vecka osv. Tror att dessa uttalanden påverkat mig mer än jag tror.

Snitt är jag livrädd för och min högsta önskan är så klart att han kommer av sig själv utan yttre påverkan.

Har fått berättat för mig att igångsättning kan vara en lång process och även mycket smärtsam precis som du skriver. Med tanke på att jag fick värkar i måndags kväll var tredje minut som varade i ca 70 sek och som kändes ordentligt men som avtog efter 6 h så hoppas jag att han börjar att bli redo för livet utanför livmodern.

Har regelbundna sammandragningar dygnet runt så jag hoppas på att få träffa honom snart

Har blivit gravid utan assistans. Har tidigare gjort två ivf och ett frysförsök som slutade i ma och mf och varit med i den här gruppen så jag stannade kvar här.

Kände mig absolut inte nöjd med besöket på Karolinska. Jag ringde däremot till bb Sophia när jag kom hem och fick bästa bemötandet så där och med dem känner jag mig väldigt trygg.