Varför hatar folk SD?

Nämen? Det där hade en Sd:are kunnat skriva! Säkert att du inte fått solsting! För så där vettig var du inte för bara något år sedan.

Nu blev jag nyfiken. Vad har du emot Dalai Lama?

Fast just i det här fallet är det sant. 

Fast det där gäller ju ALLA högt uppsatta politiker. Kommer du ihåg Mona Sahlins fantasipris-modeväska, och hennes resa till Mauritius? Samt att hon tar alla tillfällen att smörja kråset på Nobelfester och andra festligheter hos Kungen - fastän hennes parti vill avskaffa "tronen, altaret och penningpungen"..?

Eller Göran Persson som tog fantasipriser för att leda konferenser och hålla föredrag under den eran, då det var modernt... och blev storgodsägare - rena Patronen! - efter sin avgång som statsminister..? Vad tror du att de ursprungliga S-väljarna - statare och fabriksarbetare - hade sagt om det..?

Sedan kan vi ju ägna en tanke åt förra kommunistledaren, som gjorde pengar på att sälja bostadsrätter, samt hade sitt barn i en fin, dyr friskola... 

Eller Gudrun Schyman som använde svart tjänstefolk, för att slippa betala skatt till vårt gemensamma välfärdssamhälle - som kommunisterna vurmar så mycket för officiellt...

Ska jag fortsätta..? 

Ja, det var ett väldigt dumt argument från Dorian att peka ut just Åkesson. Det är ett generellt problem att högt uppsatta politiker står för långt ifrån sina väljare - att de har det så bra att de inte kan förstå hur vanligt folk har det... Den största naiviteten tycker jag att man finner hos de borgerliga partierna och i synnerhet M. Där finns många som är födda med silversked i munnen - som haft en trygg uppväxt och vägen utstakad. Som aldrig behövt vara oroliga för att pengarna inte ska räcka månaden ut...

Sd har i alla fall den stora fördelen, att många politiker har haft vanliga arbeten (och har fortfarande, när det gäller de flesta i kommun och landsting). Jag känner byggnadsarbetare, målare, industriarbetare, slaktare, sadelmakare, frisörer, kockar, undersköterskor, personliga assistenter och kallskänkor...

Fast nu är Sd:s hållning att de kristna traditionerna är en del av vår historia, vårt kulturarv, som ska bevaras. Och det GÅR inte om barnen inte får med sig detta på dagis och i skolan, eftersom många föräldrar aldrig bryr sig om att ta barnen till en kyrka, eller ens att fixa något särskilt till jul, påsk och midsommar...

Det som retar mig mest är annars, att det ÄR av hänsyn till de muslimska familjerna som skolorna har slutat med dessa firanden. Det har inget att göra med vad som står i läroplanen om "icke-konfessionell", för DET har stått länge - men ingen tolkade det så att skolavslutningar i kyrkan, adventskalendrar med motiv ur julevangeliet, eller luciafiranden skulle vara förbjudna. Innan muslimerna började vandra in här i stor skala.

När man googlar på artiklar som handlar om att skolor runt om i landet slutat med sådant, så hittar man också ofelbart yttranden från rektorer och kommunalkäringar, om att "vi måste ta hänsyn till våra elever med utländsk bakgrund..." Och DET ger i sin tur invandrarna intrycket, att det är de som bestämmer här i landet....

...och ute i kommunerna har Sd en pragmatisk syn. För att ta bara ett exempel. Om det ska röstas om ett privat äldreboende ska få vara kvar, så kommer allianspartierna att rösta ja av princip, och de rödgröna att rösta nej av princip. Medan Sd-politikerna granskar räkenskaperna, och även åker ut och inspekterar boendet, talar med personalen och de boende och så vidare, innan de avgör om de gamla i kommunen har något att vinna på boendet. I så fall röstar de ja - annars nej.

Japp.

Det pratas mycket skit om Sd-politiker, och det mesta är inte sant. Det finns dock en sak som oroar mig, och det är de många unga männen i ungdomsförbundet (varav vissa dessutom redan sitter i KF, LF, lokala partistyrelser o.s.v. för moderpartiet), som går in för politiken som en karriär ifrån tidig ålder. De läser sådana ämnen som nationalekonomi, statsvetenskap och juridik - vilket I SIG inte alls är illa att ha med sig.

Men det oroar mig att de inte skaffar sig riktiga yrken, riktiga jobb FÖRST - utan att de går in för att vara politiska broilers... Det finns ju också en risk då, att man ser till egennyttan i sina beslut mer än vad som är bra för landet. Om man är rädd att inte bli vald, rädd att inte få sitta kvar nästa mandatperiod - och inte har något yrke att falla tillbaka på.

Så är det naturligtvis i alla partier, men i Sd har det inte varit så från början. Utan där har folk som sagt levt i verkligheten i många år innan de började med politiken, och det som drev in dem i politiskt arbete var ilskan över hur samhället börjar se ut. Omtanke om barnen och barnbarnen. Inte karriärlystnad. (Därmed inte sagt att det inte kan gå hand i hand.)

Ja, det tycker jag faktiskt. Jag tycker dessutom att valbarhetsåldern 18 år till våra fullmäktige (i teorin även Riksdagen) är alldeles för låg. Den kunde gott vara 30 år. Under tiden är det bättre att ungdomarna skaffar sig riktiga yrken, jobbar - och lär och övar i ungdomsförbundet på sin fritid.

I Romarriket var det ju så - för varje ämbete fanns det en lägsta åldersgräns. För att bli konsul skulle man vara fyllda 42.