Hur kan en ung mamma vara sämre än en gammal?

Du har en 6 månaders dotter. För barn i den åldern handlar det ju mest bara om omvårdnad. Mata, byta, bada, trösta, söva, sköta om. Så småningom kommer man ju till uppfostran, och efter det kommer den fasen då barnet tar efter föräldrarna, anammar deras inställning till saker och ting. Man hamnar också i den typ av uppfostran där man använder sig av sina erfarenheter, och där har äldre föräldrar hunnit skaffa sig mycket mer erfarenhet, innan de är där.

Ett tydligt exempel är ju konsekvenstänkandet, som inte är färdigutvecklat förrän man är runt 22 om jag minns rätt. Och som jag upplever att man lär sig mer och mer om, allt eftersom...

Märk väl, det är absolut inte så att man per automatik är sämre förälder. Det som i vissa situationer kanske är en nackdel för unga föräldrar, kan ju i en annan situation vara en fördel.

Min egen erfarenhet, är att alla unga mammor i min närhet (de som fått barn innan de fyllt 20) har det svårare. Konsekvent lägre utbildningar, tillhörande sämre ekonomi, samtliga förhållanden till (första) barnens pappor har kraschat inom tio år... Och samtliga har också senare uttalat sig om att de skulle gjort annorlunda om de fått göra om, att de var väl naiva när de fick barn, att de önskar att de hunnit leva litet mer på egen hand först. I många fall har det alltså dröjt tills äldsta barnet är i tonåren innan de uttryckt sin ånger. Flera försöker leva ut sin missade tid som "nyvuxen" senare i livet...

Givetvis är det ju inget som säger att det måste bli så, men av de sju-åtta mammor som finns i min direkt omgivning så har detta scenariot drabbat samtliga... Och jag har hört liknande scenarion från andra kompisar.