IVF under 2014

Åh Moolie, grattis!!! Jag får rysningar! Då är det alltså officiellt? Du är gravid! Vilken alla hjärtans dag det blev för er :D 

Nu är det inte roligt alls? Har idag köpt CB digital som jag ska göra imorgon. Tror inte alls att det kommer vara positivt, det har det aldrig någonsin varit för oss, och varför skulle det vara det nu? Ni andra känner säkert igen er, den där ångesten över att behöva få det svart på vitt att det inte blivit något den här gången heller. 

Min man försökte trösta mig förut när jag var på mitt allra sämsta humör med att om jag inte vill testa så behöver jag inte det, men? det är ju inget val. Jag menar, ju fler dagar man skjuter upp det ju mer hinner förväntningarna och hoppet byggas upp och ju längre ner sjunker man när det går åt helvete. 

Ska jobba första dagen på fyra veckor på måndag, och det ser jag inte alls fram emot. Dels är jag redan så efter på grund av den långa sjukskrivningen, dels vet jag av erfarenhet hur nere jag blir efter ett negativt test. Finns det något som suger så mycket energi och livskraft som sorgen över barnlöshet? Det är ingenting jag vill prata om heller med mina kollegor, så hur ska de kunna förstå att jag vill vara ifred och mår dåligt? Finns det ens någon som inte är i den situation vi alla är i som kan föreställa sig sorgen och frustrationen vi känner? Jag tror inte det. 

Förlåt för mitt bittra inlägg, det är ju trots allt alla hjärtans dag. Men idag uppskattar jag er verkligen extra mycket, att vi är fler i samma situation och att det faktiskt finns andra människor som förstår vad det är jag går igenom. Stor kram till er allihop, hoppas er dag blir alldeles fantastisk <3

Nickidocka: Du behöver absolut inte svara om du inte vill? Vilket landsting är detta?! Två - TVÅ!!! - försök?!?! I Göteborg får man tre. Det är ju jättestor skillnad! 

Åh, hjärtat, känner så väl igen alla de där spökena, men det är också vad det är - hjärnspöken. Det känns som att du verkligen tar på dig skulden för er situation, och varför skulle det vara så? (Ursäkta att följande låter extremt feministiskt ;) ) Jag tippar på att större delen forskare inom medicin är män (jag har läst otroligt mycket forskning i min utbildning). Större delen av studierna kring fertilitet är gjorda på kvinnor, alltså med utgångspunkt att det är kvinnan som har svårigheten. Forskningen har alltså tagit ett "beslut" att om det inte uppenbart är fel på sperman är det alltid kvinnans "fel". Som biolog ser jag många fler faktorer. Det kan bero på att själva sädesvätskan inte är tillräckligt bra (det finns det inget mått för), eller helt enkelt att spermiernas yttre hölje inte är kompatibelt med ägget, med mera med mera. Som resultat får ca 30% (om jag inte missminner mig) inget svar på varför det inte fungerar. Kort och gott - det är stor sannolikhet att det inte alls beror på dig. 

Visst känns det lite förolämpande att få höra det, "fortsätt försöka på egen hand"? som att man inte gjort det. Många gånger. Låt det inte sabba din självkänsla att du blir arg och irriterad, det är så himla förståeligt i din/er situation. Det är ok. Var arg, var ledsen, var bitter, håll inte allt på insidan. Känner du att folk ifrågasätter, svara bara att det är något fruktansvärt jobbigt som händer i ditt privatliv och svara inte mer än så. Det är all förklaring andra behöver för att förstå och stötta. 

Folk är korkade, det är så det måste vara. Men du vet bättre. Du vet vilken gåva det är att bli förälder, och du kommer alltid att uppskatta det mer än de där som "bara lyckas på en gång", det vet du väl? Ert barn kommer vara så efterlängtat, så älskat när det kommer. Du kommer att vara så mycket mer förberedd på allt som föräldraskap medför än de flesta andra. 

Det kanske inte är något att rekommendera, men? Jag blev vansinnig av liknande frågor som du beskriver. Jag tänkte "Äh, vad fan, jag ger upp tystnaden, jag står inte ut" och var beredd att komma ut med sanningen. Jag svarade "Vet du vad, det är inte alla människor som kan få barn". Det blev helt knäpptyst, och tjejen som varit klumpig höll på att dö av skam. Samtalet bytte genast riktning, och ärligt talat var det ingen som kopplade att det faktiskt var så det låg till. 

Sorry att det blev långt, känner bara verkligen med dig. Önskar att det fanns något jag kunde göra för att lätta din börda något. 

Välkommen Zeke09!!
Självklart är det Ok, alla är välkomna :) 
Det känns så märkligt att inte alla landsting erbjuder lika många IVF! Förstår din stress, jag hade varit ett vrak, men försök unna dig själv att inte känna det som "sista försöket". Det är stor chans att det här är er gång, och det finns också risk att om det inte runkar så hade en till gång inte heller gjort susen. De ska ju ändå garantera att de som kan lyckas faktiskt lyckas. 
Spännande med äggen, hoppas du har många fina mogna :D Berätta gärna hur det gått! 

Hejsan! Hoppar gärna in i denna tråden. Kan vara skönt att ventilera sig lite, de är ju faktiskt ganska jobbigt. Kan vara skönt att ventilera sig med andra som är i samma sits. De är en riktigt upp & ner. Har vart inskriven sen 2007 & testat Pergotime under 2år, sista chansen är IVF. Ibland vill man bara lägga ner, har tagit lite pauser för att kunna samla lite krafter. De känns jobbigt att de är så många som inte klarar att skaffa barn på "egenhand" (där man själv är inräknad) vilket är ganska självklart för dom allra flesta. Man känner sig som ensammast i världen, vilket inte är fallet. Men när alla runt omkring får barn på löpande band, känns de riktigt för jävligt. Man har mycket press på sig själv, och upplever att de är sitt eget fel & att man inte kan göra något annat än att bara kämpa.

Jag har hittills kunnat hålla mig, men det har varit nära några gånger. Att folk inte kan lära sig hålla truten istället. Min absoluta värsting hittills när jag var trött en dag och ventilerade mig: "ni utan barn är så j***la lata. Prova skaffa några ungar". Sagt av en trebarnsmamma.

Man får klaga på dem ;) 

Men visst är det sjukt provocerande att behöva höra det. Att de är så blinda att de inte märker hur dessa ord kan göra skada?! Jag menar, det är ändå 20% av alla par som har infertilitetsproblem, chansen är att man faktiskt känner flera som inte kan få barn.