Inlägg från: Sessan78 |Visa alla inlägg
  • Sessan78

    Gravidtråd för oss som är över 35

    Jag vet varför jag gör detta och att det är värt all smärta, alla tårar och all isolering när jag får träffa min lilla bebis. Jag är nu i v 28 och kämpar mot smärta och värk varje dag. Jag fixar det inte längre. Känner mig bara mer  och mer nedstämd, som en fånge i min egen kropp. All tid som jag inte är på jobbet spenderas hemma. Kan och orkar inte längre med sociala sammanhang och aktiviteter. Behöver hela tiden ha möjlihet att kunna lägga mig ner i viloläge. 
    Min foglossning gör att varenda rörelse fylls med en skärande smärta. Enda gången det känns ok är när jag ligger ner med en massa kuddar som stöd och ligger helt blixtstilla. Jag måste försöka få en sjukskrivning men det är ju en månads väntan på att få en läkartid här så nu är det bara två veckor på heltid kvar innan jag får komma till en läkare. Eftersom jag haft problem med sammandragningar har jag varit halvt sjukskriven denna vecka men t o m det är för mycket. Går med kryckor och har nästan helt förlorat kontrollen på mina ben, dom låser sig och jag kan knappt ställa en fot framför den andra.
    Min ansträngda gång har inte direkt någon positiv påverkan på mina sammandragningar heller... SUCK!

    Att vara gravid är ingen dans på rosor. Min förra graviditet var nästan likadan, men då hade jag ju bara mig själv att ta hand om. Nu har jag en pigg och underbar blivande treåring som behöver sin mamma. När jag får mina två barn har jag fått allt jag önskat och två fler än vad jag vågat hoppas på när jag började min resa att få bli mamma. Förutsatt att allt fortsätter att gå bra så kommer detta definitivt att bli min sista graviditet. Fixar inte att utsätta mig igen för de nio månader av smärta som mina graviditeter innebär....

    Ledsen för mitt gnäll, behövde bara skriva av mig...

  • Sessan78

    Jag har provat det mesta mot foglossning (bälte, TENS, glidlakan, kryckor, citodon) men inget hjälper. Har ätit maxdos av citodon den senaste tiden men det hjälper inte längre. Ska påbörja en akupunktur-behandling på måndag. Det är det enda jag inte testat. Har inte så stora förhoppningar men jag är beredd att testa allt! Försöker bara ta en dag i taget, istället för att bli knäckt över att det är tre månader kvar....och nu är det snart helg!

  • Sessan78
    PoL skrev 2014-05-09 11:32:03 följande:
    Jag förstår, håller tummarna att akupunktur hjälper! Tror man får räkna med 5-10 ggr innan det ger utdelning. För mig var det behandling av en naprapat som var vändpunkten! Det kan jag verkligen rek med!
    Nu blev jag nyfiken! Vad var det för behandling du fick då?
  • Sessan78
    Lagombutwhy skrev 2014-05-19 09:50:07 följande:

    Precis klar med KUB-ul, fick 1:20000. Vi är helt chockade! Hade ställt in oss på dåligt resultat med mkp som nästa steg..fick ju 1:7000 för 7 år sedan o har nyss fyllt 40. Otroligt! En krabat på ca 7,5 cm viftade på armarna åt oss :) Stor lättnad infinner sig <3 phpKUWdUA06182.jpg


    Grattis till det fina resultatet på KUB:en! Fin bild också!
  • Sessan78
    PoL skrev 2014-05-19 21:03:25 följande:
    Grattis lagombutwhy!

