lisodan skrev 2014-02-11 23:55:54 följande:
Här vill jag vara med. Hittade denna tråd nu. TD imorgon men plussat sen i fredags. Starkare för varje dag (det är väl ett bra tecken?).
Första IVF, 38 år, försökt bli gravid i 2,5 år. Har förmodligen endometrios. ÄP 27/1 och ET 29/1 på Sahlgrenska.
Först superglad och fortfarande glad, men börjar också tvivla. Jag har så länge identifierat mig med att vara den som inte blir gravid. Den som inte har barn. Ska jag verkligen få vara gravid, bli mamma? Kännt mig oerhört lättad, peppad och glad under IVF. Skönt att ha kommit igång och att ha en del moment att koncentrera sig på. Och sen har det ju hitintills gått bra också :) Kanske är så att jag kommer sakna IVF? Känner en slags sorg (hur fan är det möjligt med tanke på att jag mått dåligt av all medicin?) Gud så knäpp jag är!
Är orolig för allt som drar i livmodern. Ibland känns det som mensvärk, ibland som hugg och ibland som växtvärk. Tycker också magen svullnat upp igen efter plusset (blev rätt svullen av gonal-f). Sista dagarna kollar jag konstant i toan om det kommer blod. Har ringt kliniken men känns som de tycker att jag pjåkar mig. Men ska ringa imorgon igen och berätta att det stämmer att jag är gravid.
Andra symptom:
Ömma bröst
Lågt blodsocker och lite yr ibland, men blir bra igen när jag äter.
Ingen bitch, men kanske lite lättrörd ;)
Lätt andfådd vid fysisk aktivitet
Jag är också 38 år, försökt bli gravid 1,5 år och första IVF. Utredning visade inga fel utan bra värden för mig och min sambo som blir 40 i år. Dock har jag haft det ganska stressigt och stor press på mig i arbetslivet om det nu kan påverka. Känner igen mig i dina tankar kring att vara den som inte blir gravid. De flesta av mina vänner fick barn runt 35-37 och ingen fförutom en har haft problem att bli gravida. Min 39 åriga väninna blev gravid i sommars efter ett oskyddat samlag då jag själv försökt aktivt i 1 år med ägglossningstest och varannandag sex.. Men men nu är jag i alla fall gravid även om jag har svårt att tro det och måste börja glädja mig mer istället för att vara nojig och rädd för missfall hela tiden..
Kul med en till 38 åring i tråden!