Gravidtråd för oss som är över 35

Nja det går inte bra. På dagen hade jag jättelite bruna flytningar och hade förhoppningar men nu på kvällen har jag fått nya röda blödningar. Inte så att jag behöver byta binda men tillräckligt för att vara livrädd. Inga klumpar än.

Man hoppas ju in i det sista .

Fan vad allt känns hopplöst. Vi såg ju hjärtat slå!!! Hur kan det vända så fort!?

Och sambon har inte tid med mig. Så fort han kom hem började jobbtelefonen ringa. Sen skulle han och barnen äta och nu är han o skjutsar dottern. Känner mig så ensam även om han är snäll o tar hand om barnen ... Har ont i magen med men tror mest det är tarmarna. Har varit hopplöst idag med dem. Har IBS och har varit förstoppad av o till i flera veckor. Tog lactulos men det har bara gjort magen mer upprörd...

Har sjukskrivit mig. Förra gången fick jag missfallet på jobbet och det tänker jag inte göra igen.

Förlåt ett gnäll inlägg... Men det är hemskt jobbigt nu.

Så var resan över för denna gång. Hoppet förvandlades till förtvivlan. Lilla hinnsäcken kom ut med ett litet embryo på dryga centimetern. Kan inte förstå att man kan se ett så litet hjärta ticka?

Det gör mest ont i mitt hjärta när jag återigen får ge upp drömmen om en bebis 2014 .

Sambon tycker precis som jag att det är obegripligt hur vi kastades från att se lilla hjärtat till detta misär. Så snabbt kan det ta slut. ..

Med dessa ord lämnar jag gruppen. Vill tacka så mkt för ert stöd.

Var rädda om era magar och jag önskar er alla friska härliga bebisar. Massor av kramar!

Ska på moderkaksprov i Lund imorgon och är grymt nervös! Det har varit en omtumlande dag för vi fick reda på vilken diagnos min son har efter att han ha utretts genetiskt, och detta kan man också screena för imorgon. Det är ett ovanligt syndrom med ganska kraftiga problem även om min pojke verkar ha fått en lindrig variant. Det har varit mycket tårar och tankar idag.

Är idag i vecka 12+5 nu och vi såg att allt var okej i fredags. Nu får jag bara hålla tummarna på att det inte orsakar missfall och att provet blir bra....

Nej jag har inte skrivit här så mycket! Delvis därför att jag har svårt att tro att denna graviditet går bra efter att jag haft två missfall i vecka 11 det senaste året. Men nu är jag i vecka 12+6, har nyligen sett barnet på ultraljud och börjat hoppas mer och mer!

Gjorde moderkaksprov i Lund idag för att kolla för kromosomavvikelser generellt (det utökade provet eller karyotyp) plus för att screena för det syndrom min son har - och vi fick diagnosen igår!

Det gjorde rätt ont vilket förvånade mig eftersom fostervattenprovet knappt kändes alls. Men jag kan inte säga att det gjorde mer ont än när ett vanligt blodprov gör extra ont ändå. Så det var överkomligt. Men det sved även någon timme efteråt och jag tycker att jag har lite molvärk med. Så nu är jag grymt rädd för missfall en vecka framåt! Och sen kommer oron för vad resultatet ska visa...

SEN är jag kanske lugn till förlossningen som jag är rädd för. Och SEN är jag orolig över om barnet har något syndrom som inte har screenats för (vilket var fallet med min son trots ett fullständigt fostervattenprov).

Men jag pustar nog ut ordentligt om jag får positivt besked på mkp!!! 

Var är sambon?

Kan han ej ta ledigt npn timma?