Hur kan en ung mamma vara sämre än en gammal?

Jo det är ju precis som dr mupp säger. All forskning och statistik visa tydligt att barn till unga föräldrar oftare har dålig psykisk och fysisk hälsa. Dessutom så är det oftare dessa personer fastnar i dålig ekonomi och oftare att dom separerar och blir ensamstående osv.

MEN självklart finns det dom som det går jättebra för!! Det finns personer som det går bra för och som lyckas ge sina barn allt och samtidigt ha en god relation och självförverkligande i livet! (Även om statistiken tyder på att dom är sällsynta. )

Man kan inte säga "det gick bra för mig" när man fortfarande är i situationen. Självklart känns det som det gått bra när man fortfarande är ung (som Patricia) Men hur bra det egentligen gått ser vi inte förrän om flera år när barnen är större och vi ser vilken trygghet hon och hennes barn har (utbildning, jobb, buffert m.m.)

Dock så klarade inte TS gymnasiet. Utan gymnasieutbildning så får man knappt ett städjobb idag. Dessutom så börjar man undra VARFÖR TS inte kunde klara gymnasiet (lågbegåvning, psykiskt problem osv?)  Att fostra ett barn till att bli en framgångsrik och intelligent individ är mycket svårare än att klara gymnasiet.

Så du menar att alla unga föräldrar misshandlar sina barn? Haha herregud! Men otroligt hemskt det som hände din syster!

Ingen vet allt, det är något som man får ta reda på ett eller annat sätt. Jag menar, man är nog ganska nervös osv vilken ålder man än är i när man får sitt första barn. Man lär sig utav sina misstag, enkelt.

Nej unga föräldrar behöver inte vara sämre, älska sina barn mindre eller inte önska dem det bästa. Men vid en ålder, ex. 19 så är sannolikheten större att man inte är mogen för det ansvar ett barn innebär. Men lyckligtvis är människan en flexibel varelse och växer och mognar med de uppgifter hen ställs inför, så de flesta 19åringar fixar förldraskapet. Dock är RISKEN större att man inte gör det än vid 30.

Håller med dig. Dessutom är ingen annans situation någon annans lik! Vi är alla så olika och jag tror att vi har olika mening med livet, därav våra drömmar och även de val vi gör. 

OK, så du hoppar av gymnasiet för att du "inte klarar av det". Förklara för mig på vilket sätt det visar på mognad och ansvarstagande? Och du undrar.....?

Du har en 6 månaders dotter. För barn i den åldern handlar det ju mest bara om omvårdnad. Mata, byta, bada, trösta, söva, sköta om. Så småningom kommer man ju till uppfostran, och efter det kommer den fasen då barnet tar efter föräldrarna, anammar deras inställning till saker och ting. Man hamnar också i den typ av uppfostran där man använder sig av sina erfarenheter, och där har äldre föräldrar hunnit skaffa sig mycket mer erfarenhet, innan de är där.

Ett tydligt exempel är ju konsekvenstänkandet, som inte är färdigutvecklat förrän man är runt 22 om jag minns rätt. Och som jag upplever att man lär sig mer och mer om, allt eftersom...

Märk väl, det är absolut inte så att man per automatik är sämre förälder. Det som i vissa situationer kanske är en nackdel för unga föräldrar, kan ju i en annan situation vara en fördel.

Min egen erfarenhet, är att alla unga mammor i min närhet (de som fått barn innan de fyllt 20) har det svårare. Konsekvent lägre utbildningar, tillhörande sämre ekonomi, samtliga förhållanden till (första) barnens pappor har kraschat inom tio år... Och samtliga har också senare uttalat sig om att de skulle gjort annorlunda om de fått göra om, att de var väl naiva när de fick barn, att de önskar att de hunnit leva litet mer på egen hand först. I många fall har det alltså dröjt tills äldsta barnet är i tonåren innan de uttryckt sin ånger. Flera försöker leva ut sin missade tid som "nyvuxen" senare i livet...

Givetvis är det ju inget som säger att det måste bli så, men av de sju-åtta mammor som finns i min direkt omgivning så har detta scenariot drabbat samtliga... Och jag har hört liknande scenarion från andra kompisar.

Jag är en person som alltid har varit mer mogen för min ålder. När jag var 19 så köpte jag hus, hade god ekonomi, jobb och körkort. Jag var verkligen mogen..trodde jag...

8 år senare när jag läste denna rubrik tänker jag tillbaka på tiden jag var 19 år. Jag var inte alls så mogen som jag trodde. Nu har jag betydligt mycket mer erfarenhet i livet av olika orsaker som hänt mig dom senaste 8 åren. 

Men personer som är yngre behöver inte alls ha mindre erfarenheter i livet än dom som är äldre. Men i regel så är det väl så och naturligtvis finns det alltid undantag. 

Bara för att man har en fast relation till sitt barns pappa, bra ekonomi och en bostad betyder inte att man är mogen, utan bygger som sagt på de erfarenheter vi varit med om i livet som vi kan förmedla till våra barn. 

Jag har inte lika värderingar i livet nu som för 8 år sen.