IVF under 2014

Hej!

Får jag också hoppa in här? Min historia väldigt kortfattat: Vi är oförklarligt barnlösa, har försökt ca 1,5 år och gjort ett IVF som misslyckades i juni i år. Är nu alldeles snart 33 år och går på Sahlgrenska i Göteborg.

Väntar på försök 2 med preliminär start vecka 39.

Jag känner lite att man kan bli galen för mindre. Det finns så mycket man kan/ska göra, äta det, inte dricka det, motionera lagom, inte väga för mycket eller för lite. Sen vet man ändå inte om det gör nytta fast man får ändå dåligt samvete när det inte funkar för det kanske finns något som man inte tänkt på.

Hur som helst, hoppas på stöd och pepp och kan självklart ge detsamma i denna bergochdalbana som ivf innebär.

Hej!

Nej när den första ivf: en gick åt skogen skulle avdelningen precis semesterstänga vecka 27. Återkom när du fått mens i september. Jag har blivit ganska förbannad på den grejen faktiskt, här sitter jag med ett negativt besked, helt förkrossad. Men återkom du om två månader...Har tagit kontakt med psykologen som är knuten till ivf-enheten men hon hade också semester, haha!

Vår utredning har inte visat något alls, allt ser bra ut, frid och fröjd, allt det där. Frustrerande? En aning!

Nu har jag inte hunnit läsa igenom de 138 föregående sidorna så du får gärna berätta lite om din historia. Eller det kanske står på din sida? Är vääääldigt oinsatt i familjeliv.

Tack för välkomnandet!

Usch låter väldigt jobbigt men hoppas det går vägen denna gången då. Ja att slippa alla mediciner måste vara jätteskönt.

Jag går på Sahlgrenska för landstingsfinansierade försök. Du då?

Jo man blir ju helt nedtryckt i skorna när det inte funkar, man får upp hoppet något enormt och sen kommer en käftsmäll som heter duga. Och du bar ju ändå på barnet i 2,5 månader. Önskar ingen annan detta men samtidigt blir man inrriterad när det går så lätt för en del?

Ja shit, skulle nog varit lite bitter om min man hade gjort det. Ursäkta min nyfikenhet, men har han barn sen innan? Ganska drastiskt beslut annars.

Men vad bra att det funkar mellan er. Acceptera barnlöshet vet jag inte om jag kommer göra ännu men det blir ju ett annat läge om de två resterande färskförsöken inte går vägen. Jag fick två kattungar av min make när ivf nr 1 inte funkade och det har faktiskt varit skönt att ha något annat att tänka på och rå om ett tag. Oavsett vad så är det en jävligt stressande situation vilket är typiskt för det känns ju inte bra det heller med tanke på att man ska skapa ett barn.

Har du funderat på kost, tillskott och träning, akupunktur osv?

Hej! Har gått och väntat på att sommaren skall ta slut (typ, ville ju att kliniken skulle öppna igen) och nu har jag och min sambo har precis fått vår kallelse inför IVF-behandlingen. Vi gick igenom en utredning mellan november och januari, det framgick att min sambo har få och slöa spermier, samt att jag hade en polyp/cysta i livmodern, som jag nu har opererat bort. 

På måndag skall vi till kliniken (Sahlgrenska) och vi längtar!

Ja det känns skönt, veta VAD det är som sätter käppar i hjulen så att säga. 

Mm, precis, vi skall dit och lägga upp en plan, vilken procedur och så. Det vi vet är att vi skall göra ICSI, pga min sambos spermier tyckte läkaren. 

Spännande! 

Ganska stabila, vi är väldigt förväntansfulla och ser fram emot detta, liksom, "nu är det vår tur!", har många i min närhet som är gravida eller just fått barn så man är ju lite avis... :P 

Jag har gått upp en del efter alla hormoner, flytt till hus och allmän jävla trötthet på allt. Ska försöka komma igång nästa vecka med träning och kost men känner att jag blir galen av alla råd hit och dit. Sen i slutändan vet man inte om det gör någon nytta liksom.