    Eget: Idag hämtade jag ut kryckor för att inte förvärra foglossningen, får nog öva ett par dar innan det känns naturligt att gå med dom. Nu syns bebismagen så tydligt att folk vågar säga grattis - jag blir så glad varje gång smile1.gifsmile1.gif

    Jag använder också kryckor. Har haft dom ett tag men är lite dålig på att använda dom. Det är ju mest på jobbet jag behöver dom men här har jag ju nästan alltid något händerna så det blir lite svårt. får väl börja gå omkring med ryggsäck för alla papper + laptopen som jag behöver...
    Det är i alla fall ganska skönt med kryckorna för dom ger ju verkligen an avlastning för fogarna...
  • Sessan78

    Jag är idag i vecka 29+3 och känner mig bara så där totalt lycklig över min lilla bebis i magen. Igår träffade jag min fantastiska läkare igen och gjorde ett ultraljud för att se hur liten mår och växer. Ligger lite under medel i vikt precis som storasyster. Allt var helt perfekt och fick även en tydlig bild när liten öppnar och stänger sin lilla hand...såg precis ut som en vinkning! Hjärta Bara total lycka att få se sin lilla i magen. Det var verkligen behövligt för min del då jag känt mig så nedstämd på sista tiden...upplever fortfarande  att graviditeten är tung men jag börjar se ljuset i tunneln nu...bara 1/4 av graviditeten kvar! Glad 
    Jag passade på att fråga lite mer om GBS och hur det egentligen påverkar graviditeten och min bebis. Tycker inte att jag fått ett vettigt svar från min barnmorska, men nu känner jag mig mycket mer förberedd på vad jag ska vara uppmärksam på och att hellre åka in på en kontroll för mycket än en för lite...
    Eftersom min läkare kunde se på ultraljudet att liten sitter i säte (vilket jag redan visste) precis som storasyster (som låg i säte praktiskt taget hela graviditeten) började vi diskutera att jag att jag på graviditerer aldrig känt en enda spark uppåt. Alla sparkar under båda mina graviditeter är neråt och lite buffar i navelhöjd av små boxande händer. Efter lite utfrågning av min läkare började han misstänka att mitt bäcken är formad så att mina barn bara vill sitta i säte. Det finns fortfarande tid för liten att vända sig "rätt" men varken jag eller läkaren tror att det kommer  att hända. Vänder den sig inte så kommer jag nog att slippa vändningsförsök då läkaren anser att det skulle vara helt verkningslöst för min del, så i så fall blir det snitt. Jag gjorde två vändningsförsök förra gången och det gjorde så fruktanvärt ont att jag gärna hoppar över det den här gången. Det ska tydligen inte göra ont, vilken är ytterligare en anledning till att min läkare inte tror att det skulle fungera den här gången heller.  Nu är det bara att vänta och se om lite mot alla odds kommer att vända på sig...  Glad

  • Sessan78
    DragonWoman skrev 2014-05-20 23:53:05 följande:

    Han är inte pappa till de 2 första.

    Han prioriterar bilar, bilträffar, öl, trädgård o allt annat han tycker e kul före barn o familj. Han hjälper aldrig till med sin dotter. Han kommer hit efter jobbet och då ska maten vara klar, det ska vara städat och jag ska klä mig som han gillar. Sen stannar han nån timme innan han ska till garaget eller hem till sig. Är så jävla trött på att han alltid gör det han vill och om jag vill göra nått så gnäller han o tycker vi ska umgås som familj. Fast det innebär att hålla på i hans trädgård. Eller göra nått han vill som en långpromenad i skogen med en bökig vagn. Extra skönt med foglossning att hoppa omkring bland stubbar!

    Jag ska mao ta hand om ungar, hem, honom, tvätt, städ osv och ställer man minsta krav på honom då är jag hemsk osv....

    Min stora tills nu hemliga sorg är att han inte ser fram emot den nya bebisen. Han känner inget inför den alls tydligen Gråter känns ju sådär lagom kul att bebis bara är önskad av mig nu....


    Marco 001027 Marcus 061112 Malva 130426 Bebis bf 0929
    Känner att jag blir riktigt förbannad...på honom alltså! Du är ju hans partner och inte hans uppassare. Hur fan kan han se sig i spegeln när han beter sig så där mot dig?!? Det är inte OK!

