Vi som äntligen är gravida efter IVF/ÄD 2014/2015

Douglas är inne i nån utvecklingsfas och han är rätt krävande och väldigt klängig och bara mamma som duger. Jag bär på honom dygnet runt sedan nån dag tillbaka och det är rätt jobbigt men huvudsaken är att han är trygg. Han har börjat le mot mig och det är helt fantastiskt.

Vi ska köpa en mobil och babygym på Lekmer i eftermiddag har vi tänkt.

Lider med dig och vet hur jobbig varje minut är. Hur många dagar är du över nu? Jag var trött på att vara gravid redan i v 38 och började räkna ner då. Det är så psykiskt påfrestande.

Kram

Moolie: Jag håller med VSG, tycker att du ska få till en kontroll oMch om de inte vill göra det annars dra en lögn säg att du har minskade rörelser eller annat som de brukar ta på allvar.

Jag gick över 11 dagar och moderkakan fungerade den dagen. Läkaren sa att det händer inte över en natt om det händer.

Kram

Moolie: Klart man skräms o vi som kämpat så för våra små är väl lite extra ängsliga med all rätt. Allt kommer att gå bra oavsett hur och när bebis kommer ut

Jag vet och jag kände likadant efter bf. Var livrädd att nåt skulle hända. Analyserade minsta lilla rörelse.

Är du orolig så ring förlossningen. Det är bättre att ringa en gång för mycket än en gång för lite.

Moolie: Så länge du fortsätter att känna av rörelser från bebis och allt känns normalt är det nog inget att oroa sig för. Men får du minskade rörelser så ska du åka in på kontroll omedelbart och vägra åka därifrån innan du är ordentligt undersökt. Annars är det nog som din man säger, du kan inte bestämma utan bebis kommer när bebis är redo för det

Moolie: är du orolig, åk in. Har hört flera som får höra att det är normalt att rörelserna minskar, men senare information tyder på att det inte alltid stämmer. Har du provat äta eller dricka något riktigt sött? Men som sagt, hellre åka in en gång för mycket!

Lycka till!!

Om rörelserna minskar ska man alltid ringa fl det sa min bm till mig och poängterade det verkligen.

Hoppas att du är på förlossningen nu Moolie!

Jag var hos bm igår, dock inte min ordinarie som vabbade utan jag fick komma till en annan. Kan säga att hade jag haft henne som ordinarie hade jag bytt! Tyckte hon sa lite märkliga saker. Jag tog upp att jag var lite orolig över att gå upp mycket i vikt den här gången också. Förra gången gick jag upp 20 kg vilket kanske inte är så förfärligt mycket i kg räknat men för mig innebär det en viktökning på 40 % vilket jag tycker är mycket och jag är orolig över hur det påverkar kroppen. Knän, leder, rygg osv. Hon tyckte då att jag skulle tänka mer på vad jag äter och sluta med potatis, ris och pasta. "Socker behöver inte kroppen ändå!" Jag känner bara att graviditeten kanske inte är rätt tillfälle att börja med någon diet? När jag dessutom startade den här graviditeten med ett bmi på 18 (vilket är något lägre än jag brukar ligga på annars) så borde vem som helst inse att jag liksom inte sitter och moffar kanelbullar hela dagarna utan äter hyfsat nyttigt för det mesta och rör på mig en del. Jag tycker inte själv att jag äter för mycket även om jag rör mig ca hälften mot i vanliga fall, jag äter när jag är hungrig och slutar när jag är mätt. När kläderna passar dåligt (alltså inte nu då... ) ändrar jag balansen mellan mat och motion precis som jag antar att de flesta gör... Det är inte antalet kg i sig jag oroar mig över utan just påverkan det har på kroppen. Nu varken har jag eller har haft ätstörningar men tänk om jag hade haft det och hon säger sånt? Jag tror att jag behöver lägga på mig en del för att ha reserver till amningen sen men hon verkade inte förstå det utan rekommenderade mer eller mindre bantning även om hon inte sa det rakt ut... Jag var ju mer ute efter hur jag ska göra för att kroppen ska klara den extra belastningen, inte egentligen hur jag ska göra för att undvika att gå upp så mycket i vikt. Jag lät det gå in genom ena örat och ut genom andra... Ska försöka tänka mer på hållning och så istället...

Hoppas att du är på förlossningen nu Moolie!

Jag var hos bm igår, dock inte min ordinarie som vabbade utan jag fick komma till en annan. Kan säga att hade jag haft henne som ordinarie hade jag bytt! Tyckte hon sa lite märkliga saker. Jag tog upp att jag var lite orolig över att gå upp mycket i vikt den här gången också. Förra gången gick jag upp 20 kg vilket kanske inte är så förfärligt mycket i kg räknat men för mig innebär det en viktökning på 40 % vilket jag tycker är mycket och jag är orolig över hur det påverkar kroppen. Knän, leder, rygg osv. Hon tyckte då att jag skulle tänka mer på vad jag äter och sluta med potatis, ris och pasta. "Socker behöver inte kroppen ändå!" Jag känner bara att graviditeten kanske inte är rätt tillfälle att börja med någon diet? När jag dessutom startade den här graviditeten med ett bmi på 18 (vilket är något lägre än jag brukar ligga på annars) så borde vem som helst inse att jag liksom inte sitter och moffar kanelbullar hela dagarna utan äter hyfsat nyttigt för det mesta och rör på mig en del. Jag tycker inte själv att jag äter för mycket även om jag rör mig ca hälften mot i vanliga fall, jag äter när jag är hungrig och slutar när jag är mätt. När kläderna passar dåligt (alltså inte nu då... ) ändrar jag balansen mellan mat och motion precis som jag antar att de flesta gör... Det är inte antalet kg i sig jag oroar mig över utan just påverkan det har på kroppen. Nu varken har jag eller har haft ätstörningar men tänk om jag hade haft det och hon säger sånt? Jag tror att jag behöver lägga på mig en del för att ha reserver till amningen sen men hon verkade inte förstå det utan rekommenderade mer eller mindre bantning även om hon inte sa det rakt ut... Jag var ju mer ute efter hur jag ska göra för att kroppen ska klara den extra belastningen, inte egentligen hur jag ska göra för att undvika att gå upp så mycket i vikt. Jag lät det gå in genom ena örat och ut genom andra... Ska försöka tänka mer på hållning och så istället...

Moolie: Ja, det där är ju så olika. Två personer kan ju se lika "lagom" ut och så skiljer det ändå rätt många kilon beroende på kroppstyp och hur kilona är fördelade. Jag har smala armar och ben och lägger i princip bara på mig på magen när jag går upp i vikt. Det gör att jag ganska snabbt ser osund och plufsig ut medan någon som fördelar det bättre över kroppen bara får fina kurvor. Hursomhelst tycker jag inte graviditeten är rätt tid att fokusera på vikten då det skiljer sig så väldigt mycket åt och inte riktigt går att jämföra med normala förhållanden. Jag tror att en kropp som vill gå upp mycket då gör det även på nyttig mat. Sen är det ju såklart alltid bra att inte äta alltför mycket godis och kakor, gravid eller ej men graviditetskilon är liksom inte vanliga kilon... De är lite svårare att styra över...

Sira: Det brukar väl vara så att väger man mindre innan graviditet går man gärna upp mer för att just ha reserver att ta ifrån sen. Väger man mer behöver man inte gå upp så mycket alls. Konstig BM tycker jag, tur att det inte är din ordinarie.

Moolie: Håller med, skrock att bebis rör på sig mindre när det börjar närma sig. Rör bebis mindre på sig så är det alltid värt att kolla upp. Skönt att din har gympapass så du slipper oroa dig

Moolie: Jag sprang o lade handen på dottern när hon låg o sov tills hon var två tror jag (just för att kolla andningen, inte att jag var nojjig eller så )

Moolie: Dottern sov i vagga rätt tidigt, hon sov bra där var bara mamma som grät på kvällen när bebis inte var i samma säng