    Får man fråga varför ni valt att inte bo tillsammans? Förstår bara inte hur man som blivande två-barns far inte är mer intresserad av sina barn och sin partner... Måste kännas jättejobbigt att han inte delar din längtan efter bebisen. Hoppas verkligen att det vara är tomma ord och något som han egentligen inte menar. Vad händer när du försöker prata med honom?

    Jag hade också en gubbe som inte var intresserad av familjen utan bara av fest och hans egentid...så jag förstår en del av det du känner. För vår del har det blivit bra och han är en riktig familjefar nu! Tar hand om både mig och dottern. Fest och alkohol hålls på en minimum-nivå, och vi har hittat tillbaka till varandra. Vi kan skratta tillsammans, ofta och mycket, och ha roligt hela familjen igen. Nu minns jag inte ens när vi bråkade sist...

    Vad jag vill säga är bara att det kan bli bättre men din gubbe måste vakna upp först. Vad händer när du ställer krav på honom?
  • Sessan78
    emjh skrev 2014-05-21 12:17:31 följande:

    Ledsamt att många har det jobbigt med värk och/eller relationer. Det är sannerligen ingen dans på rosor att vara gravid. Jag har kommit in i en bättre period, njuter mer och har inga större problem med kroppen. 
    Tänker på er andra och hoppas allt som kan ordna sig gör det på bästa sätt! 

    Själv har jag (för länge sedan) börjat räkna ned dagarna på jobbet. Inte för att jag inte trivs men för att jag längtar så oerhört till den kommande tiden. 

    Jag har nu 26 arbetsdagar kvar innan semestern som är hela fem veckor i sträck. Det ska bli så underbart. 
    Andra veckan i augusti börjar jag jobba igen, men jag vet inte alls hur mycket eller hur länge. Kanske kör jag halvtid. Planen är att jobba till mitten av september men det är ju omöjligt att veta hur man mår då så det kanske blir kortare. När min dotter kom tog jag semester en månad innan födseln (hon är född 3/7 så det blev helt perfekt). 

    Jag har bara en femdagarsvecka kvar innan semestern, annars är det 3-4 dagars arbetsveckor tack vare alla röda dagar, konferens på rivieran (räknar inte det som arbetsdagar) och annat trevligt. Och sommarvärmen är tillbaka. Ja som ni märker, jag mår rätt fint nu! :)


    Vad härligt det låter! Blir glad av att läsa ditt inlägg! Vilken vecka är du i nu?
  • Sessan78

    Har varit hos läkaren idag och fått 50% sjukskrivning för min foglossning. Känner mig både glad och lättad Vill ju så gärna jobba men kroppen fixar inte heltid längre. Tror jag ska fira med ett glas alkoholfritt rosé i solen när jag kommer hem!

  • Sessan78

    Jag är i vecka 30+2 och mår, under omständigheterna, fantastiskt! Att jobba halvtid passar mig jättebra då jag får mer tid att vila och hinner "ladda upp" mig tills resten av familjen kommer hem. Min sambo och älskling drar det tunga lasset hemma och är väldigt mån om att jag inte ska överanstränga mig. I det stora hela är det ju bara en begränsad tid det gäller så det funkar bra. Samvetet gnager i mig när jag ser hur han jobbar på men oftast möts jag av ett leende som säger att jag ska sluta tänka på allt jag inte kan bidra med hemma, och tänka på mig och bebisen istället. Får mycket kärlek och omtanke...och komplimanger av sambon! Han brukar inte vara så bra på det men nu när jag känner mig som en val så säger han jättefina saker till mig! Betyder så mycket!

    Jag önskar att tiden gick att snabbspola så att jag fick vara "ogravid" och hålla bebisen i famnen i stället, men just nu känns allt väldigt bra trots alla mina krämpor. Min familj är ju bara helt fantastisk! Lever i en lyckobubbla just nu!

Svar på tråden Gravidtråd för oss som är över 35